Förväntningar inför klimattoppmötet COP29
FN:s klimattoppmöte, COP29, som hålls i Baku, Azerbajdzjan, i november 2024, är en kritisk samling för världens länder att ta avgörande steg för att bekämpa klimatförändringarna. Förra årets klimattoppmöte, COP28 i Dubai, visade att det finns en vilja att agera, men också att mycket arbete återstår.
Vad är COP29?
COP står för “Conference of the Parties”, ungefär “konferens mellan parterna”, alltså de länder som skrivit på FN:s klimatkonvention, och är den förkortning som används för att benämna FN:s årliga klimatkonferens. Siffran kommer från att det är det 29:e gången parterna träffas sedan Klimatkonventionen undertecknades i Rio de Janeiro 1992.
Under COP samlas världsledare, forskare och organisationer för att diskutera frågor om miljön och klimatet och inte minst – för att förhandla fram lösningar och åtgärder. I år hålls mötet i Baku, Azerbajdzjan, mellan 11 och 22 november.
Den första konferensen hölls 1995 i Berlin. Tidigare konferenser har bland annat resulterat i Kyotoprotokollet 1997 och Parisavtalet 2015.
Vad står på spel på COP29 i Azerbajdzjan?
År 2023 slog många värmerekord, inklusive det varmaste året någonsin, följt av den varmaste sommaren 2024. Augusti 2024 var den 13:e månaden under en 14-månadersperiod då den globala genomsnittliga temperaturen låg mer än 1,5°C över förindustriella nivåer. Den globala översynen av ländernas klimatplaner, som presenterades på COP28 i Dubai, visade att nuvarande åtaganden är otillräckliga.
Det är fortfarande möjligt att uppnå Parisavtalets mål – att hålla den globala temperaturökningen väl under 2°C och sträva efter att begränsa den till 1,5°C – men det kräver kraftfulla och snabba åtgärder. På COP28 enades länderna om att fasa ut fossila bränslen, tredubbla kapaciteten för förnybar energi och fördubbla energieffektiviteten till 2030. Dessa åtgärder kan begränsa den globala uppvärmningen och undvika de värsta konsekvenserna, men bara om de snabbt omsätts i praktiken.
När länderna möts i Azerbajdzjan för COP29 måste de därför fatta starka beslut och göra tydliga åtaganden. Den enskilt viktigaste förhandlingspunkten på agendan är det nya målet för klimatfinansiering. Parterna måste komma överens om vilka länder som ska betala och hur pengarna ska fördelas mellan de olika delarna: utsläppsminskningar, klimatanpassning, samt skador och förluster.
En annan viktig fråga på agendan är ambitionsnivån i de nya klimatplanerna som alla länder ska skicka in till FN:s klimatorgan UNFCCC under 2025. De nuvarande klimatplanerna, som skickades in 2020/2021, leder till en uppvärmning på cirka 2,5 grader vid seklets slut.För att nå Parisavtalets mål att begränsa temperaturökningen till 1,5 grad behöver ländernas nya klimatplaner sammantaget leda till en global netto-nollutsläppsnivå till 2050.
Detta behöver COP29 leverera:
- Det nya klimatfinansieringsmålet måste baseras på utvecklingsländernas verkliga behov. FN har beräknat kostnaderna för åtgärder som hanterar klimatförändringar till minst en biljon USD per år fram till 2030.
- Separata mål måste sättas för utsläppsminskningar, anpassning och hantering av skador och förluster. Dedikerad finansiering behövs för att nå det globala anpassningsmålet och hjälpa de mest sårbara grupperna och länderna.
- Klimatfinansieringen måste innehålla en kärna av offentliga medel för att finansiera åtgärder med högt socialt värde men begränsad ekonomisk avkastning, som klimatanpassning och ersättning för skador och förluster. Offentliga medel måste vara utöver redan existerande bistånd och kan mobiliseras genom att omdirigera fossila subventioner och beskatta stora förorenare.
- En stor del av klimatfinansieringen måste vara bidrag, inte lån. Många låg- och medelinkomstländer har redan en ohållbart hög skuldbörda.
- COP29 måste leda till en överenskommelse att höja ambitionsnivån i ländernas nya klimatåtgärdsplaner (NDC:er) för att säkerställa nollutsläpp på global nivå senast 2045. Höginkomstländer och länder med historiskt höga utsläpp ska nå nollutsläpp mycket tidigare än 2045.
- Utvecklade länder måste sätta tidsbundna mål att fasa ut alla fossila bränslen och avskaffa alla klimatskadliga subventioner.
- Klimatplanerna måste bygga på beprövade lösningar för utsläppsminskningar, som att stoppa avskogningen, energieffektivisera, och bevara och restaurera ekosystem.
- Utsläppsminskningar och fossil utfasning måste ske på ett rättvist, inkluderande och hållbart sätt.
Lärdomar från COP28
COP28 i Dubai visade både framsteg och utmaningar. För första gången nämndes fossila bränslen i förhandlingstexten, och länderna lovade att tredubbla mängden förnybar energi och öka energieffektiviteten. Dock var överenskommelsen otillräcklig när det gäller tydliga åtaganden om utfasning av fossila bränslen och finansiering av klimatåtgärder i låginkomstländer. Dessa lärdomar måste tas med till COP29 för att säkerställa att konkreta och ambitiösa åtgärder vidtas.
Klimatmötet i ett fossilberoende land
Azerbajdzjan, som står värd för årets klimattoppmöte, får över 60 procent av sina offentliga intäkter från olje- och gassektorn. President Ilham Aliyev har kallat landets fossila resurser för en “gåva från Gud”. Det är inte första gången en oljestat är värd för klimatförhandlingar -- förra året ägde förhandlingarna rum i Dubai och leddes av chefen för Förenade Arabemiratens statliga olje- och gasbolag.
Att en oljestat arrangerar en konferens för att planera en fossilfri framtid är problematiskt, eftersom intressekonflikten är så tydlig. Det riskerar att bli ett tillfälle för “greenwashing”, där värdlandet kan försöka dölja sitt fossilberoende.
Denna intressekonflikt är dock inte unik för oljestater. Många västländer som USA, Storbritannien, Kanada, Australien och Norge är också stora oljeproducenter, men kallas inte “oljestater” på grund av sina mer mångsidiga ekonomier och frånvaron av statliga oljebolag.
Fossilindustrin har ändå stort politiskt inflytande i väst, där deras lobbygrupp var den största delegationen vid COP26 i Glasgow. Dessutom har västländer ett historiskt ansvar för klimatkrisen och har mycket höga konsumtionsbaserade utsläpp.
Om värdskap för klimattoppmötena begränsas till länder som ligger långt fram i klimatomställningen och saknar intressekonflikter skulle få länder kvalificera.
Oro för mänskliga rättigheter i Azerbajdzjan
Att klimatmötet COP29 hålls i Azerbajdzjan har kritiserats av flera organisationer. Landet har en historia av att förtrycka oberoende röster, inklusive miljöaktivister och journalister, vilket skapar oro för aktivisters säkerhet. Human Rights Watch, Reportrar utan gränser och Heinrich Böll Stiftung kräver nu att Azerbajdzjan friger politiska fångar och respekterar civilsamhällets rätt att delta i COP29.
Att ha civilsamhällesorganisationer med på mötet är avgörande för rättvisa klimatlösningar och som en motvikt till fossilindustrins inflytande. COP29 är det tredje klimattoppmötet i rad som hålls i ett land som begränsar civilsamhällets närvaro. Därför anser Naturskyddsföreningen att det är viktigt att vara på plats för att representera dem som inte själva kan delta.
