Frågor och svar om cementproduktion och Cementa

I juli 2021 avvisade Mark- och miljööverdomstolen en ansökan från Cementa om ökad kalkstensbrytning utanför Slite på Gotland. Orsaken var att Cementa inte klarat av att visa att man kunde utöka täkterna utan att skada grundvattnet – vilket i sin tur kan skada vattenförsörjningen på norra Gotland och känslig natur i området.   

Flera näringslivsorganisationer riktade skarp kritik mot domstolens beslut, eftersom Cementa tillverkar cirka tre fjärdedelar av cementen i landet.  

Samtliga av riksdagens partier röstade i september 2021 igenom ett nytt provisoriskt kapitel i miljöbalken som ger Cementa ett frikort, en ”Lex Cementa”. Motivet sades vara att undvika cementkris, produktionsstopp för industrin och arbetslöshet. Lex Cementa antogs efter hård kritik från Lagrådet om att de nya reglerna rundade regeringsformen, en av våra grundlagar, och kunde skada tilltron till rättssystemet. I november 2021 använde regeringen de nya reglerna till att ge Cementa förlängt tillstånd till årsskiftet 2022/23. 

Eftersom Cementa fortfarande inte lyckats bevisa att deras kalkbrytning inte försämrar grundvattnet på Gotland. En fortsatt kalkstensbrytning i Cementas täkter hotar på sikt vattentäkten i Tingstäde, som är viktig för vattenförsörjningen i Visby och norra Gotland. Även naturreservat i området kan ta skada.  

Något vi ser särskilt allvarligt på är att regeringens tillstånd bryter både mot grundlagen och miljölagarna. Samtliga riksdagspartier har givit Cementa en högst ovanlig undantagslag, en Lex Cementa, som strider mot regeringsformen, en av grundlagarna. Lagar ska gälla lika för alla och inte utformas för att gynna enskilda företag. Det skadar tilltron till rättssystemet och skapar förväntningar hos andra företag att få liknande anpassning av lagar utifrån sina intressen. 

Ja. Enligt Lagrådet, som har till uppgift att granska regeringens lagförslag, har riksdagen brutit mot regeringsformen (en av grundlagarna) på två sätt. För det första det så kallade ”generalitetskravet”, som innebär att lagar ska gälla för alla, inte enskilda personer eller företag. För det andra mot ”beredningskravet” eftersom instanserna som lämnar remiss i praktiken bara fick några dagar på sig att lämna synpunkter. Det är allvarligt eftersom det sätter vårt demokratiska rättssamhälle på undantag.

Troligtvis inte! Som vi tolkar Cementas egna uttalanden verkar problemet redan vara löst. Redan flera veckor innan riksdagen fattade beslut slöt Cementa nämligen ett avtal med Nordkalk i Storugns som ligger 1,5 mil från anläggningen i Slite. De ska kunna leverera kalksten under sex år i en omfattning som är  ”tillräckligt för att försörja Sverige med cement” enligt Cementa själva. I en inlaga från länsstyrelsen från juni 2022 ”ifrågasätter” länsstyrelsen på Gotland rentav ”den problembild som redovisas vad gäller bristande materialtillgång och infrastrukturförutsättningar för import av cement till Sverige”.

Det vet vi förstås inte, men det är antagligen enklare och mer ekonomiskt fördelaktigt att bryta kalksten från mark man äger, i stället för att köpa in från Nordkalk som inte har någon egen cementproduktion.

Nu blir det förmodligen inte fråga om någon import, Cementa har som sagt skrivit avtal med Nordkalk om så mycket kalk så att det kan täcka hela det svenska behovet av cement. Man anger visserligen att man behöver en del "myndighetsgodkännanden" för att kunna frakta kalkstenen de cirka 15 kilometer det handlar om. Men vår bedömning är att det huvudsakligen rör sig om relativt okomplicerade anmälningar man måste göra till länsstyrelsen. 
  
Om inte det skulle räcka, så har Heidelberg Cement (som äger svenska Cementa AB) en mycket stor produktion av cement i Europa, som de rimligtvis borde kunna bistå Sverige med. Och i Europa gäller samma hårda EU-regler om vatten, som var själva orsaken till att Cementas ansökan till nya stora täkter avvisades av domstolarna i juli 2021.

Det största problemet är att vattenförsörjningen på Gotland riskerar att påverkas av kalkbrytningen. Redan för tio år sedan var myndigheterna tveksamma till att ge tillstånd på grund av vattenproblemen. Det var också därför bolaget bara fick ett 10-årigt tillstånd, som löpte ut den 31 oktober 2021, i stället för det 20-åriga tillstånd som Cementa ansökte om. Det finns en befogad oro för att en av norra Gotlands viktigaste vattentäkter kan ta skada då det finns tydliga bevis för att Cementas verksamhet redan idag leder till att saltvatten tränger in i grundvattnet, enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU).   
 

Naturvårdsverket har också pekat på riskerna för närbelägna naturreservat, som kan störas genom förändringar i vattenflödena. Dessutom finns det tre känsliga fjärilsarter i området som är rödlistade och fridlysta.

Först och främst så har cementindustrin extremt stor klimatpåverkan. I Sverige brukar Cementas anläggning i Slite hamna på andra eller tredje plats på de anläggningar som medför störst koldioxidutsläpp. Cement- och betongproduktion står för åtta procent av världens samlade koldioxidutsläpp.

Sprickor i kalkstenen kan ge upphov till oväntade effekter på grundvattnets rörelser samt att det kan läcka in saltvatten. Det kan i sin tur förstöra dricksvattnet i området och vattenbalansen i känsliga växtsamhällen i närbelägna naturreservat.

