Frågor och svar om fossilförbud 2030

Med fossilförbud menar vi egentligen två förbud;

Fossilförbudet gäller industri* och transportsektorn. Inom dessa områden kan ett fossilförbud göra verklig skillnad eftersom sektorerna tillsammans står för ungefär 75 procent av Sveriges utsläpp** av koldioxid. Förbudet skulle alltså inte i sig få ner Sveriges utsläpp till noll 2030, men leda en god bit på vägen. 

De utsläpp som inte omfattas av förbudet är bland annat biogena utsläpp från jordbruket och processutsläpp från industrin, utsläpp som uppstår i andra processer än förbränning av fossila bränslen.

Varför två separata förbud? Vi föreslår två separata förbud för att förslaget ska gå att förena med EU-lagstiftningen. I samband med kampanjlanseringen släppte vi en ny analys som visar hur förbudet kan införas rent juridiskt. Den går att läsa här.

_{*Med industri menar vi miljöfarliga verksamheter som kräver tillstånd enligt miljöbalken, vilket är fler sektorer än de som faller under begreppet industri i Naturvårdsverkets utsläppsstatistik. Det innebär att “industri” i det här fallet även inkluderar anläggningar för produktion av el- och värme och avfallshantering.} 

_{** Med utsläpp menar vi de utsläpp av koldioxid som uppstår inom Sverige tillsammans med utsläppen från utrikestransporter som flyg och sjöfart.} 

Om du har möjlighet, men det är inte bara upp till dig. Vi vet att elbilar är långt ifrån tillgängliga för alla idag – de är dyra att köpa och laddinfrastruktur saknas på många platser runt om i landet. Därför krävs politiska beslut och satsningar. Förutom att bygga ut den nödvändiga infrastrukturen behöver också omställningen stöttas på individnivå, till exempel genom en skrotningspremie för gamla bilar eller konverteringspremier för nyare bilar.

För många människor i städer kommer skiftet istället gå från att äga en egen bil till ökad kollektivtrafik, och medlemskap i en elbilspool, till exempel.

Klimatkrisen ger oss inget val. De globala utsläppen måste halveras till 2030, och sedan ytterligare halveras varje årtionde, för att vi ska ha en chans att nå de klimatmål i Parisavtalet som alla världens länder skrivit under på. Med hänsyn till stora historiska utsläpp behöver det gå ännu fortare inom EU och i Sverige. 

Och ja, det kommer att innebära en stor omställning att lämna den fossila tidsåldern bakom oss, dessutom med en snabbare förändringstakt och i en större skala än världen någonsin skådat tidigare. Men det är nödvändigt om vi ska ha en chans att undvika förödande klimatförändringar under våra barns livstid.  

Tekniskt sett är det möjligt att ställa om snabbt till fossilfritt och förnybart. Men de politiska och mentala hindren är stora. Det är svårt att tänka sig en annan värld så nära in i framtiden, men vi vet att den är möjlig om vi bara bestämmer oss och satsar tillräckligt kraftfullt. 

Först och främst behöver vi ett politiskt beslut om fossilförbud 2030, det ger ett tydligt riktmärke att förhålla sig till och ökar kravet på berörda sektorer att ställa om.

Ett fossilförbud innebär en omfattande omställning för såväl politik som företag och privatpersoner, därför är det många praktiska åtgärder, som varierar beroende på var de ska genomföras. Några av stegen i omställningen är:

En fullständig utfasning av fossila bränslen inom industrin till 2030 skulle sannolikt leda till nedläggning av industrier med stora jobbförluster som följd. Vissa undantag kan därför behöva övervägas under en övergångsperiod, kombinerat med riktade och bredare utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser. Trots ett eventuellt undantag skulle ett fossilförbud peka ut en tydlig riktning för den svenska industrin, vilket skulle snabba på omställningen, skapa nya jobb och sannolikt öka konkurrenskraften. Redan idag ser vi hur det internationella intresset växer för en kommande svensk fossilfri industri. 

Svenska staten tillsammans med företag i de olika sektorerna har ett stort ekonomiskt ansvar i omställningen för fossilförbud 2030.  

