Lär dig mer om lodjuret

Storleken: Lodjuret är Europas största vilda kattdjur. Det europeiska lodjuret är den största av de fyra lodjursarter som finns i världen. En fullvuxen hane väger 20–25 kg och en hona 16–20 kg. De har en mankhöjd på 60–75 cm.
Pälsen: De flesta lodjur har fläckig päls, men inte alla. Pälsen går från gulröd på sommaren, till betydligt ljusare och gråare på vintern. 
Svansen: Lodjur har en kort svans. 
Öronen: Den tydligaste utseendemarkören är de svarta tofsarna på öronen.
Framåtlutad gång: Frambenen är kortare än bakbenen vilket ger lodjuret ett framåtlutat utseende.

Lodjurens hemområden varierar i storlek beroende på tillgången på mat. Honornas områden är något mindre men de försvarar dem mer, det kan bero på att de är mer måna om tillgången på mat. Hanarnas områden är större, då de vill maximera antalet honor de kan para sig med. Områdena kan vara mellan 300–1 700 kvadratkilometer stora.   

Lodjur lever inte i flock utan håller sig för sig själva. Hanarna vandrar runt ensamma, men eftersom de flesta honor föder ungar varje år och håller ihop med dem tills de är 9– 10 månader är de bara ensamma korta perioder mellan kullarna.  

Lodjur blir könsmogna under sitt andra levnadsår och honorna föder normalt sin första kull när de är två år, i fjällvärlden brukar det dock dröja tills de är tre. Brunsten pågår från slutet på februari till början av april, de flesta parningar sker i mitten av mars. De är dräktiga i omkring 70 dagar och ungarna föds i maj till mitten av juni. En kull består av 1–3 ungar som väger mellan 300 och 350 g.

Lodjuren gräver inga lyor utan föder sina ungar på torra skyddade platser som till exempel under en gran, i en bergsskreva eller under ett utstickande klippblock. Ungefär hälften av ungarna dör det första året på grund av svält och rävskabb. 

Lodjuren har varit fredade sedan 1991, men 2010 infördes licensjakt på lodjur i län där djuren finns året runt. Skyddsjakt och licensjakt får endast bedrivas under strikt kontrollerade former för att reglera populationen och förebygga skador på tamdjur och renar. Utöver den lagliga jakten förekommer även illegal jakt på lodjur, dels på grund av de ses som ett hot mot tamdjur, dels för deras fina päls. Sedan snöskotern kom har den typen av tjuvjakt varit väldigt effektiv, uppskattningsvis dödas mellan 100 och 150 lodjur illegalt i Sverige varje år. Andra betydande dödsorsaker är trafik och rävskabb.  

Skandinaviska lodjurs huvudföda är ren i norra Sverige och rådjur i södra Sverige, men de äter även hare, får och skogsfågel. Det händer också att lodjur tar räv, mård eller tamkatter.  

När de tagit ett större djur väntar de ett tag innan de börjar äta, en hona med två ungar kan äta upp ett rådjur på ungefär tre dygn. Ibland utmålas lodjur som blodtörstiga, och att de skulle döda fler djur än de äter upp för att de inte kan motstå att döda om chansen ges. Det kommer från att vandrande lodjurshanar som letar honor att para sig med inte alltid har tid att stanna och äta upp sina byten. Mindre djur äter de dock oftast upp direkt efter jakten och lämnar sällan mer än huvud, tassar eller fjädrar efter sig. 

Sverige:  I dag finns lodjur i hela Sverige förutom Gotland och är, näst efter björnen, vårt vanligaste fyrfotade stora rovdjur. Flest finns i skogarna mellan Uppland och Dalsland samt södra Norrlandskusten.
Globalt:  Lodjurens utbredningsområde sträcker sig från Västeuropa genom de ryska skogsområdena och söderut till Centralasien och den Tibetanska högplatån.