Därför måste gruvor i havet stoppas
I jakten på värdefulla metaller och mineraler håller en ny typ av gruvindustri på att växa fram, långt nere på botten av våra djupa världshav. Men priset vi får betala kan bli mycket stort. Sköra ekosystem kan förstöras, liksom havets ovärderliga förmåga att dämpa klimatkrisen.
Vad är djuphavsbrytning?
Efterfrågan på kritiska mineraler och metaller är stor och sökandet efter nya gruvfyndigheter pågår överallt, inte bara på land. Med dagens teknik har det blivit möjligt att bedriva gruvdrift långt nere på botten av våra djupa världshav, så kallad djuphavsbrytning. En del kallar det djuphavsgruvdrift eller djuphavsborrning. På engelska säger man Deep Sea Mining eller DSM.
Bottnarna ligger på flera kilometers djup, i haven mellan våra kontinenter. Efter att tidigare bara ha gjort försök med djuphavsbrytning driver vissa länder och företag nu på hårt för att få börja exploatera dessa områden och starta mineralutvinningen där på allvar. Ett område där intresset för brytning är mycket stort är Clarion-Clipperton-zonen i Stilla havet, där man vill starta gruvdrift trots att man i området nyligen upptäckt över 5 000 arter som tidigare var nya för vetenskapen. Flera bolag har även fått tillstånd för gruvprospekteringar i Atlanten.
Vad är problemet med djuphavsbrytning?
Djuphaven rymmer ett eget universum av biologisk mångfald, med tusentals unika arter som riskerar att gå förlorade. Flera av dem har vi kanske inte ens hunnit upptäcka innan de försvinner. Forskning pekar också på att mer än de områden där själva exploateringen sker kommer påverkas. Om ekosystemens funktion störs kan det skada fiskbestånd i andra delar av havet, och även påverka havets förmåga att ta upp koldioxid. Dessutom kan gruvdrift på havets botten frigöra lagrad koldioxid och därigenom ytterligare förvärra klimatkrisen.
Vad vill Naturskyddsföreningen?
Naturskyddsföreningen vill i likhet med många andra miljöorganisationer att djuphavsbrytning inte ska tillåtas förrän de potentiella miljökonsekvenserna är ordentligt kartlagda. Vi vill att Sveriges regering ska ställa sig bakom ett internationellt beslut om en försiktighetspaus.
Djuphavsbottnarna som är intressanta för mineralutvinning ligger till stor del på internationellt område, och besluten om vad som får ske där fattas av den internationella havsbottenmyndigheten ISA (International Seabed Authority). Det är ett FN-organ där bland annat Sverige ingår.
Vi vill att Sverige tar vara på sin möjligheten att påverka, och aktivt är med och driver igenom en försiktighetspaus för gruvdrift på havsbottnen innan det är för sent.
