Fisk är lyx – en snabbguide för smartare val

I vår fisklista hittar du inte all fisk. Det är en enkel snabbguide där vi valt ut fisk och skaldjur som fiskas från mer hållbara bestånd och på ett skonsammare sätt och därför är ett bättre val. Under rubriken ”Avstå från” pekar vi ut fisk och skaldjur som är riktigt illa ute, eller där fisket ställer till stora problem för miljön och som du därför ska undvika.

Fisk och annan sjömat kan innehålla miljögifter, högfluorerade ämnen (PFAS), eller tungmetaller som gör dem olämpliga som livsmedel i stora mängder. Under rubriken ”bättre val” hittar du sjömat som inte innehåller känt höga halter av miljöföroreningar.

Naturskyddsföreningen har en lång historia av att arbeta med miljömärkningar och vi har även vår egen, Bra Miljöval. Med miljömärkningar menar vi märkningar med högt ställda miljökrav som är framtagna av en oberoende part, så kallade tredjepartsmärkningar. När det kommer till sjömat så bedömer vi generellt att MSC och KRAV är miljöklokare alternativ om man vid speciella tillfällen vill äta fisk. Båda märkningarna är framtagna av en oberoende part, så kallade tredjepartsmärkningar. Vi är dock mycket oroade över att både MSC och KRAV fortfarande certifierar bottentrålad fisk och skaldjur som skulle kunna fiskas med skonsammare metoder.

Bottentrålning är en bottendålig fiskemetod för det biologiska livet i våra hav. Samtidigt är det den fiskemetod som de allra flesta svenskfångade fiskar och räkor fångas med. Även om alla återförsäljare av fisk och skaldjur är skyldiga att ange uppgifter om art, produktionsmetod och ursprung för att du som konsument ska kunna göra ett medvetet val, så kan det vara svårt att undvika bottentrålad fisk eftersom den inte märks ”bottentrålad” utan bara ”trålad”.

Det kan lika gärna betyda att den är trålad i de fria vattenmassorna, som till exempel sill, skarpsill, makrill och ansjovis. Som konsument kan du heller inte veta om den certifierade fisken eller räkorna är trålad i marina skyddade havsområden eller inte. Fråga gärna butiken och restaurangen efter miljömärkt fisk och skaldjur som fiskas med skonsamma metoder såsom bur, krok och nät. De bör veta.  Kan de inte svara så är det bättre att avstå.

Tigerräkor, scampi, vannamei, jätteräkor och gambas är olika namn på en och samma räka som har ett riktigt otäckt förflutet. Det är en vanlig räka på din sushitallrik, pasta eller i din thaiwok. Odling av jätteräkor i tropikerna sker i stora bassänger. För att göra plats för bassängerna skövlas livsviktig mangroveskog. Många fiskar, skaldjur, fåglar, reptiler och däggdjur har mangroveskogen som viktig livsmiljö. När mangroven skövlas riskerar dessa arter att försvinna eller dö ut. Kvar lämnas en förstörd miljö. Lokalsamhällen som tidigare kunde livnära sig på naturen och fisket lämnas utan möjligheter att försörja sig och sina familjer. Människor vittnar också om hur räkföretagen trakasserar alla dem som står upp för miljön och rätten till en ren, hälsosam och hållbar miljö.

Storskaliga räkodlingar i öppna system hör inte hemma i framtidens mat, så vi uppmanar konsumenter att avstå jätteräkor som odlas på detta sätt i tropikerna, och att i stället välja andra goda skaldjur som är betydligt snällare mot miljön. Numera kan man hitta ASC-märka jätteräkor i butiker och på restauranger. Vi tycker dock inte att kraven på de ASC-certifierade räkodlingarna är tillräckligt höga för att de ska kunna rekommenderas.

Vanliga räkor (nordhavsräka) är tyvärr inte heller toppen eftersom de fiskas med bottentrål. Bottentrålning är en bottendålig metod som påverkar både miljön och klimatet negativt. Faktum är att bottentrålade räkor är lika klimatskadligt som nötkött. Välj burfångade eller handplockade skaldjur om du vill lyxa till det med skaldjur.

