5 berättelser om skogen

"Jag kommer från Irak och kan med säkerhet säga att jag aldrig har upplevt naturen i mitt hemland på samma sätt som här i Sverige. Min uppfattning om skogen var precis som många andras, den var en främmande och ibland skrämmande plats. Det var tills jag fick min första riktiga naturupplevelse genom min kontakt med Naturskyddsföreningen. Då insåg jag hur mycket jag hade gått miste om. 

Den erfarenheten inspirerade mig djupt och väckte en önskan att få andra att också upptäcka skogen, att hitta den plats där de bara kan vara sig själva. Jag lärde mig om allemansrätten i Sverige, vilket verkligen öppnade dörrarna till naturen för mig.  

Skogen har en kraft som måste upplevas för att förstås fullt ut. Den har förmågan att öppna våra sinnen på ett sätt som inget annat kan. Varje steg på dess mossklädda stigar är en stund av avkoppling, en chans att andas djupt och låta tankarna flyga fritt bland träd. Här kan jag låta mina bekymmer försvinna i vinden. Jag känner mig sammanlänkad med varje träd och varje blad, som om vi delar en hemlighet som enbart kan förstås i tystnadens sällskap. 

Jag har insett att det inte räcker med att bara höra om skogens skönhet och kraft, man måste verkligen vara där, mitt i den, för att kunna förstå och uppleva på riktigt. Skogen har en unik förmåga att berika våra liv och förändra vår syn på världen."  

_{Hala Buraq, Naturskyddsföreningen i Karlskoga. Hala är naturvägledare i projektet Språka mellan tallarna där människor med olika modersmål och bakgrund har chansen att mötas och umgås på ett avslappnat sätt i naturen.} 

"När jag återvänder till min barndoms skogar efter 45 år i Stockholm är skogarna inte desamma längre och min by är sedan många år avfolkad. Stigarna mellan gammelskogens granar är igenvuxna och de nyfikna lavskrikorna ser jag sällan. Trots det ger skogen avkoppling, sinnesro och äventyr i mitt liv. Den är en outsinlig källa för min upptäckarlust, med sin uppsjö av växter, svampar och djur.

Skogen är också mat för mig. Förutom att den ger bär och svamp i våra korgar kan några timmars mediterande väntan på en älg ge kött i frysen och några nät i sjön kan förgylla vardagen med abborrar.

Varje årstid har sin tjusning i skogen, men särskilt hösten med sin mångfald av ljus-, färg- och väderskiftningar ger de där intrycken som är så härliga att bära med sig in i den långa och mörka vintern.

Om man som jag bor mitt inne i skogen vid vägs slut med en knapp mil till närmaste granne, så blir skogen en naturlig kompis att vara med, att njuta av och att längta till!"

_{Bengt Strömstedt, Länglingen i Strömsunds kommun}

”Jag blir lugn och trygg av skogen och njuter av de små ljuden och dofterna. Särskilt dofterna väcker minnen. När jag var barn hade min mormor och morfar en stuga vid sjön Strömaren i Norduppland. Stugan låg i djup naturskog vid sjöns strand. Doften av den mossiga, täta granskogen - en mättad doft som var tung och lätt på samma gång. Doften av dyn på botten av sjön, lik jord men som fermenterad.    

Vägen till stugan var snirklig och hade gräs i mitten som krafsade bilen på magen. Man passerade en ruin övervuxen av träd och en liten bondgård. Runt hörnet på ladan fanns en liten lycka med en bäck. Bonden körde fast traktorn där en vår, den satt nedsjunken i leran långt in på sommaren. 

En vinter avverkades hela skogen, från bondgården till stugan och sjön. Allt torkade ut och skrumpnade ihop. Dofterna försvann och ersatts av andra skarpa, torra dofter. Lugnet försvann. Min mormor och morfar sålde stugan. Men minnena har dragit mig till liknande platser. De har fått mig att gå med i Uppsalas skogsgrupp för att skydda skogen och att flytta från stan till skogen där jag varje dag får cykla längs en lugn liten skogsväg.” 

_{Robert Harlin, Tierp. Styrelseledamot i Uppsalas lokala Naturskyddsföreningskrets och aktiv inom Uppsalas nya skogsgrupp.}