Fladdermöss, kyrkor och ljusföroreningar
I hundratals år har fladdermössen trivts på våra kyrkvindar. De senaste årtiondena har billig och enkel belysning lett till att nästan alla kyrkor väljer att lysa upp sina fasader. Det är ett oväntat och oanat hot mot fladdermusen brunlångöra.
I de allra flesta fall det finns fladdermöss i en kyrka så är det arten brunlångöra. Det växande problemet med ljusföroreningar är ett allvarligt hot mot fladdermusen som kan tveka att lämna kyrkan alls om den är upplyst hela natten. I ljuset är den ett lätt byte för rovfåglar. Dess instinkter säger att den till varje pris måste undvika dagsljus.
Fladdermössen och kyrkorna har samexisterat i århundraden
Inte långt efter det att Sverige blev kristet på 1100-talet, inleddes ett intensivt byggande av kyrkor. Idag finns i Sverige omkring 3 400 kyrkor. Efter millennieskiftet blev det allt vanligare att belysa kyrkornas fasader under kvällar och nätter och i dag är en majoritet av kyrkorna upplysta. Det har dock visat sig ha oönskade konsekvenser för de fladdermöss som bott i kyrkorna under mycket lång tid, kanske ända sedan de byggdes.
Att fladdermössen betraktades med misstänksamhet är i viss mån förståeligt, för vid en ytlig betraktelse framstår fladdermössen som starkt avvikande för en människa ‒ aktiva nattetid, flygande med tysta vingslag och med en gåtfull förmåga att fånga sina insekter i fullständigt mörker.
Alltmer verkar det som att fladdermössen försvinner från en kyrka som lyser upp fasaden och därför behövs nya grepp för att hantera ljusföroreningar i kyrkor.
Hur hjälper man fladdermössen i kyrkorna?
En möjlighet är att släcka under fladdermössens reproduktionsperiod, som sträcker sig från maj till september. Det räcker inte att bara minska belysningen eftersom styrkan skulle behöva vara så svag att den ändå inte skulle göra någon skillnad för människor. Att ändra färg på belysningen är inte heller ett alternativ eftersom det inte finns forskning på vilken skillnad det skulle göra.
Under resten av året går det bra att ha belysning tänd i färre timmar genom att exempelvis installera rörelsedetektorer och timer. Att hålla belysningen tänd endast under några timmar på kvällen skulle ge fladdermössen fler mörka timmar.
Fakta om fladdermusen brunlångörat
Kroppslängd 37–52 mm, svanslängd 34–51 mm, spännvidd 23–29 mm, vikt 5–12 g.
Brunlångörat, vars öron är nästan lika långa som kroppen, jagar inte i det fria luftrummet utan söker efter byten bland kvistar och blad i trädkronor och liknande. Den är ingen snabbflygare, men desto bättre på att manövrera i trånga utrymmen. Brunlångörat använder inte alltid sitt ekolod, vilket har en poäng eftersom många insekter reagerar på de utsända ljuden genom att omedelbart falla mot marken och göra sig oåtkomliga för en fladdermus.
Brunlångörat lyssnar gärna efter ljud från insekters tramp på trädens löv, och kan också söka efter byten med hjälp av sin syn. Brunlångörats sätt att flyga och jaga gör den till ett lätt byte för rovfåglar om det är ljust.
I Sverige förekommer brunlångörat i Götaland och Svealand och i Norrland upp till Västerbotten. Den påträffas i skogar, som inte får vara för täta, parker och trädgårdar.
Dagen tillbringar brunlångörat i trånga utrymmen i byggnader av olika slag, i ihåliga träd, fågelholkar och liknande. Under våren och sommaren bildar honorna små kolonier, där de föder upp sina ungar. De väljer gärna kyrkvindar eller kyrktorn, där det är lagom varmt och gott om utrymme. Det händer också att ladugårdar och mindre vindar utnyttjas. Under perioder med svalt och regnigt väder kan vindarna och andra större utrymmen inomhus användas för insektsjakt. Honan föder sin enda unge i slutet av juni, och i augusti är ungen flygfärdig. En fördel med stora vindsutrymmen är att ungarna kan lära sig att flyga inomhus, utan att riskera att bli tagna av rovfåglar eller ugglor.
Övervintringen sker i jordkällare, övergivna gruvor och liknande svala utrymmen. De antingen sitter eller hänger i klorna med huvudet nedåt. Öronen hålls invikta under vingarna. Dessa positioner bidrar till att minska avdunstningen. Djuren varken äter eller dricker under övervintringen, som pågår från november till april. Drygt ett gram fett räcker till att förse fladdermusen med energi. Den går i dvala, hibernerar, vilket betyder att alla kroppsfunktioner går ner till ett minimum, och att kroppstemperaturen sänks till 2–4 grader.
Brunlångöronens parning äger rum i augusti och september, och oftast sker den i anslutning till övervintringsplatsen. Fladdermössen flyger runt i luften tillsammans i en så kallad svärmning, och följer varandra i ett socialt spel. Det kan se ut som en dans. Under resten av året lever hanarna ensamma.
