Granbarkborren – en vinnare bland många förlorare i skogen 

Granbarkborren, även kallad den åttatandade barkborren, är en mörkbrun skalbagge på 4-5 millimeter som förekommer i granskog över hela Sverige. Borren lever av näringen i granens innerbark och lägger sina ägg i gångar i barken.

Helst söker sig granbarkborren till nyligen döda eller starkt försvagade träd som inte kan försvara sig. Granens försvar är att fylla barkborrens gångar med kåda, och därför är det helt avgörande för granbarkborren att trädet dör av angreppet eller redan är dött. Samtidigt måste innerbarken vara färsk, så träd som varit döda under längre tid är ointressanta. Granbarkborren kan känna doften av stressade träd och flyga över en mil för att hitta dem. Genom att utsöndra doftämnen kan den också locka till sig sina artfränder, och när det finns tillräckligt många granbarkborrar kan de tillsammans döda helt friska träd. Dels gör borrarnas gnag att trädets näringstillförsel skärs av, dels sprider de en svamp som växer in i veden och påverkar vattentillförseln.

I ett naturskogslandskap finns det gott om döda träd, men det är samtidigt långa avstånd mellan granar som nyligen dött. Under naturliga förutsättningar kan granar leva i flera hundra år, och tynar sakta bort innan de dör. Det tar många decennier innan trädet helt brutits ned, och de flesta av de döda träden i naturskogen duger inte åt granbarkborren. De befinner sig i olika stadier av nedbrytning och granbarkborren behöver helt färsk innerbark. Granbarkborren föredrar solbelysta trädstammar, så döda träd som ligger skuggigt inne i skog är inte lika attraktiva. I ett naturskogslandskap har granbarkborren med andra ord svårt att massföröka sig. Men i största delen av Sverige finns naturskog bara kvar som små öar i ett hårt brukat landskap. Ett undantag är området kring fjällkedjan där det fortfarande finns större, sammanhängande områden med naturskog kvar.

Skogsbruket missgynnar många arter, men har däremot skapat goda förutsättningar för granbarkborren att föröka sig. När skog kalavverkas blir träden i hyggeskanterna utsatta för både högre vindstyrka och temperaturer. Kalavverkning bidrar på så vis till att öka mängden nyligen döda eller starkt försvagade granar. Dessutom verkar granbarkborren lockas till färska hyggen, förmodligen av doften från avverkningsrester och stubbar.

Brukad skog består oftast av träd i samma ålder och höjd, vilket gör dem känsliga för störningar som till exempel stormar. Det förekommer också att det planteras gran på torr mark, trots att det är ett trädslag som är känsligt för torka. Att vi skapat skogar som är känsliga för storm och torka är särskilt problematiskt då klimatförändringarna har ökat risken för att sådana väderhändelser ska inträffa. Varma och torra somrar, som den 2018, skapar dessutom förutsättningar för granbarkborren att föröka sig mer än en gång under en säsong.

Många av våra skogslevande arter är anpassade till att leva i döda träd och är helt beroende av att det finns död ved i skogen. Granbarkborren gynnar mångfalden av svampar och insekter genom att skapa döda granar. Så fort borren gnagt sig in i en gran lockar den till sig en mängd rovdjur och parasiter. Mer än 140 insekter lever i granbarkborrens gångsystem, och när borren lämnat trädet kommer ännu fler organismer att etablera sig och leva i den döda veden. Granbarkborren bidrar också till att skapa luckor i skogen, vilket gynnar djur och växter som trivs i öppna och soliga skogsmiljöer.