Jämställdhet spelar en viktig roll i kampen för hållbara hav
Förlust av biologisk mångfald, förstörda kustekosystem och överfiske är förödande för människor världen över. Värst drabbade är de med minst resurser, makt och inflytande – bland dessa är kvinnor särskilt utsatta. Samtidigt är kvinnorna centrala för att nå målet om hållbara hav.
En av de viktigaste försörjningskällorna för kustsamhällen – särskilt i låginkomstländer – är småskaligt fiske. Trots att kvinnor utgör hälften av alla de hundratusentals småskaliga fiskearbetare och förser miljontals människor med livsviktig näring och protein så är deras arbete, perspektiv och kunskap ofta förbisett i statistik, beslutsfattande processer och policyer.
En orsak till detta är att kvinnor i lägre utsträckning än män ägnar sig åt faktiskt fiske. Istället lagar de nät, tar hand om fångsten, bereder och säljer den, liksom odlar alger och samlar skaldjur för hand i kustzonen. Denna stereotypiska arbetsfördelning beror på en rad faktorer, till exempel traditionella könsnormer om vad en man respektive kvinna ska göra, begränsad tillgång till båtar och redskap liksom kvinnors huvudansvar för hushållssysslor och barn.
Då satsningar ofta fokuserar på det mansdominerade fisket till havs, så befästs dessa ojämställda strukturer ytterligare. Detta leder till en fortsatt ojämn tillgång till resurser liksom kontroll över dessa, begränsade möjligheter att förändra sin situation, svagt deltagande och inflytande i beslutsprocesser och skeva maktförhållanden. Statistik visar till exempel att endast 15 procent av världens fiskeministrar är kvinnor. Samtidigt visar forskning att det finns en positiv korrelation mellan kvinnor på toppositioner och ratificering av miljölagstiftning. När genusperspektivet integreras och kvinnors egenmakt stärks, så leder det en mer hållbar naturresursförvaltning.
För att uppnå flertalet mål inom den globala hållbarhetsagendan (tex. hållbara hav, minskad fattigdom och hunger, jämställdhet), så behöver alla människors kunskap, perspektiv, roll och delaktighet främjas.
Genusperspektivet utgör därför en central komponent i Naturskyddsföreningens arbete, liksom hos våra samarbetsorganisationer. Genom stöd från Naturskyddsföreningen verkar samarbetsorganisationer på plats i kustsamhällena med att synliggöra kvinnors roll i kustsamhällen, mobilisera, stärka deras nätverk liksom öka deras delaktighet i naturresursförvaltning. Tillsammans verkar vi för att deras röster ska bli hörda på policynivå. Att människor har samma villkor och makt att forma sitt eget liv och samhälle oavsett kön är en förutsättning för en demokratisk och hållbar utveckling.
Dokumentär: Kvinnor inom fisket
Hör fem kvinnliga fiskare i Sydafrika berätta sin historia och om hur de hanterar sociala och miljömässiga orättvisor som de ställs inför. Dokumentären har tagits fram av vår samarbetsorganisation Abalobi.
Ökad självständighet och en starkare position – exempel från Västafrika
Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation, CAOPA, bildades i mars 2010. Det är ett nätverk för och av småskaliga fiskeorganisationer i Afrika. På bara tio år så har nätverket vuxit från nio till 24 medlemsorganisationer från både Väst, Nord och Östafrika.
CAOPA:s huvudsakliga mål är att stärka och synliggöra det småskaliga fiskets roll för fattigdomsbekämpning, livsmedelsförsörjning och bevarande av biologisk mångfald. Från början var det främst fokus på det mansdominerade fisket till havs men i samband med firandet av Internationella kvinnodagen 2014 etablerades en särskild kvinnoorganisation inom nätverket.
Syftet var främst att synliggöra kvinnors roll fisket, belysa och utmana traditionella könsroller liksom mobilisera och driva kvinnors intressen – och arbetet har gett resultat. Bland CAOPA:s medlemmar ses kvinnor idag som en likvärdig part i fiskesektorn. Detta genomsyras även i CAOPA:s interna struktur, där styrelsen idag består av fyra kvinnor och fyra män – det börjar även hända saker på policynivå. Tack vare CAOPA och den plattform nätverket erbjuder har dialogen mellan kvinnor inom och mellan länder, liksom med beslutsfattare och myndigheter, stärkts.
Ett exempel på detta är att Senegals regering har etablerat en kommitté för att säkerställa att småskaligt fiske och småskaliga fiskares intressen genomsyrar fiskeripolitiken. Kvinnonätverket har varit starkt engagerade i processen.
Ett annat exempel är kvinnornas kamp för ekonomisk ersättning genom de fiskeavtal EU har signerat med tredje land. I fiskeavtalet mellan EU och Elfenbenskusten finns nu en särskild fond för kvinnor. Med hjälp av pengar ur denna fond har kvinnorna kunnat köpa en kylcontainer som avsevärt förbättrar fiskens hållbarhet och därigenom kvinnornas avkastning.
– Det här är första gången som vi kvinnliga fiskhanterare ser en konkret positiv aspekt av fiskeavtalet mellan EU och Elfenbenskusten. Möjlighet att bevara fisken bättre gynnar inte bara oss kvinnor, utan även hela samhällets livsmedelsförsörjning. Det visar också att vårt arbete har gett resultat, att beslutsfattarna lyssnar på oss och tar oss på allvar, säger Michelin Dion, ordförande för CAOPA:s kvinnonätverk
Vad tycker Naturskyddsföreningen?
- Stater ska samla in data och statistik för både män och kvinnor, och för alla kustnära aktiviteter och hela fiskvärdekedjan.
- Stater ska uppmärksamma och inkludera kustnära aktiviteter och hela fiskvärdekedjan i policyer.
- På nationell och EU-nivå bör FAO:s riktlinjer för ett rättvist, jämställt och hållbart småskaligt fiske implementeras.
- Stödet som går till att förbättra kvinnors arbetsförhållanden liksom tillgång till ny teknik ska öka.