Så hanterar du 5 vanliga klimatfördröjare
Vad är en “klimatfördröjare” och varför är de ett hot mot omställningen? Till skillnad från klimatförnekare erkänner de klimatkrisen, men bromsar aktivt effektiva åtgärder. Från att skylla på andra länder till att lita blint på obeprövad teknik - i den här artikeln går vi igenom fem vanliga klimatfördröjare, och varför de har fel.
En "klimatfördröjare" (på engelska "climate delayer") är någon som, till skillnad från klimatförnekare och klimatskeptiker, erkänner att klimatförändringar är ett problem, men som motverkar snabba och kraftfulla åtgärder för att stoppa dem.
Klimatfördröjandet kan komma från alla möjliga ideologier, ur ekonomiska intressen eller som psykologiska försvarseffekter. Men grundberättelsen är ungefär densamma: Att underminera tilltron till effektiva klimatlösningar och försena politisk handling.
Klimatfördröjare ett: Kinakännaren
Påstående: ”Varför ska jag göra något åt klimatförändringarna när Kina bygger kolkraft?”
Den här typen av resonemang är vanligt bland personer som inte tycker att det gör någon skillnad för klimatet vad vi gör i “lilla Sverige”.
Det stämmer inte att enskilda länder som Sverige är betydelselösa för att begränsa den globala uppvärmningen. Sveriges utsläpp av växthusgaser per person ligger över det globala genomsnittet. En stor del av de varor som svenskar konsumerar produceras i andra länder, exempelvis Kina, vilket gör att de går att dölja i utsläppsstatistiken.
Klimatfördröjare två: Finansfundamentalisten
Påstående: “Det är alldeles för dyrt att snabbt få ner utsläppen”
Finansfundamentalisten oroar sig för att det kommer påverka ekonomin negativt att ställa om. Stora delar av näringslivet är idag beroende av fossila bränslen, och för att snabbt få ner utsläppen behöver industrin ställas om, vilket enligt fördröjaren blir för dyrt.
Vad finansfundamentalisten inte har med i sin beräkning är att det är ännu dyrare att inte hejda klimatkrisen. Att fortsätta som vi gör idag är inte hållbart varken för miljön eller ekonomin. Kostnaden för klimatkrisen räknas bli sex gånger större än vad det skulle kosta för världen att begränsa uppvärmningen till två grader.
Klimatfördröjare tre: Koldioxidälskaren
Påstående: “Koldioxid är livets gas.”
Det blir allt svårare att påstå att klimatförändringarna är en myt, när jorden år efter år slår nya värmerekord. Koldioxidälskaren har därför övergett sin tidigare teori om att global uppvärmning inte finns och i stället gått över till att prata om att ”koldioxid är livets gas”.
Och ja, koldioxid behövs för att vi ska överleva och för att växter ska växa. Men när det blir för mycket koldioxid i atmosfären, som det blir när mänskligheten använder fossila bränslen, kan inte naturen ta upp den. När mängden koldioxid och andra växthusgaser ökar i atmosfären blir det som att lägga en extra filt över jorden, vilket leder till att jordens medeltemperatur ökar.
Klimatfördröjare fyra: Teknikdyrkaren
Påstående: “Ny teknik kommer lösa hela klimatkrisen!”
Teknikdyrkaren är övertygad om att vi kan fortsätta leva precis som vi gör idag eftersom det kommer komma ny teknik som löser klimatkrisen framöver. Vanliga exempel är koldioxidinfångning och elflyg. Men varken elflyg eller koldioxidinfångning finns i stor skala. Det är ännu inte säkert att det kommer funka och även om det kommer funka ligger den utvecklingen långt fram i tiden, och är det något vi inte har så är det tid. Utsläppen behöver begränsas kraftigt före 2030 för att förhindra de värsta effekterna. Det är inte när vi når nollutsläpp som spelar roll för uppvärmningen, utan hur mycket vi har släppt ut när vi når dit.
Att blint lita till framtidens teknik riskerar göra att vi fortsätter använda fossila bränslen alldeles för länge.
Klimatfördröjare 5: Alarmistallergikern
”Varför vill ni skrämma folk?”
Alarmistallergikern tycker att de som varnar för klimatförändringar sprider skräckpropaganda och är alarmistiska. Alarmistallergikern pekar till och med ut forskare och myndighetstjänstemän som extremister, när de bara gör sitt jobb.
Men klimatet är vår tids ödesfråga. Det är verklighetsfrånvänt att inte känna oro över hur långsamt omställningen går. Det är inte alarmism, det är realism.