4 utmaningar för världens hav

Havets allra största utmaning är att vi fiskar för mycket. Aldrig har det funnits så lite fisk i våra hav som i dag. Över 55 procent av haven är utsatta för storskaligt industriellt fiske och FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan beräknar att mer än 90 procent av världens fiskbestånd är maximalt eller överfiskade.   

Mycket av det fiske som sker görs också med destruktiva metoder såsom bottentrålning. Bottentrålning skövlar inte bara stora delar av havsbotten utan ger också mängder av bifångster. Nästan allt svenskt fiske på bottenlevande arter bedrivs med bottentrålning. Ett annat stort problem inom det globala fisket är det oreglerade, orapporterade och illegala fisket. Det är svårt att uppskatta exakt hur stora fångsterna från detta fiske är, och hur många båtar som är inblandade, men vissa experter menar att det kan uppgå till 11 miljoner ton per år (14 procent); andra uppger att det kan röra sig om så mycket som 26 miljoner ton (33 procent) av världens totala lagliga fiskefångst.   

Överfisket är ett globalt problem som orsakar negativa effekter på både miljö och människa. Särskilt påtagligt är detta i låginkomstländer där småskaliga fiskare trängs undan av industriella fartyg. Detta påverkar inte bara de miljoner småskaliga fiskare som är beroende av fiske för sin försörjning utan hotar också livsmedelstryggheten för hundratals miljoner kustsamhällen.   

> Läs mer om bottentrålning 

Räkodlingar, hamnbyggen, gruvbrytning och oljeborrning till havs är exempel på exploatering som inte bara påverkar det direkta området negativt, utan kan få betydligt större konsekvenser för ekosystem och den biologiska mångfalden. Förstörda ekosystem kan ta århundraden att återställa, om det ens någonsin går att reparera.  

Mangroveskogar och sjögräsängar, två viktiga kustnära ekosystem, förstörs i snabb takt och forskning uppger att två tredjedelar av världens sjögräsängar och mangroveområden har skadats av mänsklig påverkan. Dessa ekosystem är, tillsammans med koraller, viktiga livsmiljöer för många fiskar och andra havslevande djur. Både mangroven och sjögräsängarna fungerar dessutom som naturliga klimatlösningar på grund av deras fantastiska förmåga att binda och lagra kol.  

Ingen annanstans märks klimatförändringar lika tydligt som i haven. Smältande isar, stigande havsnivåer, försurning, förhöjda vattentemperaturer och syrebrist är några av de största negativa effekterna. Sedan 1900-talets början har den globala havsnivån stigit med upp mot 20 centimeter, haven försuras 10 gånger snabbare än på 300 miljoner år och sedan 1993 har hastigheten med vilken havens värms upp fördubblats.  

Klimatförändringarnas effekter på havens fysik och kemi påverkar i sin tur havens ekosystem och arter. Korallreven bleks mer frekvent än under de senaste 40 åren. Även om temperaturökningen hålls till 1.5 grader förutspår forskare att korallreven kommer att minska med 90 procent; vid 2 graders ökning kommer korallreven i stor sett försvinna helt. 

Vi kommer också att se effekter på arters utbredningsområden, produktivitet och migrationsmönster eftersom många arter inte längre kan anpassa sig till förändrade förhållanden. Till exempel kommer fler fiskbestånd röra sig mot polerna. Detta påverkar inte bara den enskilda arten, utan riskerar att rubba hela ekosystemet.  

Den globala uppvärmningen har förödande konsekvenser för livet i haven men också för de miljarder människor som bor vid kusterna. Värst är det för lågt liggande länder och ögrupper.  

Utsläpp och föroreningar från industrier, jordbruk och fordon är ett växande problem. Näring som läcker från jordbruket leder till bland annat en ökad blomning av mikroalger och cyanobakterier. När algerna sjunker till havsbotten går det åt syre för att materialet ska brytas ner, vilket i slutändan kan leda till syrebrist och döda bottnar. I svenska hav är övergödning framförallt ett problem i Östersjön och i vissa kustområden på västkusten. Forskning visar att gödselmedel från jordbruket har dödat havsbotten längst med kusten i 400 områden över hela världen. En död yta på 245 000 kvadratkilometer, vilket motsvarar ett område större än hela Storbritannien.  

