Extremt väder – en effekt av den globala uppvärmningen

Den förstärkta växthuseffekten som värmer planeten innebär i praktiken att allt mer av energin som strålar in från solen blir kvar på jorden. Mer energi innebär mer värme som ger mer avdunstning av vatten och att mer vatten kan hållas i luften. Det ökar risken för både torka och skyfall. Det påverkar också vindarna och kan, på vissa platser på joden, ge kraftigare stormar. En påtaglig effekt på våra breddgrader är att ett varmare Arktis påverkar de jetströmmar som blåser på hög höjd runt nordpolen och styr de vädersystem som ger oss det milda och omväxlande väder vi är vana vid i Sverige. 

Jetströmmarna rör sig i stora vågor, kallade Rossbyvågor efter svenskfödda metrologen Carl-Gustaf Rossby. Den globala uppvärmningen, som påverkar polerna mer än andra områden, kan göra att vågrörelserna rör sig långsammare och får större amplitud (svängning). Den kan ge längre perioder av “fastlåsta” väder av till exempel sol och värme i veckor i sträck, vilket kan ge bland annat torka, brandrisk och missväxt. Det är därför ett varmare klimat kan innebära både torrare och blötare väder.

Ett extremt väder leder till många klimatrelaterade skador och förluster. Extrem hetta under värmeböljor tar liv, skyfall leder till översvämningar och torka ger missväxt och brist på mat. Ett extremt klimat ökar strömmen av flyktingar som söker en tryggare försörjning och ett drägligt liv. Ett mer oförutsägbart och extremt klimat sätter också ökad press på ekosystemen, som redan är i obalans eftersom den biologiska mångfalden minskar. 

IPCC:s senaste rapport visar att extremt väder, som torka, stormar och skyfall, blivit vanligare i världen sedan 1950 på grund av klimatförändringar. Europa är den kontinent som värms upp snabbast i hela världen, och det får stora konsekvenser för både människor, ekonomi och natur. Det vittnar de senaste årens extrema hetta, torka och skogsbränder om. 

2024 är det varmaste år som uppmätts på jorden, med 2023 som det näst varmaste.  I fjol var det den första gången som gränsen för 1,5 graders global uppvärmning överskreds för ett enskilt år. Det innebär dock inte att världen passerat 1,5-gradersmålet som det formuleras i Parisavtalet då det gäller 20-års medelvärden. Under 2023-2024 har haven uppvisat rekordtemperaturer, havsnivåstigningen har varit rekordstor och isutbredningen vid Antarktis den minsta som någonsin uppnåtts.

De senaste åren har också präglats av extremväder runt hela jorden, med dramatiska stormar, översvämningar, bränder, torka och extrema temperaturer. Att 2022-2024 har varit extrema år beror på en kombination av global uppvärmning och en medelstark El Niño – ett återkommande fenomen i södra Stilla havet som påverkar temperatur och väder över hela jorden. 

Det vore fel att säga att heta somrar med torka och bränder är “det nya normala”, för det är långt ifrån något nytt normalläge som är här för att stanna. Vädret är fortsatt växlande och oförutsägbart, men framför allt så kommer det bli väldigt mycket mer extremt så länge vi inte minskar utsläppen av växthusgaser och bromsar den globala uppvärmningen. Samtidigt behöver vi anpassa samhället till ett klimat i kraftig förändring. 

Tyvärr gör varken Sverige eller de allra flesta andra länder idag tillräcklig för att minska klimatpåverkan och på så sätt skydda oss mot allt mer extremt väder. Naturskyddsföreningen kräver att regeringen i sin klimathandlingsplan som ska färdigställas 2023 presenterar ambitiösa åtgärder för att Sverige ska leva upp till sina klimatmål, och tillsammans med föreningens många samarbetsorganisationer runt hela världen kräver vi att andra länder ska göra detsamma. En ambitiös klimatpolitik går inte att genomföra utan stöd, därför spelar det också roll vad var och en av oss gör.