Sanningen om den svenska skogen

Med löften om guld och gröna skogar vill allt fler åt skogens tillgångar. Skogen framställs som en förnybar resurs som aldrig kan ta slut – den sägs vara svaret på klimatutmaningen och ska ge oss allt från engångsprodukter och byggnader till naturupplevelser och evig tillgång på biobränslen. Den här ekvationen går inte ihop. Allt som sägs om de svenska skogarna stämmer inte och mycket lämnas osagt. Läget är akut, men få känner till hur illa det är. Det är dags att reda ut hur det verkligen ligger till.

Nej, det är tyvärr fel. . Det som har ökat de senaste hundra åren är volymen virke, och skog är mer än ett virkesförråd. Under samma period som virkesvolymen ökat har skogens biologiska mångfald minskat drastiskt. 

Naturskogar som varit trädbevuxna i hundratals, kanske tusentals, år har kalavverkats och ersatts av planteringar. Dessa har skötts på ett sätt som skapat biologiskt ensartade skogar där betydligt färre arter kan leva.

Så enkelt är det tyvärr inte. Att det planteras minst två nya träd för varje avverkat träd är ingen garanti för att skogsbruket skulle vara hållbart. Återplantering görs för att upprätthålla virkesvolymen i skogslandskapet, men hållbart skogsbruk handlar om väldigt mycket mer än virkesvolym. I ett hållbart skogsbruk måste också förutsättningarna för biologisk mångfald upprätthållas. Idag är skogsbruket istället det största hotet och missgynnar många skogslevande arter. För dessa arter är det en klen tröst att plantor sätts efter att deras livsmiljöer förstörts. 

Skogsbruket har förändrat skogslandskapet i grunden. Sedan 1950-talet har över 60 procent av Sveriges skogar har kalhuggits, vilket drabbat de många arter som inte överlever hyggesfasen utan är beroende av att miljön de lever i är ständigt trädbevuxen. Skogarna som anläggs efter avverkning blir också något helt annat. En naturskog som aldrig kalavverkats innehåller ofta både levande och döda träd av flera olika arter i skiftande ålder och storlek. En enformig trädplantering saknar många av de livsmiljöer som hundratals arter är beroende av. Det kan inga plantor ändra på. 

Det korta svaret är att det beror helt på hur skogsbruket är utformat och vad råvaran används till. Dagens dominerande skogsbruk är inte bra för klimatet. Eftersom skogarna binder kol leder avverkning till mindre kol i skogarna och mer koldioxid i atmosfären. Om skogen ska göra verklig klimatnytta behöver den få stå kvar betydligt längre och lagra mer kol än den gör i dagens skogsbruk. 

Dessutom bör träden i större utsträckning användas till långlivade produkter som fortsätter lagra kolet under lång tid, som till exempel trähus. Men i dag används omkring 80 procent av det som avverkats till kortlivade produkter som sedan förbränns, vilket leder till stora utsläpp av den koldioxid som tidigare fångats in av träden. 

Kalhyggen är inte bara skadliga för den biologiska mångfalden – de har också en stor inverkan på klimatet. Trots det är kalavverkning den överlägset vanligaste skogsbruksmetoden i Sverige. 

När skogen har kalavverkats läcker marken stora mängder växthusgaser. Många gånger tar det 10-12 år innan ett kalhygge slutar släppa ut koldioxid. I ett skogsbruk utan kalhyggen finns det alltid många träd kvar. De träd som står kvar fortsätter växa och binder in mer kol än innan. Samtidigt skyddar de markens förmåga att lagra kol. Därför är ett hyggesfritt skogsbruk en viktig åtgärd för klimatet. 

Jo. Dagens skogsbruksmetoder är faktiskt det enskilt största hotet mot mångfalden av liv i skogen. Drygt 2 000 skogslevande arter är upptagna på den nationella rödlistan – framtiden för dem är osäker. Avverkning, förlust av livsmiljöer och allt tätare skogar gör att djur och växter får svårt att klara sig. 

Trots att Sverige inte klarar egna politiska mål eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald fortsätter värdefulla skogar att avverkas och ersättas av planteringar. Faktum är att det är akut brist på till exempel gammal skog, grova träd och död ved, vilket är förödande för hundratals arter.

Nej. Artrika skogar försvinner i snabb takt i Sverige och läget för den biologiska mångfalden är akut. Så länge dessa värdefulla skogar inte får ett långsiktigt skydd riskerar de att avverkas. I dag är endast omkring sex procent av den produktiva skogen formellt skyddad, vilket är en alldeles för låg andel. Dessutom räcker det inte att en tillräckligt stor del av skogen är skyddad. Den skyddade skogen behöver vara representativ och innehålla alla typer av skog. Den behöver också ingå i ett väl förbundet system i landskapet, med fungerande spridningsvägar för arter. Det innebär att vi inte bara behöver skydda mer, utan också restaurera stora delar av skogslandskapet. 

Skyddad skog behövs inte bara för att bevara den biologiska mångfalden, utan också för våra möjligheter till ett rikt friluftsliv och naturupplevelser. Dessutom gör den skyddade skogen stor nytta genom att den lagrar kol.