Kvicksilver – ett av världens farligaste miljögifter
Kvicksilver är en tungmetall som orsakar omfattande föroreningar globalt och lämnar sår i naturen som är svårläkta. 2017 trädde en global överenskommelse i kraft som ska reglera användningen av kvicksilver. Det är ett viktigt steg i arbetet för en giftfri miljö.
Kvicksilver är ett av världens allra skadligaste miljögifter. Det används i bland annat småskalig guldutvinning, i elektronik och sjukvårdsutrustning. Det användes också förr i amalgam för att laga tänder. Utsläppen av kvicksilver har minskat kraftigt i Sverige. Men fortfarande är nedfallet av kvicksilver från luften stort, beroende på utsläpp från andra länder.
Kvicksilver är ett grundämne och kan därför inte brytas ned i naturen utan lagras i mark, vatten och levande organismer. Det är den enda metall som (spontant och utan upphettning) kan övergå till gasform och på så vis spridas mycket långa sträckor i atmosfären och falla ned med regn och damm.
Stora mängder kvicksilver används ofta vid utvinning av guld. Det gör den småskaliga guldutvinningen till världens enskilt största källa till utsläpp av kvicksilver, följt av förbränning av kol i kolkraftverken.
Varför är kvicksilver farligt?
I miljöer med lite syre, i vattendrag, sjöar, våtmarker och hav, kan kvicksilver omvandlas till en organisk förening som lätt tas upp i levande organismer och spridas i ekosystemen. Det här är den giftigaste formen av kvicksilver.
När människor exponeras för kvicksilver skadas hjärnan och det centrala nervsystemets funktioner. En akut förgiftning leder till döden. Människor får i nästa led i sig det via födan, exempelvis genom fisk. I många fattiga länder är just fisk den allra viktigaste proteinkällan. Under fosterperioden när det centrala nervsystemet utvecklas är känsligheten som störst. Organiskt kvicksilver kan passera via moderkakan till fostret och senare via bröstmjölken. På så vis kan spridningen av grundämnet slå tillbaka mot gruvarbetarnas familjer, flera generationer framöver.
Kvicksilver känner inga landgränser
På grund av de skador som kvicksilver orsakar, antog FN 2013 en ny konvention för att begränsa användningen av kvicksilver i världen och på så sätt minska utsläppen. Överenskommelsen fick namnet Minamata-konventionen, till minne av den mänskliga tragedin i japanska Minamata, där barn med svåra nervskador föddes på 1950-talet efter omfattande kvicksilverförorening av miljön.
Naturskyddsföreningen var tillsammans med våra samarbetsorganisationer med och påverkade förhandlingarna, och såg till att miljöns och människors behov och perspektiv lyftes fram.
2017 trädde konventionen i kraft efter att ha godkänts av fler än 50 av världens länder. Nu pågår det tuffa arbetet med att se till att konventionen genomförs och att världens ledare lever upp till sina löften.
Vad gör Naturskyddsföreningen?
Naturskyddsföreningens arbete för att minska kvicksilveranvändningen har pågått under lång tid, bland annat i framtagandet av Minamata-konventionen och dess vidare utveckling. Våra samarbetsorganisationer i andra delar av världen arbetar med att lära gruvarbetare kvicksilverfria guldutvinningsmetoder, att ställa om energiproduktionen från kol till förnyelsebar energi och med omställning av sjukvård till kvicksilverfri utrustning.
