Myter om vargen
I debatten om vargen sägs många saker om både vargar och människor som inte alls stämmer. Här avlivar vi nio felaktiga påståenden om varg och vargjakt.
1. Vargar attackerar och dödar människor i skogen.
Nej, vargen vill vanligtvis hålla ett avstånd till en människa på ungefär 300 meter. Det visar studier från norska forskare som granskat hur vargen rör sig kring människor i naturen. Det är alltså väldigt ovanligt att stöta på en varg i det vilda.
Senast en människa dödades av en varg ute i naturen i Sverige var år 1821, alltså för över 200 år sedan. Då var det en varg som vuxit upp i fångenskap nära människor, i likhet med när en djurvårdare på Kolmårdens djurpark avled efter en vargattack år 2021.
Statistiskt sett är det vanligare att människor dör av getingar (1–3 personer per år) eller i trafiken (204–324 personer per år) än av en varg i skogen.
2. Ingen lyssnar på de som bor nära vargen.
Människors problem med rovdjur måste tas på allvar. Rovdjurspolitiken behöver ta hänsyn till de som bor på landsbygden och på olika sätt påverkas av rovdjuren.
Det är inte så konstigt att många som bor nära varg är oroliga. De som lever på landet med egna tamdjur kommer närmare vargen än de som bor i städer. Vissa kanske har varit med om att få sina får ihjälbitna av en varg eller har fått sin hund vargbiten när den gått lös vid jakt.
Det finns lösningar som främjar samexistens mellan människor och våra hotade rovdjur. Ett exempel är stöd till djurägare för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.
Naturskyddsföreningen vill se ökat stöd till uppsättning och skötsel av sådana stängsel och andra åtgärder som förebygger skador på tamdjur och hundar. Om skador ändå uppstår ska den som drabbas ha rätt till ekonomisk ersättning.
3. Det är bara folk som bor i städer som vill att vargar ska få finnas i vår natur.
Nej, många människor på landsbygden tycker att vargen har rätt att leva i Sverige. Eftersom vargfrågan är så infekterad är det många som väljer att inte delta i debatten. Människors åsikter om varg handlar snarare om individuella värderingar och upplevelser än var de bor. Att skapa en ömsesidig förståelse mellan olika samhällsgrupper är avgörande för att hantera vargfrågan på ett hållbart sätt.
Naturskyddsföreningen anser att det bästa vore att staten tar ett större ansvar för olika skyddsåtgärder, till exempel att höja bidraget till rovdjursstängsel, och snabbt ställer upp med hjälp när vargar gör skada och tar sig in till tamdjur.
Rovdjursstängsel
Man kan minska risken för att rovdjur attackerar genom att förändra hur stängsel runt hagar för tamdjur är uppsatta. Olika lösningar kan vara lämpliga beroende på hur marken och de stängsel som redan finns på plats ser ut. Till exempel kan man lägga till eltråd på ett fårnät eller sätta fler trådar på ett elstängsel, för att göra det svårare för rovdjur att komma in i en betesfålla.
Om man behöver hjälp att bygga skyddande stängsel kan man fråga länsstyrelsen. De kan också ge råd om vilken lösning som är bäst.
4. Vargen dödar massor av jakthundar.
Nej, statistiskt sett är risken liten att en jakthund som släpps lös i ett vargrevir dödas av en varg. Sannolikheten är en på 9 000 jaktdagar. Det innebär att om du jagar med hund i ett vargrevir 30 dagar per år, så är risken att din hund är med om ett vargangrepp 1 på 300 år.
Många hundägare är vana vid att låta sin hund gå lös och många jägare jagar med lös hund. Flera metoder kan minska risken att en lös jakthund blir riven av varg:
- Avspårning – att noga söka om vargspår syns i eller in i ett område innan jakten inleds.
- Rapportkedjor – sprid observationer av vargspår per telefon och kommunikationsradio, viktiga verktyg för att skydda tamdjur från varg.
- Skyddsvästar för hundar – dessa ger ett fysiskt skyddslager som kan minska risken för skador.
Enligt viltskadestatistiken dödades eller skadades 22 hundar av varg under 2022 i Sverige. Enligt statistik från ett stort försäkringsbolag från de senaste fem åren är det cirka femtio gånger vanligare att hundar dödas i trafiken eller av vildsvin, än att de dödas av varg.
