Läkemedel i miljön: Orädda fiskar och resistenta bakterier

Över 100 000 ton läkemedel konsumeras varje år runt om i världen och många av dessa ton hamnar i naturen. Så mycket som 30 till 90 procent av en dos läkemedel som tas oralt utsöndras som aktiva substanser i urin eller avföring och når avloppsreningsverken, varifrån de sedan sprids ut i miljön.

Det är inte bara rester från humanläkemedel som hittar ut i miljön utan även den medicin vi behandlar djur med. Läkemedelsrester från boskapsdjur utsöndras via urin och avföring direkt ute i hagar, eller i stall där det tas om hand som gödsel och sprids på odlingsmark. Även veterinärmedicinska läkemedel som ges till våra husdjur och läkemedelsrester från fiskodlingar läcker ut i miljön.

En tredje väg för spridningen är tillverkningsprocessen. EU:s läkemedelslagstiftning saknar krav på utsläppsbegränsningar, och sådana begränsningar saknas även i övriga världen.  I EU regleras många olika utsläpp från industrier, men utsläpp av läkemedel inkluderas inte i detta utsläppsdirektiv. Idag är dock utsläpp från läkemedelsproduktion störst i lågkostnadsländer som Kina och Indien.

Med få undantag saknar avloppsreningsverk i Sverige kapacitet att rena bort alla typer av läkemedel, vilket betyder att miljöskadliga ämnen inte försvinner under reningsprocessen. Det finns avancerad teknik för avskiljning av läkemedelsrester men den är dyr att köpa in och tillför en extra kostnad vid driften. Samtidigt saknas lagkrav på gränsvärden eller reningseffektivitet, vilket gjort att endast några få av landets tillståndspliktiga avloppsreningsverk har installerat tekniken idag.

Avloppsreningsverken producerar även stora mängder avloppsslam som innehåller flera olika läkemedel. När slammet sprids som gödning hamnar läkemedelsrester på svenska åkrar där maten vi äter gror. I vissa EU-länder har gödsling med avloppsslam på åkermark förbjudits – men inte i Sverige.

Studier visar att hormonpreparat kan påverka könsutveckling och fertilitet hos grodor och fiskar. Aktiva substanser från p-piller har visat sig orsaka feminisering av hanfiskar. De har bland annat fått missbildade könsorgan och ägg har utvecklats i testiklarna.

Ångestdämpande och antidepressiva läkemedel kan leda till beteendeförändringar hos fiskar och andra vattenlevande organismer. Det finns studier som visar att de blivit mer orädda vilket gör att de utsätter sig för större faror.

Inflammationsdämpande och smärtlindrande medicin kan innehålla den aktiva substansen diklofenak. Substansen kan bland annat orsaka njurproblem hos fiskar och andra djur. Ett varnande exempel är bengalgamen, som är en av de vanligaste rovfåglarna i Indien. Populationen drabbades svårt under 90-talet efter att ha fått i sig höga halter av diklofenak från döda boskapsdjur. Mer än 90 procent av beståndet dog.

När antibiotika sprids i miljön kan motståndskraftiga bakteriestammar utvecklas. Idag används mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor i världen. I många länder matas friska djur systematiskt med stora mängder antibiotika i förebyggande syfte eller för att de ska växa snabbare. Det bör understrykas att antibiotikaresistens är ett globalt – inte lokalt – problem. Världshälsoorganisationen WHO klassar till exempel antibiotikaresistens som ett av de största hoten mot människors hälsa och livsmedelsförsörjning.

I många svenska sjöar och vattendrag är gränsvärdena för flera miljöskadliga läkemedel överskridna idag. Vår kunskap om de biologiska effekterna av läkemedel i naturen är i dagsläget otillräcklig och det finns behov av mer forskning för att få säkrare svar – framför allt om de långsiktiga effekterna.

Det finns många åtgärder som kan göras för att spridning av läkemedel i miljön ska minska. Här är några exempel:

Det behövs lagkrav som motiverar kommunerna att införa avancerad rening av läkemedel. Just nu förhandlas ett nytt avloppsdirektiv i EU som kan innebära att det blir krav på rening av läkemedel vid alla större avloppsreningsverk.

Det behövs specifika utsläppsbegränsningar vid produktion av läkemedel. Tillverkningen av läkemedel måste ske enligt god tillverkningssed (GMP). GMP är ett regelverk som ställer krav på att läkemedel tillverkas med hög kvalitet och är säkra att använda. Nu behöver regelverket utökas så att det även reglerar utsläppen vid produktion.

Läkemedel med låg miljöbelastning måste premieras i det sk. generikautbytet. Idag är apoteken skyldiga att byta ut receptbelagda läkemedel mot likvärdiga om de är billigare – ingen miljöhänsyn kan tas. Just nu förbereds en försöksverksamhet med miljöpremie i generikautbytet, där låga utsläpp vid produktion ska premieras.

Miljöriskbedömningar bör finnas på alla läkemedel. Läkemedel som är godkända efter 2006 ska ha en miljöriskbedömning, dvs en uppskattning av hur läkemedlet påverkar naturen. Ändå saknar upp till 88 procent av alla humanläkemedel en fullständig bedömning idag. En orsak är att läkemedel tillverkade före 2006 inte har sådana krav. Därför bör det ställas krav på att alla läkemedel på marknaden ska ha kompletta miljöriskbedömningar. De bör även innehåller en beskrivning av hur stor risken är för att läkemedlet bidrar till antibiotikaresistens.

Läkemedelsbranschen behöver bli mycket mer transparent. På vilken plats ett läkemedel tillverkas är idag sekretessbelagt eftersom det anses vara affärskritisk information. Det gör att möjligheten att granska tillverkarnas utsläpp blir mycket begränsad. Även miljöriskbedömningarna bör vara offentliga, i dagsläget skyddas de också av sekretess.  För konsumenterna innebär det att medvetna köpbeslut med hänsyn till miljön inte kan göras.

Miljökriterier bör användas i offentlig upphandling av läkemedel. När myndigheter och andra offentliga aktörer köper in varor sker det via offentliga upphandlingar. Miljökriterier skulle motivera läkemedelsföretagen att bli mer transparenta när det gäller tillverkningsprocesser och miljödokumentation.