Mysiga bryggor, förödande effekter
Strandskydd har funnits i Sverige sedan 50-talet och innebär att stränderna i princip ska vara skyddade från byggnationer och exploatering 100 meter upp på land och 100 meter ut i vattnet. Men kommunerna kan tillåta undantag från lagen om strandskydd, något de också gör…
Trots lagen om strandskydd dyker nya bryggor, marinor och hus upp vid vikar och stränder varje år när kommuner ger dispens. Men många små förändringar, som din eller grannens nya brygga, kan ha förödande effekter. Det finns flera studier som visar att kombinationen av många små förändringar i miljön – så kallade kumulativa effekter – kan ha mycket negativa effekter på både växter, djur och hela ekosystem. Och bryggorna är många! Flygfoton analyserade av Havsmiljöinstitutet visar att det idag finns nästan 110 000 bryggor längs Sveriges kuster. Tillsammans täcker de nästan 200 mil botten.
Brygga eller ekosystem?
Det är de grunda, vågskyddade vikarna som utgör de mest attraktiva platserna för marinor och småbåtshamnar. Men dessa områden hör samtidigt till de mest värdefulla miljöerna för många växter och djur. Vattenväxterna trivs på de mjuka bottnarna i skyddat läge. Fiskar leker, fiskyngel växer upp och både småfisk och andra smådjur hittar gott om mat och platser där de kan gömma sig bland vattenväxterna. Men både antalet arter och utbredningen av växter minskar då båttrafiken ökar.
Bryggor och marinor påverkar inte bara strandzonens miljö och ekosystem genom direkt exploatering och den skuggning som bryggorna orsakar. Miljön påverkas även indirekt eftersom båttrafiken ökar i området vilket leder till ökande utsläpp av avgaser och gifter som läcker från bottenfärgen.
Strandskydd bevarar biologisk mångfald
Propellrar och ankare kan skada vattenväxterna och grumla upp sediment. Det är dessutom vanligt att man muddrar i anslutning till bryggor och marinor för att fördjupa farleden vilket förstör de mjuka bottnarna och gör vattnet grumligare. Grumligare vatten leder till sämre ljusförhållanden för växterna och gör att de inte längre kan växa lika djupt.
Runt hela vår kust utgör exploatering i kombination med övergödning det allvarligaste hotet mot strandzonens biologiska mångfald. Varje år försvinner någon procent av tidigare orörda uppväxtmiljöer för fisk i Stockholms skärgård på grund av nya bryggor och ökad båttrafik. På Västkusten har mer än hälften av de viktiga ålgräsängarna redan försvunnit.
Liten brygga stjälper stort lass
Tyvärr tas sällan tillräcklig hänsyn till den samlade effekten av alla olika störningar – nybyggen, ökande båttrafik, utsläpp av avgaser, övergödande ämnen, miljögifter, muddring och så vidare – på livsmiljöer och ekosystemtjänster då beslut tas som ger tillstånd till exploatering av grunda vikar.
Vi måste skydda de värdefulla undervattensmiljöerna som är så viktiga för strandzonens ekosystem. Varje år ökar antalet undantag från strandskyddet, så kallade dispenser, och det byggs hundratals nya bryggor. Kommunerna måste sluta ge dispenser och tro att en brygga inte gör någon skillnad, när det är uppenbart att den samlade effekten av exploateringen av våra stränder har allvarliga konsekvenser för strandzonens värdefulla ekosystem.