Ett annat stort bekymmer är de enorma mängder skräp och plast som släpps och dumpas i haven. Vi människor slänger minst åtta miljoner ton skräp i haven varje år. Både stora och väldigt små plastpartiklar – mikroplaster – kan få allvarliga konsekvenser för havets invånare. Djur kan fastna i plasten eller äta de små plastpartiklarna i tron att det är föda.  

Rapporter uppger också att 300–400 miljoner ton tungmetaller, lösningsmedel, giftigt slam och annat avfall från industrianläggningar dumpas årligen i världens vatten. Föroreningar drabbar inte bara livet i havet, utan påverkar även oss människor genom till exempel fisken vi äter. 

Även om situationen för haven ser mörk ut så är det inte försent att rädda och skydda våra hav. Haven har också ett eget globalt hållbarhetsmål i Agenda 2030, mål 14. Men om det ska vara möjligt behöver vi agera nu. Det är också viktigt att vi jobbar med flera områden samtidigt för att havet ska kunna räddas. Vi behöver förstå att människor är beroende av haven samtidigt som haven påverkas av det som vi människor gör. 

Överfisket måste stoppas, både genom att reglera hur mycket som får fiskas och hur fiskarna fångas. När data över fiskbestånd saknas bör försiktighetsprincipen alltid tillämpas. Destruktiva fiskemetoder, som bottentrålning, måste regleras mycket hårdare än det görs i dag. Bottentrålning bör förbjudas i marina skyddade områden och trålgränsen flyttas ut så att större kustnära områden fredas från destruktivt fiske. Vi vill också att subventioner som främjar ett ohållbart fiske ska avskaffas, och att FAO:s internationella riktlinjer för ett rättvist, jämställt och hållbart småskaligt fiske ska implementeras, både globalt och inom EU:s fiskepolitik. Vi anser också att fiskeförvaltning ska ge företräde för det fiske som sker med minst miljöpåverkan. 

Fler kust och havsområden måste skyddas från miljöskadlig verksamhet. Ett verktyg är att etablera ett nätverk av välförvaltade marina skyddade områden! Mindre än 10 procent av haven är idag skyddade och vi vill se att den siffran ökar till minst 30 procent till 2030. Skyddet behöver omfatta både hav och kustekosystem eftersom dessa ekosystem är sammankopplade och beroende av varandra. I såväl beslutsprocesser som policy är det viktigt att lokalsamhällens aktiva deltagande främjas, att traditionell kunskap inkluderas och att mänskliga rättigheter uppfylls. Detta är särskilt viktigt i låginkomstländer.  

Ska havet räddas måste klimatet räddas. Koldioxidhalten och den globala uppvärmningen måste minska – därför är det viktigt att följa Parisavtalet och fasa ut fossil verksamhet såsom oljeutvinning till havs. Vi anser också att tillgången till medel för klimatanpassning, särskilt för små kust och önationer, bör öka och göras mer lättillgängliga. Slutligen måste naturliga klimatlösningar, som våtmarker, mangroveskogar och sjögräsängar, bevaras och återställas. 

Föroreningar måste stoppas vid källan. Därför behövs ett globalt förbud av farliga kemikalier samt bättre lagstiftning och kontroller för att skydda människors hälsa och miljön. Dessutom krävs striktare hantering av miljöfarligt avfall, effektivare rening av avloppsvatten, minskad användning av gödselmedel i jordbruket och en övergång till en giftfri cirkulär ekonomi. Produktionen och användningen av onödiga engångsartiklar i plast måste upphöra. Vi måste också bli bättre på att ta hand om vårt skräp och förhindra att mikroplaster och syntetiska fibrer far ut i haven. Bättre koordinering och samarbete inom och mellan myndigheter och politiska områden behövs liksom ett holistiskt källa-till-hav-perspektiv.