Projekt havsörn – en framgångssaga
På 70-talet var havsörn en ovanlig syn i Sverige. Havsörnen var på väg att utrotas på grund av påverkan från miljögifter. Men tack vare vårt framgångsrika arbete inom Projekt Havsörn finns det idag mer än 2 500 havsörnar vid den svenska kusten och insjöarna.
Naturskyddsföreningen startade Projekt Havsörn år 1971. Sedan dess har många viktiga åtgärder utförts för att hjälpa denna mäktiga rovfågel tillbaka i Sverige. Projektet har lockat hundratals frivilliga under åren som gjort fantastiska insatser med att lägga ut giftfri mat, bevaka och skydda bon och fåglar under en lång följd av år. Projektledare under många år var Björn Helander som gjort fantastiska insatser, både som forskare och eldsjäl och tillsammans med hundratals ideella medarbetare. Idag leds arbetet av Peter Hellström vid Naturhistoriska riksmuseet.
Havsörnen nästan utrotad av miljögifter
Under 1960- och 1970-talen var situationen för havsörnen i Sverige katastrofal på grund av miljögifter. Havsörnen lever högst upp i näringskedjan och livnär sig till största del på fisk och sjöfågel. Giftiga ämnen som kommer ut i vattnet och inte bryts ner lagras i fiskar och andra djur. Ju högre upp i näringskedjan ett djur är, ju högre blir koncentrationen av miljögifter. Detta drabbade havsörnarna.
Havsörnen blev den första arten i Östersjömiljön som uppvisade tydliga störningar på grund av påverkan av miljögifter i havet. Det var framförallt örnarnas förmåga att föröka sig som förändrades på grund av gifterna. Det märktes genom att inget eller bara enstaka ägg kläcktes. Ungarna som överlevde blev färre och färre. Detta ledde till att havsörnen nästan utrotades i Sverige på 1970-talet.
Viktig forskningen om havsörn och miljögifter
Forskningen om hur miljögifter påverkar havsörnarnas ägg har varit en viktig del i Projekt Havsörn. Ett stort antal okläckbara ägg har samlats in och undersökts i samarbete med Naturhistoriska riksmuseet, Naturvårdsverket och Stockholms Universitet.
Undersökningarna visade att havsörnsägg som innehöll de högsta koncentrationerna av stabila miljögifter som uppmätts i Östersjön. Ägg som inte kunde kläckas innehöll höga halter av miljögifter som DDE (som kommer från bekämpningsmedlet DDT), PCB och andra klorerade substanser. Ägg från havsörn har vid analyser också visat sig innehålla bromerade ämnen (så kallade flamskyddsmedel), furaner, dioxiner, flourerade ämnen (PFAS) och kvicksilver.
Giftfri mat från Projekt Havsörn blev räddningen
Trots att det föddes så få ungar under perioden 1965-1985, minskade inte antalet havsörnar. Det berodde på att Naturskyddsföreningen organiserade ett omfattande program med stödutfodring vintertid. Många aktiva i Projekt Havsörn har på ett beundransvärt sätt bidragit till havsörnens räddning genom att under många år lägga ut örnmat på särskilda utfodringsplatser över en stor del av landet. Vinterutfodringen som sattes igång 1971 hjälpte de få ungfåglar som föddes att överleva. Minst 80 procent av ungfåglarna klarade att överleva första vintern, då dödligheten annars är störst. Genom att ungar överlevde i större utsträckning, kunde stammen sakta återhämta sig och klara sig.
Larmklocka, övervakning och boplatsskydd
Exempel på viktiga insatser som Projekt Havsörn stått för är inventeringar, initiativ för att skydda boplatser, byggande av bon samt ringmärkning.
Havsörnens funktion som indikator och larmklocka för effekter av miljögifter har lett till att övervakningen av beståndet inom föreningens projekt integrerats i den nationella miljöövervakning. Övervakningen av havsörnen vid kusten och i sötvattensmiljöer i inlandet, sker nu i samverkan mellan Naturhistoriska riksmuseet och Projekt Havsörn.
Före miljögiftskatastrofen, fram till början av 1950-talet fick i genomsnitt 72 procent av havsörnsparen som häckade vid ostkusten ungar. Nu, sedan några år tillbaka, är andelen lyckade häckningar åter nästan lika stor, efter att ha legat på nivåer så låga som 20 procent på 1970-talet. Det finns emellertid fortfarande tecken på fortplantningsstörningar inom ett kustområde i Bottenhavet, där frekvensen bon med döda ägg är tydligt högre än i omgivande områden. Orsaken är inte klarlagd, men mycket tyder på att det även nu kan vara en effekt av, kanske nya, miljögifter.
Långt ifrån alla havsörnspar kan häcka inom reservat eller andra formellt skyddade områden. En fråga av stor betydelse för havsörnens möjligheter att kunna fortleva i områden med skogsbruk är tillgång till boträd som är tillräckligt gamla och stora för att hålla för havsörnens stora bon. Skydd för boplatserna är därför en viktig del i havsörnsarbetet.
Kort fakta om havsörn – Nordeuropas största rovfågel
Havsörnen (Haliaetus albicilla) är Nordeuropas största rovfågel.
En havsörn kan bli hela 2,5 meter mellan vingspetsarna och kroppen kan bli upp till en meter lång. Det tar fem år innan en havsörn når vuxen ålder och fjäderdräkten ändras under denna tid.
Ungarna är mörkare bruna och har mörk näbb. Vuxna fåglar är ljusbruna, har blekt huvud och hals och har gul näbb och stjärt.
Havsörnens föda består av fisk, fågel och en del däggdjur, oftast kadaver.
Havsörnsbon kan bli mycket stora och byggs i oftast gamla (=starka) tallar. Boet kan väga flera hundra kilo! På senare år har mycket gammal skog avverkats så att det är svårt för havsörnarna att hitta tillräckligt kraftiga tallar. De får ibland nöja sig med yngre tallar, som inte alltid klarar av de stora tunga bona, med resultat att grenar går av och bon ramlar ner.
Vill du läsa mer? Fakta om havsörnen
