COP26: Tre viktiga slutsatser

Artikeln uppdaterades den 15 november 2021.

Trots att länderna lyckades enas om flera viktiga beslut är Glasgowpakten fortfarande långt ifrån tillräckligt för att möta den akuta klimatkris som vi befinner oss i. Dokumentet från klimattoppmötet nämner för första gången kolkraft och klimatskadliga subventioner, även om dessa punkter försvagats kraftigt under slutförhandlingarna jämfört med tidigare utkast.

En ny analys från Climate Action Tracker tidigare i veckan visade att världen är på väg mot 2,4 graders uppvärmning vid slutet av seklet – med de nya klimatlöften som getts i Glasgow inräknade. Utsläppen beräknas vara dubbelt så höga år 2030 som 1,5-gradermålet kräver.

Om ett år hålls COP27 i Sharm el-Sheikh, Egypten. Då ska världens länder presentera ytterligare skärpta klimatplaner.

– Under COP26 har många visat mer vilja än tidigare, nu är det dags för länderna att gå från ord till handling, säger Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén i ett pressmeddelande. 

COP står för conference of the parties, ungefär “konferens mellan parterna” och är den förkortning som i vardagligt uttryck används för att benämna FN:s årliga klimatkonferens. Siffran kommer från att det var det 26e året som klimatkonferensen anordnades.  

Under COP samlas världsledare, forskare och organisationer för att diskutera frågor om miljön och klimatet och inte minst – för att förhandla fram lösningar och åtgärder. I år var mötet anlagt till Skottlands största stad Glasgow. Eftersom förhandlingarna drog ut på tiden avslutades konferensen sent på kvällen den 13 november, en dag senare än beräknat.  

Den första konferensen hölls 1995 i Berlin. Tidigare konferenser har bland annat resulterat i Kyotoprotokollet 1997 och Parisavtalet 2015.

I Paris 2015 kom en stor del av världens länder överens om att gemensamt bekämpa klimatkrisen och minska växthusutsläppen. Målet är att bekämpa den globala uppvärmningen och hindra medeltemperaturen från att stiga med över 2 grader, och helst inte över 1,5 grad. Dessa åtaganden och hur man når upp till dem, ska sedan förhandlas var femte år. Eftersom COP ställdes in 2020 på grund av coronapandemin, fick länderna iställlet lämna in sina klimatplaner under COP26.  

Andra fokusfrågor handlade om klimaträttvisa, finansiering mellan de rika och fattiga länderna, avskogning och klimatanpassningar för att skydda natur och bebyggelse från klimatförändringarnas konsekvenser. 

Klimatkonferensen har tidigare fått kritik för att den leder till alldeles för få faktiska åtgärder. Och många forskare håller med – mer måste göras för att klara målen. Årets konferens i Glasgow har kallats vår tids viktigaste klimatmöte och hölls bara några månader efter FN:s uppmärksammande IPPC-rapport, som ytterligare understryker hur akut läget är.

Rapporten klargör bland annat att; utsläppen av fossila växthusgaser driver på jordens ökande medeltemperatur, 1,5-gradersmålet kan vara passerat inom redan 10–20 år och att kraftiga utsläppsminskningar behövs och det nu.

Det är alltså inget mindre än vår och planetens framtid som står på spel, och när världen ska enas för att tackla klimatförändringarna är FN:s klimatkonferens ett ovärderligt forum

Konferensområdet var uppdelad i en grön zon – som var öppen för allmänheten och där företag och olika intresseorganisationer anordnade diverse event och föreläsningar – och en blå zon. Det var i den blåa zonen som de officiella förhandlingarna ägde rum. Förutom politiker och ledare för världens länder besöktes konferensen av allt ifrån forskare och representanter för olika intresseorganisationer till företagsledare, press och klimataktivister.

Varken Brasiliens, Rysslands eller Kinas presidenter närvarade. Sverige representerades av bland annat stadsminister Stefan Löfven men på plats fanns även aktivisten Greta Thunberg och Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén. 

Under de första dagarna hölls tal och inledande anföranden av statschefer som var där för diverse möten och föreläsningar.  

Slutförhandlingarna däremot gjordes de inte sista dagarna och sköttes av särskilda förhandlare. EU förhandlar för alla medlemsstater men Sverige deltar i interna diskussioner. Ledare för den svenska delegationen och chefsförhandlare var Mattias Frumerie från Miljödepartementet.