Granskning: Vilka partier har varit bäst och sämst för miljön?

Granskningen “Kastvindar i miljöpolitiken” baseras på två delar. Rapporten undersöker hur samtliga riksdagspartier levt upp till sina löften baserat på svar på de 18 förslag som presenterades i Naturskyddsföreningens partienkät inför valet 2018. Dessutom går rapporten igenom hur regeringen och regeringspartierna har agerat i miljöpolitiken inom 22 utvalda områden, och i vilken utsträckning som samarbets- och oppositionspartier hjälpt eller stjälpt miljöfrågor i politiken.  

Miljöpartiet landar förstaplatsen tack vare att partiet har varit pådrivande i regeringssamarbetet med Socialdemokraterna, samtidigt som de har arbetat aktivt i riksdagen för många viktiga miljöfrågor. Partiet har över lag varit en positiv kraft i miljöpolitiken, såväl i regeringsställning, som i opposition, samt i riksdagsarbetet och i den politiska debatten.

Inom de 22 utvalda områdena har Miljöpartiet i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna agerat i rätt riktning på 15 områden. I fem fall har regeringen agerat för svagt eller långsamt och i två fall – skogsbruk och strandskydd – har regeringen agerat i helt fel riktning. Men i båda dessa frågor har det varit tydligt att Miljöpartiet försvarat miljöns intressen.  

2018–2022 utmärker sig som en historisk turbulent mandatperiod med ett polariserat debattklimat och där kriser avlöst varandra. Samtidigt har kriserna för klimat och natur pågått och förvärrats. I slutet av mandatperioden kan vi konstatera att resultatet av januariavtalet – som innehöll en del lovande satsningar för miljön – blev ganska skralt. En stor del av den utlovade positiva reformagendan har antingen vattnats ur, försenats eller helt uteblivit.  

Dessutom har regeringen fått kritik från det oberoende organet Klimatpolitiska rådet för att inte göra tillräckligt för att motverka klimatförändringarna. Och trots att en riksdagsmajoritet 2018 lovade att verka för en utfasning av merparten av de klimatskadliga subventionerna minskade dessa endast med drygt fyra procent och ligger fortfarande på över 33 miljarder kronor om året. 

Några ljusglimtar har dock förekommit. Ett exempel är att miljöbudgeten har fördubblats under mandatperioden, från 10,8 miljarder 2018 till 21 miljarder 2022 – de högsta nivåerna någonsin.

Miljöpartiet – bästa parti för miljön  

Partiet har drivit en skarpare linje än andra partier i flertalet förhandlingar, och hållit emot negativa beslut. S-regeringen, som tillträdde efter att MP lämnade regeringen, har redan fattat flera beslut som varit dåliga för miljön, samt pausat viktiga processer och lagt viktiga utredningar i byrålådan. Det ger en tydlig indikation om att MP spelade en viktig roll för den förda miljöpolitiken i regeringssamarbetet.  

Vänsterpartiet – ambitiöst initialt, försvagning mot slutet  

Vänsterpartiet har under en stor del av mandatperioden drivit en ambitiös miljöpolitik i riksdagen. V har konsekvent föreslagit den högsta miljöbudgeten av alla partier, och höjda miljöskatter. Under den sista delen av mandatperioden har partiets miljöprofil dock försvagats. Exempelvis har Vänsterpartiet lagt klimatskadliga förslag om att sänka skatten på bensin och diesel.  

Socialdemokraterna – ensam är inte stark  

I alla fall inte när det kommer till miljöpolitiken. Socialdemokraterna bedöms precis som MP utifrån dess agerande i såväl riksdagen som i regeringen. S-MP-regeringen bedrev en mestadels positiv politik på miljö- och klimatområdet, till exempel genom att ta viktiga steg framåt för hållbara transporter och förnybar energi. Partiet har dock fört en betydligt svagare miljöpolitik sedan det blev ensamt regeringsparti.  

Centerpartiet – engagerat för klimatet, sämre för den biologiska mångfalden  

Inom januarisamarbetet har C stått bakom positiva reformer på klimatområdet. Men när det kommer till frågor om biologisk mångfald har partiet i stället varit pådrivande för att försvaga både strandskyddet och miljöhänsynen i skogsbruket. När januariavtalet föll och C lade en egen budgetmotion i riksdagen föreslog partiet direkt en minskning av anslagen till skydd av värdefull natur med 1,7 miljarder kronor. 

Liberalerna – mycket snack men lite verkstad  

Liberalerna uppvisade en hög ambitionsnivå inför mandatperioden och ställde sig då bakom hela 16 av 18 förslag från Naturskyddsföreningen. Dessa ambitioner återspeglas inte i partiets agerande i riksdagen. Inom ramen för januarisamarbetet har Liberalerna dock stått bakom flera positiva satsningar på miljöområdet. 

Moderaterna – bromskloss för klimat och natur

M ställde sig bakom 10 av 18 förslag inför mandatperioden. Men i bara en fråga – om ökad transparens kring varors kemikalieinnehåll – har partiet agerat helt i linje med vad det lovade. I merparten av frågorna har det inte agerat alls. Dessutom har partiet velat sänka ambitionerna i klimatpolitiken, i både den nationella klimathandlingsplanen och i EU:s klimatlag. 

Kristdemokraterna – motvals i miljöpolitken

Trots att KD uppvisade relativt höga ambitioner i förra valrörelsen, då partiet ställde sig bakom tolv av Naturskyddsföreningens förslag, har KD inte agerat efter sina löften i någon av frågorna. Under mandatperioden har KD flera gånger motarbetat en mer ambitiös miljöpolitik. Till exempel när det gäller EU:s klimatlag, skydd av värdefull natur och tillstånd för miljöfarlig verksamhet. 

Sverigedemokraterna – trogna sina obefintliga miljölöften  

SD stod bara bakom 2 av 18 av Naturskyddsföreningens förslag inför mandatperioden. Partiet har inte agerat i linje med något av de 18 förslagen och har precis som M och KD upprepade gånger drivit på för att sänka ambitionsnivåerna i miljöpolitiken. Vår granskning visar att SD i alla fall håller vad de lovat – att göra så lite som möjligt för klimat och natur.