Lax har blivit vardagsmat för många. Men odlad lax kan ha en negativ påverkan på både miljö och klimat. Detta beror till stor del på att laxen är en rovfisk som kräver proteinrikt foder, som bland annat innehåller fiskmjöl tillverkat av vildfångad fisk. Detta bidrar till att haven i andra delar av världen töms på liv. Ökat fisketryck och bristfällig förvaltning hotar inte bara fiskbestånden och balansen i de marina ekosystemen utan även livsuppehället för redan marginaliserade kustsamhällen vars inkomst och näringsintag är beroende av småfisk.

Under de senaste tio åren har det skett en förskjutning mot mer växtbaserat foder. Men växtbaserat foder är inte nödvändigtvis positivt ur vare sig klimat eller miljösynpunkt om det innebär att fisken ersätts med soja, vilket i stor utsträckning är vad som skett. Dessutom kan det uppstå stora miljöproblem där laxen odlas. I Norge till exempel, finns stora problem med att de odlade laxarna smittar de redan hotade vilda laxstammarna med parasiter och sjukdomar. Förrymda laxar riskerar också att förstöra de unika anpassningarna hos de vilda laxbestånden genom att föröka sig med den vilda laxen. Faktum är att de norska vildlaxpopulationerna har halverats sedan 1980-talet. Odlad lax är helt enkelt billig i butiken därför att någon annan redan har betalat det verkliga priset.

Hur är det egentligen med torsken? Tyvärr mår Östersjöns torskbestånd mycket dåligt. Torskbeståndet i östra Östersjön har kollapsat och fiskarna är små och magra med rekordlåg tillväxt. Det riktade fisket mot det östra torskbeståndet stoppades 2019 men än syns ingen återhämtning. Inte heller i västra Östersjön är torsken i särskilt god kondition. Ett minskat torskbestånd påverkar hela ekosystemet. För att torsken och dess livsmiljö ska få en chans att återhämta sig så rekommenderar vi därför att man helt avstår från Östersjötorsk. Även flera andra torskbestånd såväl i svenska som andra vatten mår dåligt. Som konsument kan du hjälpa till genom att välja KRAV- eller MSC-märkt (om det inte är bottentrålad) torsk. Då sänder du en signal till fiskare och beslutsfattare om vilket sorts fiske vi vill se mer av i framtiden.

Bestånden av strömming och sill i Östersjön är illa däran. Krisen för strömmingen har varit känd länge. Under de senaste 30 åren har det varit så lite könsmogen strömming i centrala Östersjön att bestånden löpt stor risk att krascha. I Bottniska viken har mängden könsmogen strömming halverats under samma tidsperiod.

Det finns en risk att bestånden kollapsar. En kollaps av fiskbestånden skulle inte bara drabba det småskaliga fisket mycket hårt, utan påverka hela innanhavets näringskedja och ge allvarliga följdeffekter. Strömmingen är själva motorn i Östersjöns ekosystem, som huvudföda åt bland annat rovfiskar, sjöfåglar, tumlare och sälar. 

Men det finns hopp om att bestånden kan återhämta sig. För att de ska kunna göra det så behöver vi generellt avstå från strömming och sill från Östersjön. Den lilla mängd strömming och sill som småskaliga kustfiskare har rätt att fiska och som går till humankonsumtion är dock okej att äta ur ett ekosystemperspektiv. Tyvärr innehåller den fisken stora mängder miljögifter, vilket gör att den bör ätas med stor försiktighet. Läs mer på Livsmedelsverket.

Eftersom fisken i världshaven sinar, fiskar man på allt djupare vatten där fiskebåtarnas nät tidigare aldrig nått. Marulk, havskatt, hälleflundra, kungsfisk, rödtunga, uer och långa är alla exempel på djuphavsfiskar. De blir gamla och skaffar ungar sent i livet, vilket gör dem lätta att utrota. De flesta djuphavsarterna fiskas så hårt att de inte hinner föröka sig. Djuphavsfisken är viktig för att havets eget kretslopp ska fungera ordentligt. Vill du lära dig mer om dessa fascinerande arter och hur du kan hjälpa dem, kolla in rapporten ”Fula fiskar i fina diskar”. 

Se gärna våra kortfilmer och dela med dina vänner!