Lennart Bosrups skog drabbades av stormarna

"Stormarna, Gudrun och Per, fick mig att tröttna. I den planterade skogen föll alltför många träd i vindarna. Efter en exkursion inspirerades jag av grannens marker som delvis hade skötts med blädning, en metod som bara tar ut de största och grövsta träden. Det som fastnade hos mig var att de områdena gick relativt oskadda från stormarna. En väldigt tydlig skillnad. I plantageskogarna har allt samma höjd, medan variationen på hans träd tog kraften ur vinden.

Det är lättare att ställa om områden av naturlig skog, blandskog, än planteringar med bara gran. Jag tänker särskilt på ett område med tall, ek och gran. Där gick det snabbt, gallringen hade skett naturligt tack vare stormarna och omställningen till en skiktad blandskog var genomförd efter bara 15 år. Vi ställer om framför allt genom att driva fram blandskog efter en slutavverkning. Det handlar om mindre än hälften av skogen. Nästa generation får avgöra hur de vill göra med resten.

Familjens lövskogsområde består av före detta lövängar. Där kombinerar jag naturvård och lönsamt skogsbruk. Jag planterar ingenting, utan låter naturen sköta det helt gratis. Metoden, Bosarpsmodellen, kombinerar Naturnära Skogsbruk med ekskötsel. Det innebär låga kostnader, eftersom jag slipper markberedning och plantering. Naturen bjuder också på en del andra tjänster som stamkvistning och skadedjursbekämpning. Det gör faktiskt stor skillnad. Man blandar ofta ihop lönsamhet med volym. Jag tycker att skogsindustrin har fel som säger att ett naturnära skogsbruk inte kan vara lönsamt.

Men jag tycker också det är viktigt att undvika polarisering i frågan. Skogen och naturen är så komplex, jag tycker inte att man ska uttrycka sig tvärsäkert om någonting. Det finns inte en modell som är rätt, man borde snarare ha hundra modeller i Sverige eftersom förutsättningarna skiljer sig så kraftigt. Vi behöver helt klart få mer variation. Men omställningen måste få ta tid."

Lennart Bosrup, Glimåkra. Vinnare av Naturskyddsföreningens skogspris 2021.