Ängen – livsviktig både förr och nu
”Ängen är åkerns moder” finns det ett gammalt talesätt som lyder. Det visar hur viktig ängen var för människan förr. Idag är ängen fortfarande livsviktig, men främst för den biologiska mångfaldens skull.
Ända fram till handelsgödselns genombrott efter andra världskriget, var åkerbruk och boskapsskötsel två lika viktiga och nödvändiga verksamheter. Ängen var det viktigaste markslaget eftersom den gav foder åt djuren. Ju mer ängshö och löv bonden hade, desto fler djur kunde hen föda under vinterhalvåret. Ju mer boskap, desto mer gödsel att sprida på åkern, vilket gav högre skörd. Det är så uttrycket ”Ängen är åkerns moder” har kommit till. I äldre tider slogs också åkerrenarna. Idag är dessa dels färre och smalare, och dels påverkade av bekämpningsmedel och konstgödsel från åkern.
Fram till 1700-talets mitt fortsatte ängsmarkerna att breda ut sig i vårt land. 1800-talets så kallade agrara revolution satte stopp för detta och innebar att åkern och plogen började dominera jordbruket. Kreaturens vinterfoder började odlas på åkermark, så kallad slåttervall. I princip var det första steget mot ängsbrukets undergång. Detta förstärktes i och med att handelsgödseln blev vanlig efter andra världskriget. Dagens bonde behöver i princip bara ett markslag – åkern. Under de senaste femtio åren har ett rationellt jordbruk vuxit fram i Sverige med höga krav på produktivitet. Lönsamheten är svag, vilket driver på rationaliseringen ytterligare. Jordbrukspolitiken har bidragit till detta, men samhällets generella utveckling samt livsmedelsindustrins och handelns centralisering och globalisering har verkat i samma riktning.
Vänd den negativa trenden för Sveriges ängar
Idag består enbart åtta procent av Sveriges yta av åker, betes- och ängsmarker, vilket motsvarar ungefär tre miljoner hektar. Det finns bara ca 7 000 hektar ängar kvar idag. Detta skall jämföras med drygt en miljon vid 1800-talets slut. Ängarna är flest i södra Sveriges skogs- och mellanbygder, men finns över hela landet. Trots sin ringa omfattning är ängen mycket viktig för Sveriges vilda växter och djur.
Men trots att ängarna inte längre behövs för att ordna foder till djuren så har de en mycket viktig roll i naturen. Ängen, tillsammans med naturbeteshagar, är nämligen den arttätaste naturtyp vi har och den har varit dödsdömd i mer än hundra år. En kvadratmeter ängsmark kan hysa ända upp till 55 kärlväxtarter och mer än tusen arter är beroende av ängens träd och buskar. Varje kvarvarande äng är därför en omistlig klenod som måste bevaras för framtiden. Lika viktiga som de biologiska mångfaldsvärdena är ängens kulturhistoriska värden. Till detta kommer dessutom estetiska värden och ängens positiva inverkan på landskapsbilden. En äng, som inte sköts, tappar på sikt merparten av den hävdade ängens värden. Lövängar är alltid skapade av människan. Ängarnas artrikedom är resultatet av och beroende av att människan hävd av naturen.
