En omodern och bakåtsträvande transportpolitik

Här hittar du debattartikeln hos Dagens Industri.

Klimatkrisen kräver en omställning av hela vårt samhälle. Bland annat måste utsläppsintensiva industrier ställa om och transporternas utsläpp åtgärdas. Men dagens politik haltar. Tidöpartierna lyfter ofta framtidsvisioner kopplat till tillverkningsindustrins klimatomställning, och sådana visioner är viktiga. Men när det kommer till framtidens transportsystem är Tidöpartierna märkligt omoderna och bakåtsträvande.

Transporterna står, precis som industrin, för ungefär en tredjedel av Sveriges inhemska utsläpp och vägtrafiken står för över 90 procent av utsläppen från transporterna. Biltrafiken ger dessutom upphov till en rad andra problem som exempelvis buller, utsläpp av hälsoskadliga partiklar och ineffektiv markanvändning.
Genom en rad beslut av Tidöpartierna ökar nu klimatutsläppen från transporterna, enligt Naturvårdsverkets bedömning. Regeringen har bland annat sänkt skatten för bensin och diesel, avskaffat stadsmiljöavtalen, sänkt reduktionsplikten och minskat stödet till Klimatklivet. Det här låser fast svenskarna i ett transportsystem med höga utsläpp.

Opinionen är dock en annan. En ny Sifo-undersökning som Naturskyddsföreningen beställt visar att svenskarna vill att politiker hjälper oss att minska beroendet av bil. Hela 73 procent tycker att det är viktigt att politiker vidtar åtgärder för att minska beroendet av bil i vardagslivet. Och 74 procent tycker att det är det viktigaste som staten ska investera i när de fattar beslut om infrastruktur är järnväg – inte vägar.
Regeringen har än i dag planer på att satsa enorma summor på motorvägar. Men faktum är att i dag bor 88 procent av Sveriges befolkning i städer med goda förutsättningar för en effektiv och prisvärd kollektiv-, cykel- och gångtrafik. Och en färsk undersökning som Naturvårdsverket genomfört visar att andelen som vill åka kollektivt har ökat kraftigt.
På landsbygden är det fortfarande många som har behov av en bil, men det är inte där som den stora trafikomställningen ska ske. Det är i städerna, där det bör finnas smidiga alternativ. Alla vill och kan inte åka bil överallt, och tågresandet i Sverige har fördubblats sedan 1990-talet.

Samtidigt är behovet av underhåll av järnvägen stort. Trots detta minskade regeringen anslaget till järnvägsunderhåll med 750 miljoner kronor år 2023. I den plan där 1200 miljarder ska satsas på infrastruktur som tas fram just nu har regeringen inte ens ambitionen att rusta upp de slitna järnvägarna till år 2037.

Snart kommer utsläppshandel även för transporterna, kallat EU ETS2. Men inte heller de kraven verkar ha lett till en insikt hos Tidöpartierna om att transportsystemet behöver moderniseras och möta klimatkrisens krav.

Regeringen har visserligen tillsatt en utredning, men den ska vara färdig först om drygt ett år – trots att förslag och utredningar på området redan finns tillgängliga. Samtidigt har Tidöpartierna lovat att konsumenter och verksamheter ska kompenseras fullt ut för effekterna på drivmedelspriserna som EU ETS2 medför. Det går inte ihop.

En viktig del av lösningen är att bryta bilberoendet och utveckla andra typer av transportslag som leder oss ut ur dagens gamla, asfaltosande och klimatpåverkande transportsystem. Det finns några enkla och tillgängliga åtgärder att börja med omedelbart.

Tidöpartierna måste satsa på att:
1. Öka takten på järnvägsunderhållet. Inom 12 år kan gamla järnvägar bli som nya. 
2. Skapa fler spår. Järnvägsresandet har dubblats på 30 år – prioritera nya spår före nya motorvägar. 
3. Stötta kommuner och regioner. Mer statliga pengar till cykel- och kollektivtrafik och åtgärder som för över transporter från bil till mer effektiva transportmedel. Inför stadsmiljö- och landsbygdsmiljöavtal.
4. Säkerställ rättvisa i omställningen. Inför åtgärder i städer som minskar biltrafiken där förutsättningar finns för kollektiva transportmedel, och kombinera med insatser som möjliggör en levande landsbygd. Exempelvis differentierad vägskatt som beskattar trafik i städer högre och landsbygdstrafik lägre. Det behövs också utökad samhällsservice på landsbygden, vilket både minskar behovet att resa långa sträckor och ökar den sociala gemenskapen lokalt.

Hela samhället behöver ställa om för att klara klimatkrisen, och omställningen måste ske inom ramen för de planetära gränserna. Tidöpartierna måste en gång för alla lyfta blicken och se till alla sektorers klimatomställning där hänsyn till naturen är en grundpelare. En sak vi måste börja med omedelbart, som vi dessutom har massor att vinna på, är att bryta det skadliga bilberoendet.

Karin Lexen, generalsekreterare Naturskyddsföreningen
Beatrice Rindevall, ordförande Naturskyddsföreningen