Ananasodlingen som är en miljöbov
Ananas odlas ofta i stora plantager med flitig användning av bekämpningsmedel och stor miljöpåverkan. Naturskyddsföreningen besökte Wilfred Kiarie, granne med en konventionell ananasodling i Kenya. Han vittnar om hur skördarna förstörs och barnen får andningsproblem och eksem.
Ända sedan 1980-talet har Wilfred Kiarie drivit ett litet lantbruk ett par timmars bilresa från huvudstaden Nairobi och granne med en av Kenyas största ananasodlingar. Genom odlingen rinner en liten flod som fortsätter ner genom Wilfreds åkrar.
Ananasodlingarna konkurrerar om vattnet
Förr om åren gick vattnet att dricka här. Inte nu längre. Ananasodlingarna blir dränkta i bekämpningsmedel och med jämna mellanrum släpper ananasföretaget Del Monte ut förorenat vatten i floden, berättar han.
– När de tömmer dammen svämmas mina åkrar över och skörden blir förstörd. Och under den torra perioden dämmer de upp floden och använder allt vatten till sin egen odling, säger Wilfred Kiarie.
Vägen till Wilfreds lantbruk går genom fruktföretagets jättelika ananasplantage. På båda sidor om den roströda lervägen står ananasplantornas taggiga huvuden i raka led så långt ögat når. Borta vid horisonten suddas de ut och äts upp av den gråblå himlen. En märkligt vacker vy.
Bekämpningsmedel sprids från ananasodlingarna
Plötsligt störs den av en bekant lukt som inte stämmer in. Lösningsmedel? Något som läcker från motorn? Strax dyker förklaringen upp: två rostbruna tankbilar vaggar fram mellan de spikraka längorna i ananasfältet.
– Bekämpningsmedel, förklarar vår guide Samuel Ndungu.
Innan plantorna sätts i jorden doppas de i en kemikalieblandning och får ligga och suga åt sig ett par dygn. Då har redan marken fått sig en omgång av bekämpningsmedel för att hålla undan ogräs och skadedjur. 18 månader och många liter bekämpningspreparat senare är ananasen klar för skörd.
När vi kommer fram till Wilfreds åkrar berättar han hur grannarna och han själv plågas av den fräna stanken från ananasfabriken. Delar av året har han och grannarna svårt att sova på grund av lukten. Men det är ändå inte det värsta.
– De minsta barnen här hostar och har svårt att andas. Vi tror att det är kopplat till lukten från fabriken men kan inte bevisa det, säger han.
Floden nära ananasodlingarna förorenad
Grannen Susan Ngeri driver ett lantbruk lite längre nedåt floden. Där åker det smutsiga vattnet ut i en större flod där barnen badar och där byborna hämtar sitt dricksvatten. Hon instämmer i att det är barnen som drabbas hårdast av resterna från bekämpningsmedlen.
– De får ofta eksem, berättar Susan Ngeri och stryker sig över armarna för att visa var det kliar på barnen.
Redan för åtta år sedan togs vattenprover som visade att flodvattnet från odlingen var otjänligt som dricksvatten men godkänt att vattna med, berättar Wilfred. Han konstaterar att en del grödor som tomater och vattenmeloner i dag inte går att odla.
Hopp om förändring
För sex år sedan fick Wilfred och grannbönderna nog. De gick till polisen för att få hjälp mot ananasföretaget och för att kräva ersättning för skadorna. Men polisen bad dem gå hem igen. Det var starten för en rättsprocess som pågått sedan dess. Ännu har den inte lett till någon förändring.
Wilfred berättar att det som svider mest är bristen på respekt – för naturen och för människorna som bor och lever nära ananasodlingen.
– Floden är en naturresurs, men företaget betraktar den som sin egendom. Vi kräver att de börjar respektera oss som bor här i närheten, säger han.
Trots problemen är Wilfred hoppfull.
– Företaget lyssnar inte på oss, men i år har de lokala myndigheterna grävt ur floden så att vi ska slippa få åkrarna översvämmade. Kanske kan de också få företaget att ta större hänsyn till oss i framtiden.
Reportage från februari 2015.
