Öka biståndet till demokrater som står upp mot Putin

Med det förödande kriget i Ukraina riktas också blickarna mot Ryssland med frågan ”var finns motståndet mot Putin?” Svaret är att det senaste decenniets allt hårdare begränsningar av civilsamhällets utrymme har gjort det mycket svårt – och farligt – att organisera sig. Därför behöver Sverige nu öka sitt stöd till de som står upp för demokrati och mänskliga rättigheter i Ryssland och i andra auktoritära länder.

Motståndet mot Putins regim har inte tystnat i Ryssland, men det kommer med ett högt pris. Rapporterna om mördade journalister, fängslade oppositionspolitiker och nedstängda människorättsorganisationer har varit många de senaste åren. Ryssland är långt ifrån unikt. Tvärtom befinner vi oss i en global demokratikris där antalet auktoritära stater blir fler medan de demokratiskt styrda blir färre.

Det är en utveckling som leder till fler krig och kriser. Därför behöver vi mobilisera krafter och resurser nu. Det behövs mer bistånd, inte mindre. Sveriges demokratibistånd är en viktig pusselbit för att vända utvecklingen, liksom svenska ambassaders stöd till hotade aktivister och organisationer världen över.

De auktoritära regimerna samarbetar redan. Till exempel har rysk ”agentlagstiftning” kopierats bland annat i EU-länder som Bulgarien, Polen och Ungern, i flera före detta Sovjetrepubliker, i länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Att peka ut organisationer som tar emot internationella medel som ”utländska agenter” är ett sätt för myndigheterna att sabotera obekväma organisationers arbete. Genom att misstänkliggöra deras motiv vänds befolkningen mot dem. I slutet av 2020 blev flera svenska organisationer tvungna att avsluta sitt stöd i Nicaragua, efter att landet infört just en sådan lag. I Egypten kontrolleras och förtrycks civilsamhället genom tydliga influenser från Ryssland.

Utöver lagstiftning vittnar organisationer som vi samarbetar med om ständigt nya sätt som regimer begränsar deras utrymme på. Det kan handla om orimliga administrativa bördor, förtal, men också om våld. I exempelvis Filippinerna blir miljöförsvarare, särskilt urfolks-, jordbruks- och kvinnoorganisationer, alltmer utsatta för hot och våld när de organiserar sig för att skydda naturresurser från exploatering.

Biståndets mål är att ge förutsättningar för människor att förbättra sina levnadsvillkor. Lokala aktörer är de som skapar förändringen. Vi måste stå på människornas sida, inte minst i länder där den demokratiska utvecklingen går bakåt. Rysslandsexperten Per Enerud säger att det i Kreml finns en syn på svenskt demokratibistånd som ett hot (SvD 22/3). ”Med den ryska statens logik så innebär bistånd till en hbtq-organisation eller en grupp som verkar mot våld mot kvinnor att Sverige investerar i agenter inne i Ryssland, vilket hotar den styrande makten.”

Sveriges regering måste vara modig nog att utöka stödet till den motståndskraft som finns i Ryssland och i andra auktoritära stater. De ökade humanitära behoven i spåren av krig och kriser kräver mer resurser. Men det krävs även insatser för att förebygga konflikter. Det kan Sverige göra genom att satsa mer på att försvara mänskliga rättigheter och stärka demokratin. Bara så kan världen bli tryggare och friare för oss alla.

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Ulrika Strand, generalsekreterare Fonden för mänskliga rättigheter

Martin Nihlgård, generalsekreterare Individuell Människohjälp

Malin Nilsson, generalsekreterare Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet

Johanna Eliasson, ordförande Vänsterns Internationella Forum

Annelie Börjesson, ordförande Svenska FN-förbundet

Anna Tibblin, generalsekreterare Vi-skogen och We effect

Läs artikel och deltag i debatten i Altinget.