Replik: ”Krävs politisk satsning på cirkulärt tänk”

Ledarskribenten Peter Wennblad gör ett märkligt försök att försvara svensk gruvnäring genom att misstänkliggöra miljörörelsen, med Naturskyddsföreningen i fokus. Vi utmålas som potentiellt drömmande om ”underkastelse” och att vi vill göra landet ”beroende av skurkar”. Nej, Peter Wennblad – frågan om samhällets metallförsörjning är alldeles för allvarlig och komplex för denna sorts låga nivå i debatten.   

Berömvärt är dock att ledaren lyfter fram vårt förslag till mineralhierarki - ett nytt sätt att närma sig mineralförsörjningsfrågan. Hierarkin bygger på idén om en behovsstyrd försörjning, där sekundär utvinning och återvinning av materialflöden är nyckeln till att möta det onekligen ökande behovet av vissa kritiska råvaror.  

Mineralhierarkin har blivit hyllad och gillad, även av centralt placerade företrädare för gruvnäringen.  Den är väl känd av många i denna näring och får nog sägas vara principiellt okontroversiell. Knappast någon som arbetar professionellt inom näringen ifrågasätter cirkulär ekonomi som koncept. 

För att klara försörjningen av metaller och mineral för den gröna omställningen utesluter Naturskyddsföreningen inte att det kan behöva öppnas nya gruvor, även i Sverige, vid sidan om att sluta kretsloppen. Det verkar dock finnas behov av att klargöra att sällsynta jordartsmetaller inte bara skulle förse den gröna omställningen, utan idag går en majoritet i själva verket till annat såsom vapen, mobiltelefoner och datorer.  

Metaller är ändliga resurser och gruvor är ofta förödande för miljön, kulturella värden och andra näringar, som renskötsel, jordbruk och turism. Det saknas inte incitament att öppna nya gruvor, däremot saknas det i många fall incitament och styrmedel för en ökad metallåtervinning.  

Graden av återvinning är för de flesta metaller och mineraler besvärande låg. Det gäller i synnerhet de metaller som behövs för ny klimatsmart teknik. Idag återvinns nästan inget litium, marginella mängder REE (sällsynta jordartsmetaller) och mindre än en tredjedel av all kobolt. Det saknas till och med användbar statistik för flera av metallerna när det gäller återvinning. 

Det krävs en rejäl politisk satsning på ett cirkulärt tänk även inom metallförsörjningen. Delar av branschen är redan med oss och på gång – ett exempel är LKAB:s framgångsrika utvinning av REE och andra produkter vid sidan av den ordinarie järnmalmsproduktionen. Med 500 nya arbetstillfällen bedömer LKAB att de kan tillgodose 30 procent av Europas behov av REE inom några år. Är månne dessa de ”lyxmetaller” som inte skulle klara internationell konkurrens, som Wennblad pratar om?  

Slutligen – vi erkänner oss villigt skyldiga till att förespråka en allmän övergång till en hållbar ekonomi, vilket tydligen skulle hållas mot oss, enligt ledaren. Det är faktiskt svårt att tänka sig den näringslivsföreträdare, politiker eller annan beslutsfattare som finner detta kontroversiellt år 2022.  

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen