Industrin har länge vetat att PFAS är farligt men valt att inte ta fram alternativ

PFAS är en grupp ämnen som kan ge oss cancer, sköldkörtelproblem och fertilitetsproblem. De bryts inte ner i naturen, utan det enda sättet att bli av med dem är att rena vatten och jord, vilket kostar enormt mycket pengar.

Ikem skriver att samhället behöver satsa pengar på forskning och innovation av PFAS-alternativ innan ämnesgruppen kan förbjudas. Det som de inte berättar är att industrin sedan 1960-talet vetat om att PFAS är hälsofarligt, och att det varit allmänt känt sedan år 2000. Det betyder att de innovativa företag som Ikem representerar haft lång tid på sig att ta fram alternativ, men valt att inte göra det. Frivilliga incitament har inte fungerat. I stället har industrin fortsatt använda PFAS och gjort stora vinster, medan kostnaderna för destruktion, sanering och rening hamnat på samhället.

Ikem hävdar att Naturskyddsföreningens ”universallösning” är att begränsa PFAS snabbt och undantagslöst, men det är missvisande. Naturskyddsföreningen stödjer det förslag som fem europeiska länder tagit fram och som just nu ligger på bordet för förhandling i EU. Det förslaget innebär undantag för industrier där det inte finns alternativ för PFAS just nu. För användning där alternativ helt saknas ges ett 12 år långt undantag för att industrin ska hinna byta ut eller hitta andra sätt att uppnå samma resultat fast utan PFAS.

Begränsningsförslaget gäller samtliga PFAS-ämnen. Detta för att undvika det som hänt tidigare när ett PFAS-ämne blivit förbjudet: det förbjudna PFAS-ämnet byts ut mot ett annat PFAS-ämne som inte är bättre för vare sig hälsan eller miljön. Att utreda och begränsa ett enskilt ämne kan ta många år. Det är helt ohållbart att begränsa ett PFAS-ämne i taget när det finns över 10 000 på marknaden. Myndigheter och forskare är dessutom överens, alla PFAS är att betrakta som särskilt farliga ämnen.

Enligt en ny undersökning har journalister och forskare undersökt kostnaden för rening av PFAS från dricksvatten, lakvatten och förorenad mark i EU. I det lägre kostnadsscenariot rör det sig om minst 1100 miljarder kronor för de utsläpp som redan är gjorda. Fortsätter utsläppen som de gör i dag beräknades kostnaden till 25 000 miljarder kronor under en 20-årsperiod. Till detta kommer kostnader för sjukvård, förlorad arbetsinkomst och lidande för de som drabbas av hälsoproblem till följd av PFAS. Det är en svindlande stor summa, som hade kunnat användas till viktiga samhällsfunktioner i stället för att rena bort PFAS.

Det är dags att industrin slutar dumpa över kostnader på samhället, tar sitt ansvar och byter till de alternativ som finns, eller forskar fram nya alternativ.

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Läs slutrepliken i debatten i Göteborgs-Posten här.