Därför är klimatet och den biologiska mångfalden valets viktigaste frågor

Från förödande översvämningar till härjande bränder – nyheter om extremväder har blivit allt vanligare och strömmar in från både Sverige och övriga delar av världen.

Att det extrema vädret och den skenande uppvärmningen är ett direkt resultat av människans påverkan och våra utsläpp gjordes tydligare än någonsin i FN:s klimatrapport från 2021.

Samtidigt blir hoten mot den biologiska mångfalden alltmer akuta. Överexploatering och att ekosystem och livsmiljöer förstörs är globala problem som gör att arter just nu försvinner i allt snabbare takt världen över.

Östersjötumlaren, den vitryggiga hackspetten, mosshumlan och fältgentianan är bara några exempel på djur och växter där läget är allvarligt i Sverige. Nära 5 000 arter är rödlistade av Artdatabanken, varav nästan hälften klassificeras som hotade.

De främsta hoten för den biologiska mångfalden är att skogar avverkas och att viktiga livsmiljöer växer igen, samtidigt som klimatkrisen hotar deras existens ytterligare.

Dagens politik räcker inte på långa vägar för att tackla dessa dubbla miljökriser. Sverige nådde inte ett enda av de beslutade målen inom FN:s konvention om biologisk mångfald till 2020. Parisavtalets mål, med överenskommelser mellan länder om bland annat minskade utsläpp, kommer Sverige inte heller att nå med rådande politik.

Vi kan fortfarande dämpa den globala uppvärmningen och dess effekter, och vi kan hejda utarmningen av den biologiska mångfalden. Men för det krävs handling – och en politik som tar ansvar för de kriser som vår planet befinner sig i. Här har alla länder ett ansvar.

Sverige måste snabbt minska sina koldioxidutsläpp rejält och sätta in åtgärder för att motverka drivkrafterna bakom artutrotningen.

Det kräver att vi lämnar en ekonomi baserad på fossil energi och ohållbart resursutnyttjande bakom oss. I stället måste fullt fokus riktas mot en hållbar omställning på alla nivåer i samhället.

Som FN:s klimatpanel IPCC uttrycker det i sin rapport från 2021: Vi måste omdefiniera vårt sätt att leva och konsumera. 

Den 11 september 2022 är det riksdagsval. Då ska svenska folket välja vilka som ska styra landet de kommande fyra åren. Det är en stor del av det korta tidsfönstret som finns för att kunna vända utvecklingen. Inför valet granskar Naturskyddsföreningen som vanligt riksdagspartiernas politik för klimat och biologisk mångfald. Vi kommer särskilt att driva på för en politik som förbjuder fossila bränslen och gör skogsbruket hållbart på riktigt.

Temperaturen har redan ökat med 1,1 grad jämfört med medeltemperaturen för 200 år sedan, före den industriella revolutionen. Med dagens globala utsläppstakt är det bara åtta år kvar till dess att vi har passerat 1,5-gradersmålet.

Här kan Sverige vara ett föregångsland genom att besluta om ett förbud mot fossila bränslen från 2030. Ett sådant beslut skulle ge företag, privatpersoner och politiken ett tydligt slutdatum att förhålla sig till och skynda på den nödvändiga omställningen. Detta skulle också innebära att Sverige slutar stödja odemokratiska regimer som Ryssland och Saudiarabien genom att köpa fossila drivmedel från dem.

Det finns inte längre tid för kompromisser och vaga beslut – de fossila bränslena måste bort.  

Merparten av det svenska skogsbruket har under lång tid bedrivits på ett sätt som lett till en utarmning av den biologiska mångfalden. Drygt 1 000 arter där skogen utgör en viktig livsmiljö är hotade enligt 2020 års rödlista.

Skogsbrukets metoder med exempelvis kalhyggen, markberedning, dikningsåtgärder och plantering har förvandlat stora delar av Sveriges skogslandskap till monotona trädodlingar. För att bidra till biologisk mångfald och ökad skogens motståndskraft mot klimatförändringar måste skogsbruket göras om i grunden. Det kräver bland annat satsningar på ett naturnära skogsbruk och förbud mot miljö- och klimatskadliga brukningsmetoder.

Det finns inget vaccin för att hejda klimatkrisen och förlusten av biologisk mångfald. Inför riksdagsvalet måste alla partier ta ansvar, inte bara för den kommande mandatperioden, utan för allas vår framtid.