Sverige betalar varje år omkring 30 miljarder kronor i klimatskadliga subventioner. Det vill säga bidrag, stöd och skattelättnader som gör det billigare för vissa att släppa ut växthusgaser. Ett förslag är att rikta om alla de klimatskadliga subventioner som staten betalar ut och istället använda de pengarna till omställningen. Bara undantagen från energiskatt för fossila bränslen inom olika sektorer kostar staten 15 miljarder kronor – pengar som hade gjort stor nytta för omställningen.

Hur vi än vänder och vrider på det så kommer hur vi hanterar klimatförändringarna att medföra stora utgifter. Att inte investera det som krävs för att stoppa de fossila utsläppen kommer medföra andra kostnader. Kostnaderna för den anpassning till, beredskap inför och återhämtning efter extremväder och andra allvarliga konsekvenser till följd av klimatförändringarna kommer troligtvis att vara större än förebyggande insatser som fossilförbud. 

De senaste tio åren har Sveriges utsläpp minskat med i genomsnitt tre procent per år, men för att vi ska kunna leva upp till vårt åtagande i Parisavtalet skulle den minskningen behöva vara 15 procent per år. Det innebär tyvärr att vi inte är i närheten av att klara krisen, trots de insatser som gjorts hittills. 

Ett politiskt beslut om fossilförbud 2030 skulle göra stor skillnad för Sveriges utsläpp, dessutom är det ett tydligt riktmärke för både företag och privatpersoner att förhålla sig till.

Om vi i Sverige visar att vi menar allvar med att bli det första fossilfria välfärdslandet så kommer vi att få efterföljare. Samtidigt som vi kan tjäna pengar på att exportera klimatsmarta lösningar och tekniker till resten av världen. 

Kärnkraft står idag för ungefär en tredjedel av Sveriges elproduktion. Den har minskat något de senaste åren efter att två reaktorer lades ner av ekonomiska skäl. På kort sikt är kärnkraften en viktig pusselbit i omställningen, men allt eftersom kärnkraften fasas ut finns goda möjligheter att ersätta den med förnybar el. Bara under de senaste åren, när två reaktorer har lagts ner, har den svenska vindkraftsproduktionen ökat mer än vad de nedlagda reaktorerna producerade tillsammans. Det visar att en kontrollerad utfasning är möjlig. 

Naturskyddsföreningen anser att kärnkraften bör fasas ut till 2040 och att den inte bör få några statliga stöd. Genom att bygga ut förnybar elproduktion, huvudsakligen vindkraft, satsa på energieffektivisering och en smartare elanvändning är det möjligt att klara av energiomställningen utan att bevara kärnkraften längre än 2040. 

Vindkraft kan vara ett hållbart alternativ, men är det inte alltid. Vilken påverkan vindkraften har på djur och natur beror nästan helt på var vindkraften byggs. För att den ska vara hållbar måste den lokaliseras på rätt plats – där skadan på djur och natur är som lägst. Därför ställer Naturskyddsföreningen höga miljökrav på vindkraftverkens lokalisering. Vi säger nej till vindkraft inom områden med höga naturvärden och vi säger nej till vindkraft i områden där den riskerar att allvarligt skada skyddade arter. 

Som tur är så är Sverige ett stort land, med goda möjligheter att bygga vindkraft på många platser utan höga naturvärden. Genom att bygga hållbar vindkraft på en procent av Sveriges landyta och två procent av Sveriges havsyta, skulle Sverige kunna producera el som täcker 90 procent av den nuvarande elanvändningen. Läs mer om det i vår nya rapport:

Vattenkraften har byggts ut kraftigt i Sverige, ofta med enorma skador för djur- och naturliv. Naturskyddsföreningen säger därför nej till utbyggd vattenkraft i Sverige. 

Solenergi är helt klart aktuellt i Sverige. Solceller byggs ut i snabb takt, men solel står fortfarande för mindre än en procent av Sveriges elproduktion. Andelen behöver öka på sikt och det finns god potential för den att göra stor nytta.

Vår energirapport visar hur solelen kan öka från mindre än 1 TWh till 15 TWh till 2040, läs mer om det här:

Nja. Hållbara biobränslen är en del av det fossilfria samhället, men är sällan det bästa alternativet. När vi pratar om energiomställning utgår vi därför från följande steg: 

Med andra ord ska vi använda biobränslen där elektrifiering inte är möjligt. 

