Lär dig mer om Östersjötumlaren

Storleken: Med sina cirka 1,5 meter är tumlaren en av världens minsta valar.  
Knubbig: Tumlare, eller marsvin på danska, liknar delfiner till utseendet men är knubbigare, har trubbiga nosar och små trubbiga tänder. En annan skillnad från delfiner är att tumlare inte så ofta hoppar över vattenytan.  

Östersjötumlaren jagades fram till mitten av 1900-talet, men har varit fridlyst i svenska vatten sedan 1973. Vanlig tumlare klassas sedan 2020 som livskraftig enligt svenska rödlistan, men samma år bedömdes Östersjötumlaren vara akut hotad. Tumlaren omfattas också av ett starkt artskydd, där varje individ måste skyddas från att störas eller skadas av mänsklig aktivitet. Trots det har få faktiska skyddsåtgärder införts. 

Tumlaren var vanlig i Östersjön fram till slutet av 1960-talet, men har sedan minskat drastiskt. Hur många som finns idag är det ingen som vet med säkerhet, men troligen är det några hundra djur kvar. Av dem beräknas under 100 Östersjötumlare varar reproduktiva, men det kan handla om så få som 15. 

I maj 2021 kom glädjande besked för tumlarna i Östersjön. Genom att jämföra mätningar från 2017–2020 med ett tidigare forskningsprojekt kunde forskare vid Naturhistoriska riksmuseet se en ökning av tumlarnas aktivitet som tyder på att populationen ökat, eller åtminstone inte blivit färre sedan 2011–2013. Hotet är däremot långt ifrån över och forskarna är eniga om att fler och mer omfattade åtgärder är nödvändiga för att skydda tumlarna.

I det vilda lever tumlarna sällan längre än 12 år. Hanarna blir könsmogna när de är omkring 3–4 år och honorna vid 3–5 års ålder. Honorna är dräktiga i ungefär 10,5 månader och föder vanligtvis en kalv varje eller vartannat år. De lever i små grupper på två till fyra individer som ofta utgörs av honor och deras kalvar.

Risken att fastna som bifångst i nät eller spökgarn är det största hotet mot Östersjötumlarna. Årligen beräknas omkring 7 djur dö som bifångst. 

Ett annat stort hot är miljögifter. Eftersom tumlarna befinner sig högst upp i näringskedjan är de extra utsatta. Mängden miljögifter som PCB och DDT har sjunkit hos marina däggdjur och rovfåglar i Östersjön de senaste decennierna, men utsläppen av andra skadliga ämnen som PFAS har ökat. En studie från Storbritannien på vanliga tumlare visade att närmare 20 procent av de könsmogna honorna hade nedsatt reproduktionsförmåga, vilket betyder att de har svårare att få ungar, på grund av PCB. I Östersjön är halterna av PCB och andra miljögifter betydligt högre.  Det verkar som att Östersjötumlaren har låg reproduktion, eftersom de inte återhämtar sig trots avsaknad av jakt. Man tror att detta bland annat beror på att honorna är infertila. 

Tumlare både kommunicerar och jagar med hjälp av ekolokalisering. De har ett högt energibehov och behöver konstant tillgång till föda. Höga bullernivåer under vattnet på grund av byggnationer och sjöfart utgör därför ett dubbelt hot mot tumlarna, eftersom buller kan göra dem ”akustiskt blinda”. Det påverkar inte bara deras möjligheter att söka föda, utan forskare tror att buller också kan störa kommunikationen mellan mamma och kalv. Höga bullernivåer påverkar även deras beteende och kan i värsta fall leda till döden.

Trots att det ser dystert ut för Östersjötumlarna är det inte helt nattsvart. Om rätt insatser sätts in i tid, tror forskare att det finns en chans att populationen ska kunna återhämta sig. Under 2022 infördes fiskeregleringar i skyddade områden för tumlare, något som saknats tidigare. 

Internationella Havsforskningsrådet (ICES) menar dock att skyddsåtgärder är nödvändiga i hela området där tumlaren lever, inte enbart i områden som redan är skyddade. ICEC:s råd inkluderar krav på användningen av ljudskrämmor inom nätfiske – så kallade pingers – för att minska antalet tumlare som dör i bifångst. Det säger Försvaret dock nej till. 

Eftersom populationen redan är så liten kan förlusten av endast en fertil hona få förödande konsekvenser – tumlarna behöver alltså all hjälp de kan få!  

Sverige: De finns (som namnet antyder) i Östersjön från Skåne och norrut beroende på årstid. Vissa områden är av särskild vikt för tumlarna. Ett av dessa är vattnen söder om Gotland där nästan hela populationen samlas på sommaren, antagligen för att föda sina ungar och para sig. Att de väljer just detta område beror troligtvis på att det är utsjöbankar, det vill säga grunda områden där det kan finnas mycket fisk runt omkring. Sådana områden är bra för tumlare att uppehålla sig på vid parning och då de har kalvar, eftersom kalven inte kan dyka så djupt. Men vi vet faktiskt inte detta säkert, då det finns så få Östersjötumlare vilket gör dem svåra att studera. Sedan 2016 utgörs en stor del av detta område av Natura 2000-området Hoburgs bank och Midsjöbankarna – Sveriges största skyddade marina område. 

Globalt:  Östersjötumlare finns bara i Östersjön, men det finns också vanliga tumlare i Atlanten, Stilla havet och Svarta havet.

Foto: Sven Koschinski/Fjord&Belt Kerteminde DK