Ett allvarligt problem är också själva brytningen av kalksten till cementproduktionen, eftersom en kalkrik berggrund ofta ger upphov till värdefulla naturmiljöer. I Cementas fall finns det till exempel viktiga områden för fortplantningen av hotade dagfjärilar, som apollofjäril, svartfläckig blåvinge och väddnätfjäril, ända inpå kanten av täkten i Slite.

Det största problemet är att vattenförsörjningen på Gotland riskerar att påverkas av kalkbrytningen. Redan för tio år sedan var myndigheterna tveksamma till att ge tillstånd på grund av vattenproblemen. Det var också därför bolaget bara fick ett 10-årigt tillstånd, som löper ut den 31 oktober 2021, i stället för det 20-åriga tillstånd som Cementa ansökte om. Det finns en befogad oro för att en av norra Gotlands viktigaste vattentäkter kan ta skada då det finns tydliga bevis för att Cementas verksamhet redan idag leder till att saltvatten tränger in i grundvattnet, enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU).   
 

Naturvårdsverket har också pekat på riskerna för närbelägna naturreservat, som kan störas genom förändringar i vattenflödena. Dessutom finns det tre känsliga fjärilsarter i området som är rödlistade och fridlysta.

Det är sant att cement behövs i klimatomställningen, men fråntar inte företag ansvar att följa miljölagstiftningen och säkerställa ett rent grundvatten. Naturskyddsföreningen värnar naturen och anser att vattenresurserna bör skyddas. Cementa ingår i en multinationell koncern och frågan om var kalken ska komma ifrån, om kalkbrottet i Slite inte kan användas, borde ställas till dem. Förr eller senare kommer det en gräns för vad naturen tål. Om verksamheten inte kan bedrivas längre utan att grundvattnet förstörs av saltvatten, då behöver man hitta en annan plats där man kan bryta råvaror till cement. Vi tycker att Cementa borde ha haft en plan B för vad som skulle hända om miljödomstolen inte gav nytt tillstånd. Domstolen markerade redan för över tio år sedan att detta var problematiskt, när saken prövades förra gången.

Både länsstyrelsen och Naturvårdsverket hade under flera års tid förklarat för Cementa hur underlaget behövde kompletteras, vilket Cementa inte gjorde i tillräcklig utsträckning.  

När det rör sig om betydande miljörisker blir utredningskraven höga. Verksamhetsutövaren, som i det här fallet är Cementa, har bevisbördan för att verksamheten kan bedrivas utan att orsaka för stora skador för människors hälsa och miljön. I fallet med Cementa var företagets underlag om påverkan på Gotlands grundvatten så pass otillräckligt att miljödomstolen inte ens kunde bedöma ansökan.

Det har gjorts försök att ta fram miljövänligare cement på Öland men den produktionen har lagts ner bland annat på grund av ”behovet att ställa om inför ökade klimat- och energikrav”.

Cementtillverkning innebär stora miljöpåfrestningar eftersom den kalk som cementen tillverkas av måste hettas upp till höga temperaturer. Då får man fram den så kallade "osläckta kalk" som behövs till cement. Något som försvårar miljöanpassningen är att själva kemiska processen avger koldioxid – vilket gör att energiförbrukningen blir hög och utsläppen av koldioxid mycket höga. Cement- och betongproduktion står för åtta procent av världens samlade koldioxidutsläpp.

Med tanke på den oerhört omfattande klimat- och miljöpåverkan som cementproduktion medför vore det väldigt bra om bättre ersättningsmaterial kunde hittas – åtminstone material som ersätter vissa användningsområden eller metoder som minskar förbrukningen. 
  
Vi är idag i praktiken beroende av cement inom många viktiga sektorer, därför tycker Naturskyddsföreningen också att frågan bör ställas till ägarbolaget Heidelberg Cement om hur man tänkt sig lösa den situation man försatt Sverige i. Bolag i en så dominerande ställning har rimligtvis också ett ansvar. 
  
Det sker en hel del utveckling och forskning om ersättningsmaterial, bland annat av Cementa själv. Men det rör sig om tekniker och material som inte omedelbart kan ersätta all cementanvändning på långa vägar.

Det är oklart, det mesta körs redan med fartyg från Gotland. En del exporteras också från Slite till andra sidan Östersjön. Generellt utgör fartygstransporternas utsläpp en relativt liten del av klimatpåverkan från kalkstensindustrin.

Nej – tvärtom! Vi bevittnar just nu i debatten hårda angrepp mot Sveriges miljölagstiftning, som i tiotusentals fall om året skyddar miljön, klimatet och människors hälsa. Det målas upp en bild av att miljöbalken är miljöns fiende och ett hinder i klimatarbetet. Men tvärtom är miljöbalken en jätteviktig garant i klimatomställningen. Den utgör den yttersta skyddsvallen mot miljögifter, luftföroreningar och skövling som annars skulle drabba natur och människor. Att försvaga miljöbalken – när den i själva verket behöver skärpas betydligt för att skynda på omställningen – är helt fel väg att gå.

Det är en rätt som miljöorganisationer och privatpersoner har enligt Århuskonventionen och Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Enligt dessa måste en regerings beslut kunna överprövas av domstol i högsta instans. I Sverige genomförs det genom den så kallade Rättsprövningslagen, som vi har stöd av i det här fallet. När Högsta förvaltningsdomstolen fäller sitt avgörande kan det inte överklagas.