6. Naturskyddsföreningen är emot all jakt.
Nej, Naturskyddsföreningen är inte emot all jakt. Jakt på till exempel vildsvin, älg och annat klövvilt behövs för att kontrollera så det inte blir för många.
Om enskilda vargar orsakar alltför allvarliga skador för tamdjursägare och rennäring kan de behöva skjutas genom så kallad skyddsjakt, alltså jakt som gäller en specifik individ av varg eller annat rovdjur. Däremot har Naturskyddsföreningen invänt mot licensjakt på varg och lodjur. Licensjakt är när jägare får skjuta ett visst antal vargar inom ett visst område, oavsett om de orsakat skada eller inte. När jakten inte fokuserar på specifika vargar, ökar risken att vargar som är genetisk värdefulla för stammens fortlevnad också blir skjutna.
Eftersom den svenska vargstammen har sitt ursprung från ett litet antal vargar, är varje ny varg som invandrar till Sverige viktig för att föra in nya gener och minska risken för inavel. Det bidrar till att göra vargstammen friskare.
Licensjakten har bidragit till att vargstammen har minskat till nivåer farligt nära vad stammen klarar av. Därför anser Naturskyddsföreningen att licensjakt på varg kan bli aktuell igen först i en framtid då vargen inte längre är hotad.
7. Det finns redan för många vargar i Sverige.
Nej, det gör det inte. De som lever i områden med hög koncentration av varg kanske tycker att det finns för många vargar, men totalt i hela Sverige finns i dag bara cirka 375 stycken. Forskare vid Stockholms universitet har räknat ut att det kan behövas minst 1 200 vargar för att den svenska vargstammen ska ha tillräckligt stor genetisk variation för en så kallad gynnsam bevarandestatus, alltså att arten är livskraftig på lång sikt. Därför är det viktigt att låta svenska vargar komma i kontakt med och få ungar tillsammans med vargar från Finland och Ryssland som de inte är släkt med.
8. När vargarna dödar fler älgar får jägarna inte skjuta lika många under älgjakten.
Vargen tar älgar och det påverkar älgjakten, men även i etablerade vargrevir är det är betydligt fler älgar som fälls under älgjakten än vad som tas av vargar varje år. Vargen väljer oftast älgar som är svaga, sjuka eller på något sätt fysiskt nedsatta. De lämnar dessutom kadaver efter älgarna året runt, vilket gynnar andra djurarter.
För mycket älg kan leda till ökad risk för trafikolyckor och skador på skog. Älgstammens hantering kan ses som ett samarbete mellan varg och människa. Jakten på älg bör anpassas därefter.
9. Vi behöver inte ha varg i Sverige. Den finns i många andra länder.
Sverige kan inte ställa krav på att andra länder ska bevara sina elefanter, orangutanger, tigrar med flera, om vi inte själva kan skydda våra egna, hotade djur. Vargen har rätt att leva och må bra i vårt land, liksom alla våra andra vilda djur.
Enligt såväl svensk lag, EU:s lagstiftning som internationella konventioner som Sverige skrivit under, ska Sverige skydda svensk varg.
10. Den svenska vargen har planterats in i hemlighet.
Det finns en seglivad myt om att Naturskyddsföreningen skulle ha planterat ut vargar olagligt och i smyg. Den stämmer inte.
Den nuvarande skandinaviska vargstammen härstammar från ett fåtal vargar som har kommit hit på naturlig väg från den finsk-ryska populationen. Det bekräftas av omfattande genetisk forskning på och DNA-analyser av vargarna.
Det fanns ett "Projekt varg" som startades 1971, som bland annat publicerade rapporten "Om vargens situation och framtid i Sverige" år 1976. I rapporten nämns ett förslag om att föda upp vargar i hägn på djurparker för att sedan sätta ut dem i naturen. Men förslaget avfärdades och någon uppfödning påbörjades aldrig.
Projektet har granskats ingående genom åren, och påståenden om hemliga och olagliga aktiviteter stämmer inte. Trots det fortsätter konspirationsteorier att spridas flera decennier senare. Det finns liknande myter och teorier om hemlig inplantering av varg i de flesta andra länder på norra halvklotet där vargen lever.