Anledningen till att vi måste begränsa biobränsleanvändningen är att den hållbara biomassan, råvaran, är mycket begränsad. En hel del av bioenergin som används idag är till exempel palmoljebaserad, vilket har enorm klimatpåverkan. Bioenergin baserad på palmolja måste fasas ut direkt. Även biobränslen som är gjorda på till exempel stubbar har hög klimatpåverkan, eftersom stubbarna annars hade stått kvar i skogen och lagrat koldioxid under mycket lång tid framöver. 

Samtidigt finns det biomassa, som restprodukter från skogs- och jordbruket, som går att använda på ett hållbart sätt. Men biobränslen kan bara anses hållbara så länge markanvändningen är hållbar. 

Etanol har visat sig vara energikrävande vid både tillverkning och förbränning. Som fordonsbränsle är det inte speciellt effektivt, särskilt inte i jämförelse med elektriska fordon. Men på kort sikt har etanol en viktig roll att spela i omställningen. Infrastrukturen, med tankstationer och teknik, finns redan på plats. Ett bränslebyte till etanol är därför ett billigt sätt att snabbt minska utsläppen av koldioxid. 

Absolut, i viss utsträckning. Vätgas är en energibärare som just nu får väldigt stor uppmärksamhet, inte minst på EU-nivå, som en avgörande del av energiomställningen.

Naturskyddsföreningen delar bilden av vätgas som viktig i omställningen. Exakt var den kommer användas mest effektivt är oklart, men ett användningsområde är inom tung industri, där vätgas exempelvis kan användas för att tillverka fossilfritt stål. Vätgasen tillverkas av el och kan dessutom göra stor nytta för elsystemet genom att den lagras. Om vätgasen tillverkas när det blåser mycket och elen är billig, istället för under vindstilla dagar med höga elpriser, kan den bidra med att stabilisera elsystemet. 

Huruvida vätgas kommer bli en stor del i av det fossilfria transportsystemet är än så länge oklart. 

I framtiden kommer sannolikt inte våra energibehov att täckas av en enda energikälla utan av många. Under 2030-talet, när vi har fasat ut det fossila, kommer vi att få energi från vindkraft, vattenkraft, solel, kärnkraft och biobränslen. Men samtidigt kommer det vara helt avgörande att vi använder betydligt mindre energi än idag. Den förflyttningen gör vi bland annat genom att effektivisera industriprocesser, isolera byggnader, köra mindre bil och flyga mindre. 

Inte helt. Däremot krävs snabba lösningar från flygbranschen för att den ska kunna vara en del av en hållbar framtid. Men flyget kommer att behöva minska avsevärt – vår energirapport visar att det krävs en minskning av flygandet med 70 procent till år 2040. Läs mer i vår rapport: Energirapport visar att framtiden är fossilfri

Redan till 2030 kommer minskningen behöva vara betydande. Om flyget kan vara helt fossilfritt till 2030 återstår att se, men Swedavia planerar att alla inrikesflyg ska vara fossilfria till dess. Ju högre tryck från politiken, desto mer sannolikt är det att det går! 

Vi håller egentligen med. Vi hade önskat att vi slapp föreslå ett förbud – vi vet ju hur det låter i mångas öron – men utsläppen har varit höga så länge att vi inte ser några alternativ. Koldioxidbudgeten som återstår för att klara Parisavtalet krymper i rasande takt – med dagens globala utsläppstakt är den slut om 8 år. Ett land som Sverige, med höga historiska utsläpp och goda förutsättningar, har en skyldighet att ställa om tidigare än så. Därför ser vi ett fossilförbud som den bästa lösningen. 

Faktum är att näringslivet många gånger efterfrågar tydliga besked. VD:n för Volvo cars menar i en artikel i Financial Times att han gärna ser att regeringen inför ett förbud mot både bensin- och dieselbilar. Han menar att ju fler alternativ som hålls öppna, desto långsammare går omställningen.

Ett förbud mot fossila bränslen 2030 ger industrier, politiker och privatpersoner en tydlig deadline att förhålla sig till. Genom ett beslut om fossilförbud tvingas beslutsfattare att ta fram tydliga planer för omställningen. Ett beslut om fossilförbud är det som krävs för att vi alla ska ges möjlighet till ett gott liv, även i framtiden.