En klimathandlingsplan utan handling
Tidöpartierna har presenterat Sveriges klimathandlingsplan för de kommande fyra åren. Naturskyddsföreningen är mycket kritisk till planen. Regeringen står fortfarande svarslös om hur Sverige ska leva upp till klimatmål och Parisavtalet.
Sedan valet 2022 har vi sett hur Tidöregeringen monterat ned flera klimatåtgärder, som till exempel det omgjorda reseavdraget och reduktionsplikten. Samtidigt har regeringen lagt budgetar som gör att utsläppen kommer öka i närtid.
När Naturskyddsföreningen krävt svar på hur utsläppen ska minska har regeringen hänvisat till klimathandlingsplanen, som skulle presenteras innan årsskiftet
21 december kom regeringens plan. Men i stället för effektfull politik med stora utsläppsminskningar i närtid får vi en mängd utredningar och otillräckliga förslag.
Här är några av problemen med klimathandlingsplanen:
- Saknar tillräckligt många skarpa åtgärder som minskar utsläppen i närtid.
- Misslyckas med att visa hur de av riksdagen beslutade klimatmålen ska nås till 2030.
- Sätter stort fokus på riskfyllda tekniker som först kan ge effekt om många år, som kärnkraft och CCS.
- Innehåller många analyser och utredningar i stället för konkret politik, vilket riskerar försena omställningen ännu mer.
- Saknar ordentliga utsläppsberäkningar om hur utsläppen ska minska tillräckligt fort.
- Öppnar upp för att delvis nå de svenska klimatmålen genom att köpa utsläppsminskningar från andra länder. Ledande experter, och även regeringens egen utredare John Hassler, avråder från att använda sig av Parisavtalets artikel 6 för att köpa utsläppsminskningar från fattiga länder. Bistånd och Sveriges egna klimatmål ska inte blandas ihop.
- Regeringen vill också lägga skattebetalarnas pengar på att försöka köpa utsläppsutrymme av andra EU-länder. Det kan bli rejält dyrt, ineffektivt och kanske inte ens finnas möjlighet till, då något land måste ha överskott att sälja i sådana fall. Istället skulle pengarna kunna investeras i omställningsåtgärder på hemmaplan.
- Svaga lösningar om hur transporternas utsläpp ska minska, med ensidigt fokus på elbilar och elektrifiering istället för att prata om effektivisering, kollektiva trafikslag och att ställa om hela transportsystemet.
- Otillräckliga åtgärder för att öka kolsänkan i skog och mark på ett hållbart sätt. Det krävs både för att öka upptaget av växthusgaser i skog och mark, nå nya mål från EU inom LULUCF samt stärka skogens resiliens.
- Handlingsplanen saknar skarpa förslag som omhändertar Miljömålsberedningens färdiga förslag på mål och styrmedel för att minska de stora konsumtionsbaserade utsläppen.
Utsläppsminskningar i närtid avgörande
Att minska utsläppen innan 2030 är helt avgörande för att undvika de allvarligaste konsekvenserna och därmed högsta kostnaderna av klimatkrisen för miljö, människor och ekonomi.
Både när, hur och i vilken takt utsläppen minskar avgör risken och hur stor mängd utsläpp som faktiskt släpps ut och ansamlas i atmosfären, där de stannar under många årtionden. Därför är det nödvändigt att minska utsläppen så snart som möjligt.
Det behövs en betydligt bredare palett av konkreta åtgärder, som minskar utsläppen här och nu i alla sektorer. Tidöregeringen verkar inte ta det kritiska läget på allvar och fortsätter skjuta lösningarna på framtiden. För lösningarna finns, med redan gjorda utredningar och beprövade åtgärder som skulle kunna hjälpa oss ställa om.
