10 frågor till klimatpsykologen: Hur ska vi prata om klimatet?

– Det är viktigt att komma ihåg att klimatfrågan väcker känslor och att det gör att människor hanterar den på olika sätt. Det är oftast lättare att få till ett bra samtal om du läser av lite var den du pratar med befinner dig känslomässigt. Därför är det bra att anpassa sin ton beroende på hur den du pratar med känner. En del kanske inte kommer lyssna om du bara pratar om att du är pepp på omställningen, för det matchar inte deras pessimism. Kom ihåg att båda känslorna måste få finnas.  

 – Kanske kan du bekräfta att det känns svårt och jobbigt ibland också, men att det faktiskt känns bra för dig att leva nära dina egna värderingar – där är forskningen tydlig. En person som är säker på vad som känns rätt och fel mår ofta bra av att leva så nära sina värderingar om möjligt.  

– Det finns inte något enkelt svar på det tyvärr. Men man måste kunna skilja på att beskriva allvaret och att skrämmas. Forskare måste till exempel kunna berätta hur allvarligt läget är, utan att bygga upp massa domedagsscenarier. Men de ska inte heller vara rädda för att säga sanningen. Det finns klimatforskare som säger att de faktiskt varit för försiktiga i sin kommunikation för att de inte velat att det ska utbryta panik. I dag vet vi betydligt mer om hur allvarligt det är, och hittills har det ju inte utbrutit panik. Människor är faktiskt ganska bra på att hantera allvarlig information men det är viktigt att samtidigt beskriva vad som går att förändra, så att den du pratar med inte står utan verktyg. Det är också viktigt att människor inte känner sig ensamma. Tipsa gärna om en grupp eller organisation som arbetar med klimatfrågan där det går att vara med och engagera sig.  

– Vi måste börja med att komma ifrån känslan av att klimatångest är något dåligt. Det betyder att du har förmågan att älska andra varelser omkring dig, det är något fint. Det är en signal som säger att du ska göra allt som står i din makt att förbättra situationen. Men också ur den här aspekten är det viktigt att ge människor verktyg för att visa hur man kan vända utvecklingen. 

Här kan du läsa mer om hur det går att lindra sin klimatångest. 

– Generellt sett är det bra att undvika att lägga diskussionen på individplan. Klimatfrågan är för svår för att lägga hela ansvaret på en individ. Det betyder inte att vi ska fortsätta som vanligt utan att göra några förändringar alls, men det är viktigt att påminna sig och den du pratar om att det handlar om systemförändringar som måste ske på många olika nivåer.  

Rent krasst är det också så att om din kompis flyger massor så är det kanske inte där du ska lägga din energi. Om du försöker förändra den personen genom att tala om hur den borde göra är risken stor att ni fastnar där och att det blir låsta positioner. Med det sagt så är det ändå så att vi lär oss av andra.  

Det där är en viktig balans – att undvika pekpinnen samtidigt som du visar att du mår bra av dina egna val. Och om du har slutat flyga själv så ska du såklart svara på direkta frågor om andra i din omgivning är nyfikna! 

– Det är ganska vanskligt att använda skam som verktyg. Det kan möjligen fungera för personer som redan funderat kring sina egna val och därmed redan är lite mer mottagliga för att till exempel själva avstå eller dra ner på flygandet. Vi vet inte så mycket om hur skam leder oss till “rätt beteende” idag men vi vet en del om skuld. Det är viktigt att skilja mellan skam och skuld. När du känner skuld upplever du att du har gjort något fel, och då är sannolikheten större att du kan och vill ställa det till rätta. Att känna gruppskuld, alltså att känna att man är en del av ett kollektiv som har gjort fel, har visat sig ha ett samband med mer miljövänliga beteenden. När du känner skam upplever du att det är fel på dig som person, och så vill vi inte riktigt att någon ska behöva känna. Om vi försöker förändra genom skam riskerar vi att människor fortsätter med samma beteende i smyg eller att de hamnar i försvar och vägrar ändra något alls.  

– Jag skulle rekommendera att inte prata om klimatförändringarna med personer som din morbror. Lägg så lite energi som möjligt på förnekarna, det går oftast inte att få med sig dem i alla fall. Dessutom är de så himla få, även om de kan vara högljudda. Det är mycket större sannolikhet att du får med dig dem som står och vacklar och egentligen är redo att engagera sig mer. En förnekare kan eventuellt ändra sig lite lite, men du kommer inte få den personen att vara med och agera för förändring, så om du vill få med så många som möjligt tycker jag att du ska prata om annat med den där morbrodern. 

Om du hamnar i en situation där du ändå vill svara på argument från en klimatförnekare så kan det vara lättare att fokusera på konsekvenserna av klimatförändringarna än att nämna klimatfrågan i sig. Det kan till exempel vara mindre laddat att prata om artdöden eller havsförsurningen istället. Det hänger ju ihop med klimatet men kan vara lättare att enas kring.  

– Det beror lite på ålder. Utgå från barnets nivå och fråga barnet vad det är oroligt för, om det undrar över något särskilt och svara utifrån det. Det är viktigt att förmedla att det inte är barnets fel. Och när det kommer till barnen är det extra viktigt att också inge hopp och vara tydlig med att det går att förändra utvecklingen.  

Precis som när vi pratar med vuxna är det också viktigt att visa att det finns många som vill göra skillnad. Det kan vara en hjälp för barnet att hantera känslor av ensamhet, hopplöshet och maktlöshet. Alla de tre känslorna vill vi såklart undvika att barnet fastnar i. Ett tips kan vara att ta med barnen till sammanhang som visar att vi kan göra skillnad tillsammans. Kanske kan du också hjälpa barnet att driva en fråga i skolan, göra något med grannarna eller förändra något hemma. Det finns mycket rapporterat om att barn mår dåligt när vuxna inte gör någonting. Att prata om klimatfrågan och agera utifrån det kan faktiskt bli ett tillfälle där barn och vuxna kan göra något viktigt tillsammans. 

– Oj, vilken svår fråga! Vi vet ju att vi behöver en massiv beteendeförändring. För att få till det krävs en strukturell förändring av hela samhället. Den enskilda individen är inte tillräckligt stark för att göra det själv. Jag skulle vilja fråga makthavarna vilka beteenden de vill förändra på en systemnivå, för det är så mycket i våra offentliga strukturer som håller oss kvar i samma beteendemönster. 

– Forskning visar att barn har väldigt stor påverkanskraft när det kommer till klimatet. Det är ju barnens framtid det handlar om. Greta är jättetydlig med att ansvaret inte ligger hos oss som individer, samtidigt som hon pekar på forskning för att understryka allvaret. Men hon visar också på en mer hållbar livsstil i sina individuella val. Och just denna kombination, att prata om systemförändring och makthavarnas ansvar, men att ändå göra det man kan för att hålla nere sina egna individuella utsläpp, ökar trovärdigheten och genomslagskraften i budskapet om det akuta med klimatfrågan. 

– Ja! Greta och Fridays For Future har förändrat innebörden av att vara miljöengegerad – de har lagt frågan hos politikerna istället för att se bara till sina egna val. Det är väldigt effektivt, och den massiva uppslutningen har verkligen skapat en stark vi-känsla. Än så länge har vi ju sett en tydlig Greta-effekt hos unga runt om i världen, men inte på samma sätt hos politikerna. Men om vi alla hjälps åt att hålla uppe trycket kan vi åstadkomma ännu större förändringar. Så härma gärna Gretas taktik att lägga ansvaret hos politikerna, det är strukturförändringar det handlar om och frågan måste hanteras så.