”Regeringen måste ta målkonflikten på allvar”

Läs artikeln på Dagens Industris webbplats.

Klimatkrisens omfattning riskerar att resultera i långtgående negativa konsekvenser för människor och miljö, och det är därför viktigt med en klimatomställning med stora utsläppsminskningar i närtid, som upplevs som rättvis. 

Vi ser med oro på en utveckling där olika miljömål ställs mot varandra, och där klimatet används som argument för kraftigt ökad exploatering av metaller och mineral. Självklart kommer dessa att behövas för exempelvis batterier, men våra beräkningar visar att det är fullt möjligt att genomföra en klimatomställning där mängden metaller och mineral som efterfrågas begränsas.

Nya gruvor ger alltid upphov till stora, irreversibla skador på ekosystem och innebär risker för människors hälsa. Gruvor genererar stora mängder avfall och kan ha negativ påverkan på grundvattentillgångarna. Produktionen av metaller är mycket energikrävande och ger upphov till ca 30 procent av industrins utsläpp av växthusgaser. En gruva tar dessutom mycket mark i anspråk.

Samerna är Europas enda urfolk och metall- och mineralreserverna återfinns ofta i Sápmi. Enligt Naturskyddsföreningens nya beräkningar som presenteras i rapporten ”Vägval för klimatomställningen” är det en väldigt stor skillnad på hur stor efterfrågan på mineral och metaller blir beroende på hur klimatomställningen genomförs. Beräkningarna utgår från tre olika scenarier utifrån underlag från Svenska Kraftnät och Energimyndigheten, som alla i sin tur har sin utgångspunkt i att Sverige når målet om netto-nollutsläpp år 2045. Analysen gäller åren 2025–2045 och omfattar tre områden: energiproduktion, transporter och eldistribution.

Beräkningarna visar att ytterligare 1,6 till 2,5 miljoner ton metaller (exklusive järn och stål) kan komma att efterfrågas till år 2045 specifikt för energi- och transportsektorn samt eldistribution, beroende på hur omställningen genomförs. 

De tre scenarierna kallas ”Elektrifiering planerbart” (EP), ”Elektrifiering förnybart” (EF), samt ”Småskaligt förnybart” (SF) och innebär helt olika vägval för klimatomställningen. Dessa scenarier illustrerar skillnader i vägval med direkt betydelse för klimatomställningen, men är inte uttömmande eller valda för att visa en specifik önskad framtid.

De två första scenarierna utgår ifrån en framtid där elanvändningen ökar kraftigt till 365 TWh/år 2045 till följd av stor tillverkning av fossilfritt stål, vätgas, nya serverhallar och batterifabriker. I Elektrifiering planerbart bidrar kärnkraft till energiförsörjningen. I Elektrifiering förnybart avvecklas kärnkraften och i stället byggs vindkraften ut, och inte minst den havsbaserade vindkraften. Elproduktionen är lika hög som i föregående scenario.

Scenariot Småskaligt förnybart innebär stora effektiviseringar och en mer begränsad energianvändning. I detta scenario är den totala elanvändningen betydligt lägre, 210 TWh/år 2045.

Naturskyddsföreningens framtidsvision för energi- och transportomställningen skiljer sig markant åt från dessa tre scenarier vad beträffar storleken på fordonsflottan år 2040. Jämfört med Småskaligt förnybart (SF) antas fordonsflottan vara ungefär hälften så stor i Naturskyddsföreningens framtidsvision, vilket motsvarar en total efterfrågan på ungefär 1,0 miljon ton metaller - alltså avsevärt mindre än de tre undersökta scenarierna. Därtill finns en potential att minska storleken på batterierna, något som är outforskat i dessa scenarier.

Analyserna indikerar vidare att om de globala reserverna fördelades jämnt mellan alla jordens invånare, skulle Sverige inte få möjlighet att ha tillgång till tillräckligt med nickel, kobolt och litium – tre viktiga batterimaterial med dagens teknik – för att möta efterfrågan, oavsett scenario. Det här sätter fingret på vikten av att utifrån en helhetsbild beakta åtgången av olika metaller och mineral för att genomföra en klimatomställning, så att inte orealistiska förväntningar skapas på storleken av en framtida energi- och transportsektor.

Det som beräkningarna visar är att det kommer att krävas stora förändringar i transportsektorn för att klara klimatomställningen och samtidigt begränsa antalet nya gruvor. Vi menar att det är främst i städer och andra tätbebyggda områden som det finns störst potential att öka transporteffektiviteten och därmed kunna minska antalet fordon, och att elbilarna kommer att göra störst nytta på landsbygden.

Regeringen har meddelat att den håller på att ta fram en ny mineralstrategi för Sverige. Vi menar att strategin behöver prioritera följande:

 En minskad energi- och resursförbrukning, och kraftfulla åtgärder som minskar efterfrågan metaller och mineral.

 Ett transporteffektivt samhälle, där kollektiva transportmöjligheterna ökar och möjliggör att det totala antalet bilar minskar.

 Ett effektivt utnyttjande av metaller och mineral i allt från bilar till vindkraftverk.

 Förbättrade förutsättningar för cirkularitet genom hela värdekedjan och ökad återvinning.

Klimatomställningen måste genomföras nu, och den behöver genomföras på ett genomtänkt sätt för att inte skapa nya allvarliga miljöproblem i våra lokalsamhällen och för Europas urfolk. Därför behöver målkonflikterna belysas och tas på allvar av regeringen, så att de också kan begränsas.

Karin Lexén, generalsekreterare Naturskyddsföreningen