Lantbruket, samhället och den biologiska mångfalden
Dagens livsmedelssystem har gett oss billig mat. Samtidigt minskar både antalet lantbrukare och den biologiska mångfalden. Med utgångspunkt i denna utmaning undersöker den här rapporten hur pressen att intensifiera motverkar ett livskraftigt och hållbart lantbruk i en frisk natur. Rapporten slår ett slag för ett mer mångfacetterat och långsiktigt lönsamt lantbruk som både politik, marknad och konsumenter behöver bidra till.
Förlusten av biologisk mångfald är precis som klimatet en av vår tids stora ödesfrågor. För lantbruket är förlusten av den biologiska mångfalden extra påtaglig. Jordbruket både behöver och skapar förutsättningar för biologisk mångfald. Jordbruket är beroende av ekosystemen som bland annat bryter ned gammalt växtmaterial och tillgängliggör näringsämnen, pollinerar och reglerar vattenflöden. Friska ekosystem stärker dessutom motståndskraften (resiliensen) mot klimatförändringar. Genom historien har jordbruket i sin tur bidragit till biologisk mångfald genom att hålla landskapet öppet och skapa nödvändiga livsutrymmen för olika slags djur, växter, mikroorganismer och svampar. Samtidigt är jordbrukets utveckling idag en av de största orsakerna till att odlingslandskapets biologiska mångfald är hotad.
Vad är biologisk mångfald?
Biologisk mångfald omfattar all den variation inom och mellan arter, livsmiljöer och ekosystem som finns på jorden. Där ingår också den genetiska variationen inom varje art och det komplexa samspelet mellan arter, ekosystem och livsmiljöer.
Varför är biologisk mångfald så viktigt?
Det finns många argument för varför biologisk mångfald är viktig. Bland annat att:
- den biologiska mångfalden och ekosystemen är en förutsättning för allt liv på jorden, inklusive människans,
- en rik flora och fauna gör ekosystemen mer resilienta (motståndskraftiga) och robusta så att de kan klara av påfrestningar som ett förändrat klimat eller sjukdomsangrepp,
- alla arter har rätt att existera, för sin egen skull,
- den rika och mångskiftande naturen är en viktig del i den mänskliga kulturen, både som kulturarv och för rekreation, inspiration och själavård,
- växter och djur som är okända idag, kan i morgon visa sig vara viktiga som medicin, material, mat eller ha en viktig roll i ekosystemet som vi inte känner till idag.
Ett landskap med mindre utrymme för biologisk mångfald
Jordbrukets utveckling efter andra halvan av 1900-talet har gett upphov till en central målkonflikt, där utrymmet för den biologiska mångfalden har hamnat i kläm till förmån för mer och billigare livsmedel.
För att få ned produktionskostnader har maskiner och odlingsfält blivit större och driften mer intensiv vilket utarmat den biologiska mångfalden.
Samtidigt har lantbruksföretagen blivit färre och jordbruksmark har vuxit igen. I skogs- och mellanbygd är det igenväxta åkrar och betesmarker som blir skog som är det största hotet mot den biologiska mångfalden. På slättbygden är det istället storleksutvecklingen som är problemet. Åkrarna blir större och brukas mer intensivt med mer kemikalier, mer konstgödsel och färre sorters grödor.
Lantbrukare får otillräcklig ersättning för miljönyttor som biologisk mångfald, öppna landskap eller kolinlagring och den allt mer insatsberoende produktionen med större och färre lantbruksföretag har också ökat sårbarheten i livsmedelssystemet.
Sammantaget har utvecklingen lett till ett landskap med allt mindre utrymme för biologisk mångfald. Förlusten av biologisk mångfald och förlusten av lantbruksföretag är på så sätt två sidor av samma mynt och en utveckling som upprätthålls av såväl marknad, politik och teknik.
Så tycker Naturskyddsföreningen
Sverige måste klara av både matförsörjning, miljömål och se till att lantbrukare har goda villkor. Lantbrukaren måste få ersättning för de miljönyttor som de bidrar med, och livsmedelskedjan måste bära kostnaderna för sin miljöbelastning. Det behöver bli lönsamt att bruka hållbart och värna om biologisk mångfald. Politiken måste våga staka ut en ny riktning och regeringen behöver därför ta fram en bred strategi för livsmedelssystemets omställning. Den behöver ta avstamp i de förändringar som vi vet måste till för att värna om människa och miljö: förändrad konsumtion, minskad miljöpåverkan, stoppad nedläggning av lantbruksföretag, mer service på landsbygden, och minskat matsvinn – istället för ensidigt fokus på ökad produktion utan tydlig anledning. Det stora problemet är inte att det produceras för lite mat, utan att de långsiktiga förutsättningarna för livsmedelsproduktionen försämras.
För att säkra ett livsmedelssystem som klarar både matförsörjning, miljömål och goda livsvillkor för lantbrukare behöver livsmedelsstrategin, som just nu ses över, ha följande mål:
- Ett rikt odlingslandskap med friska ekosystem.
- En konsumtion som utvecklas i riktning mot våra miljömål.
- En mångfald av lantbruk och lantbrukare i hela landet.
- En diversifierad och balanserad livsmedelskedja.
- En god beredskap och hög försörjningsförmåga med gårdar som klarar matproduktion även under kris/stress.
