Myter om vargen

Nej, vargen vill vanligtvis hålla ett avstånd till människan på ungefär 300 meter. Det visar studier från norska forskare som granskat hur vargen rör sig kring människor i naturen. Det är alltså väldigt ovanligt att stöta på en varg i skogen. 

Senast en människa dödades av en varg i det vilda i Sverige var år 1821, alltså för över 200 år sedan. Då var det en varg som vuxit upp i fångenskap nära människor, i likhet med när en djurvårdare på Kolmårdens djurpark avled efter en vargattack år 2021. 

Statistiskt sett är det alltså vanligare att människor blir dödade av getingar (1–3 personer per år) eller i trafiken (204–324 personer per år) än av varg i skogen. 

Människors problem med rovdjur måste tas på allvar och rovdjurspolitiken behöver ta hänsyn till de som bor på landsbygden och på olika sätt påverkas av rovdjuren.  

Det är inte så konstigt att många som bor nära varg är oroliga. De som lever på landet med egna tamdjur kommer naturligtvis närmare vargen än de som bor i städer. Vissa kanske har varit med om att få sina får ihjälbitna av en varg eller har fått sin hund vargbiten när den gått lös vid jakt.  

Det finns dock lösningar som främjar samexistensen mellan människor och våra hotade rovdjur. Ett exempel på en sådan lösning är stöd till djurägare för att sätta upp rovdjursavvisande stängsel.

Naturskyddsföreningen vill i första hand se ökat stöd till uppsättning och skötsel av sådana stängsel i Sverige, och andra åtgärder som förebygger skador på tamdjur och hundar. Om skador ändå uppstår ska den som drabbas ha rätt till ekonomisk ersättning. 

Nej, det finns gott om människor på landsbygden som tycker att vargen har rätt att leva i Sverige. Men eftersom vargfrågan är så infekterad är det många som väljer att inte delta i debatten. Människors åsikter om varg handlar snarare om individuella värderingar och upplevelser än var de bor. Att skapa en ömsesidig förståelse mellan olika samhällsgrupper är avgörande för att hantera vargfrågan på ett hållbart sätt. 

Naturskyddsföreningen anser att det bästa vore att staten tar ett större ansvar för olika skyddsåtgärder genom att till exempel höja bidraget till rovdjursstängsel och snabbt ställa upp med hjälp när vargar gör skada och tar sig in till tamdjur. 

Nej, statistiskt sett är risken liten att en jakthund som släpps lös i ett vargrevir dödas av en varg. Risken är en på 9 000 jaktdagar. Det innebär att om du jagar med hund i ett vargrevir 30 dagar per år så är risken att ens hund är med om ett vargangrepp en på 300 år. 

Men många i Sverige är vana att ha sin hund lös och det finns många jägare som jagar med lös hund, vilket innebär att låta sina hundar vara lösa när de jagar. Det finns det dock flera metoder som kan minska risken för en jakthund att bli riven av varg, metoder såsom: 

Enligt viltskadestatistiken dödades eller skadades 22 hundar av varg under 2022 i Sverige. Enligt statistik från ett av de största försäkringsbolagen från de senaste fem åren är det ca femtio gånger vanligare att hundar dödas i trafiken eller av vildsvin än att de dödas av varg.

Nej, Naturskyddsföreningen är inte emot all jakt. Jakt på till exempel vildsvin, älg och annat klövvilt behövs för att kontrollera så det inte blir för många. 

Om enskilda vargar orsakar alltför allvarliga skador för tamdjursägare och rennäring kan de behöva skjutas genom så kallad skyddsjakt, alltså jakt som gäller en specifik individ av varg eller annat rovdjur. Däremot har Naturskyddsföreningen invänt mot licensjakt på varg och lodjur. Licensjakt är när jägare får skjuta ett visst antal vargar inom ett visst område oavsett om de orsakat skada eller inte. När jakten inte fokuserar på specifika vargar, ökar risken att vargar som är genetisk värdefulla för stammens fortlevnad också blir skjutna. 

Eftersom den svenska vargstammen har sitt ursprung från ett litet antal vargar, är varje ny varg som invandrar till Sverige viktig för att införa nya gener och minska risken för inavel. Det bidrar till att göra vargstammen friskare. 

Licensjakten har bidragit till att vargstammen har minskat farligt nära vad stammen klarar av. Därför anser Naturskyddsföreningen att licensjakt på varg kan bli aktuellt igen först i en framtid där vargen inte längre är hotad. 

Nej, det gör det inte. De som lever i områden med en högre koncentration av vargar kanske upplever att det finns för många vargar, men totalt i hela Sverige finns det idag bara cirka 375 stycken. Forskarna vid Stockholms universitet har räknat ut att det kan behövas minst 1 200 vargar för att den svenska vargstammen ska ha tillräckligt stor genetisk variation för en så kallad gynnsam bevarandestatus, alltså att arten är livskraftig på lång sikt. Därför är det viktigt att låta svenska vargar komma i kontakt med, och få ungar tillsammans med vargar från Finland och Ryssland som de inte är släkt med. 

Vargen tar älgar och det påverkar älgjakten, men även i etablerade vargrevir är det är betydligt fler älgar som fälls under älgjakten än vad som tas av vargar under varje år. Och vargen väljer oftast älgar som är svaga, sjuka eller på något sätt fysiskt nedsatta och lämnar dessutom kadaver efter älgarna året runt, vilket gynnar andra djurarter.  

För mycket älg kan leda till nackdelar som ökad trafikolycksrisk och skador på skog. Älgstammens hantering kan ses som ett samarbete mellan varg och människa och jakten på älg bör anpassas därefter. 

Sverige kan inte ställa krav på att andra länder måste bevara sina elefanter, orangutanger och tigrar om vi själva inte kan skydda våra egna hotade djur. Vargen har, liksom alla våra andra vilda djur, rätt att leva och må bra i vårt land.  

Enligt både svensk lag och EU:s lagstiftning samt internationella konventioner som Sverige skrivit under ska Sverige skydda svensk varg.  

Det finns en seglivad myt om att Naturskyddsföreningen skulle ha planterat ut vargar olagligt och i smyg. Det stämmer inte. 

Den nuvarande skandinaviska vargstammen härstammar från ett fåtal vargar som har kommit hit på naturlig väg från den finsk-ryska populationen. Det bekräftas av omfattande genetisk forskning och DNA-analyser som har gjorts på vargarna. 

Det fanns ett "Projekt varg" som startades 1971, som bland annat publicerade rapporten "Om vargens situation och framtid i Sverige" år 1976. I rapporten nämns ett förslag om att föda upp vargar i hägn på djurparker för att sen sätta ut dem i naturen. Men förslaget avfärdades och någon uppfödning påbörjades aldrig. 

Projektet har granskats ingående genom åren, men påståenden om hemliga och olagliga aktiviteter stämmer inte. Trots det fortsätter denna konspirationsteori spridas flera decennier senare. Det finns liknande myter och konspirationsteorier om hemlig inplantering av varg i de flesta andra länder på norra halvklotet där vargen lever.