Sant eller falskt om ekologiskt

Falskt. Även om rester av kemiska bekämpningsmedel generellt hittas i låga halter i vår mat, så kan de fortfarande innebära en risk. Vad som anses vara en säker halt kan nämligen ändras över tid när nya rön tillkommer. Ett exempel är bekämpningsmedlet klorpyrifos som förbjöds inom EU våren 2020 på grund av dess negativa effekter på nervsystemets utveckling. Innan förbudet trädde i kraft hittades klorpyrifos i var femte citrusfrukt som testades i Sverige. Halterna låg under dåtidens gränsvärde, men skulle idag anses vara för höga. Förbudet och det nya gränsvärdet infördes efter att EFSA (EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet) konstaterat att det inte går att fastställa en säker halt av substansen, även de allra lägsta hade negativa effekter.  

Bekämpningsmedel kan också ha effekter som inte undersöks i de tester som utförs av tillverkare. Vilka tester som har utförts kan variera beroende på vilka tester företaget ansåg vara relevanta och hur lagstiftningen såg ut det år substansen godkändes.     

Ett annat problem med testerna är att de endast görs på enskilda substanser, en i taget, trots att vi idag utsätts för många problematiska kemikalier samtidigt. Risken är att kemikalierna samverkar och ger en starkare effekt, en så kallad kombinationseffekt.  

Man undersöker inte heller effekterna av exponering för låga doser under lång tid. Varken för enskilda substanser eller för flera olika substanser samtidigt.  

När det gäller barn är riskerna högre då barn inte är ”små vuxna”. Barn är känsligare eftersom de fortfarande utvecklas. De har dessutom ofta en ensidig kost och utsätts för en högre exponering eftersom de äter och dricker mer än vuxna per kilo kroppsvikt. 

Livsmedel som innehåller för höga halter kemiska bekämpningsmedel hittas också regelbundet i Livsmedelsverkets stickprovskontroller. Dessa stickprovskontroller är inte heltäckande, de kontrollerar endast en väldigt liten del av de livsmedel som finns att köpa i butik.   

Forskning visar också flera allvarliga effekter och risker för både naturen och arbetare inom lantbruket:  

Nja. Vi vet alltså att ekologiskt är bättre för de som arbetar inom jordbruket. Men det är svårt att bevisa att ekologisk mat gynnar hälsan för den som äter maten. Sådana studier är omöjliga att göra då vi människor utsätts för problematiska kemikalier från flera källor samtidigt och effekter kan uppstå långt efter att vi exponerats för ämnena. När det gäller näringsinnehåll hittar man heller inga stora skillnader mellan eko och oeko.  

Livsmedelsverket har tidigare larmat om både oekologiska vindruvor och meloner med hälsoskadliga halter av bekämpningsmedel, som redan hade nått butikerna.    

Liknande larm dyker upp med jämna mellanrum, men de kan räknas som undantag – generellt är det absolut inte akut farligt att äta oekologisk frukt med rester av kemiska bekämpningsmedel. Men det är viktigt att försöka minska alla onödiga, farliga kemikalier som vi människor utsätts för. Att välja ekologisk mat är ett av flera sätt.  

I en rapport av Naturvårdsverket är det tydligt att storkonsumenter av citrus, kaffe, vindruvor, viss sorts spannmål och grönsaker har högre halter av bekämpningsmedel i sin urin. Dessa oekologiska produkter har vi flaggat för under lång tid, just för att de besprutas så hårt.   

Det sprids också en myt om att oekologisk mat kan innehålla mer naturliga gifter, som mögelgifter. Det stämmer inte enligt Livsmedelsverket. Deras tester visar att det inte är någon skillnad på mängden mögelgifter i oekologiska och ekologiska produkter. 

Falskt. Generellt påverkar ekologiskt och konventionellt jordbruk klimatet ungefär lika mycket. Dessvärre blandar ofta medier ihop klimat och miljö, och missar omställning till mer vegetabilisk kost som ett steg när det gäller jordbrukets klimatpåverkan. Därför hamnar debatten allt för ofta snett. Så låt oss förtydliga: 

Ekojordbruket har en lång rad fördelar för miljön, naturen och djuren. En stor del av jordbrukets utsläpp är desamma i ekologisk och konventionell produktion. En viktig skillnad är att användningen av konstgödsel i konventionell odling ger utsläpp i produktionen och genom utsläpp av lustgas (den starkaste växthusgasen) från åkrarna.

Även ekologiska åkrar läcker lustgas, det avgörande är den totala mängden kväve som tillförs i systemet, inte var den kommer ifrån. Ekologisk odling tillför mindre kväve vilket ger mindre klimatpåverkan per hektar. Jämför man istället per kilo produkt kan siffrorna vara annorlunda, eftersom konventionell produktion kan ha högre avkastning per hektar, men då på bekostnad av andra värden som biologisk mångfald.  

Vill man äta klimatsmart handlar det om att äta mer mat från växtriket och att dra ned på både kött och mejeriprodukter. Den som alltså äter mycket från växtriket och mycket eko gör en dubbel samhällsinsats. 

Värt att känna till är också att ekojordbruket ger oss bättre förutsättningar att klara av pågående klimatförändringar. Runt ekojordbruken finns nämligen fler djur och växter som ökar våra möjligheter att klara av till exempel översvämningar, torka och insektsangrepp. Jordbruk, speciellt det ekologiska, minskar utsläpp av koldioxid genom att använda odlingsmetoder som förbättrar matjorden och därmed ökar kolinlagringen. Ekologiska gårdar använder dessutom gödsel från gårdens djur istället för att köpa in konstgödsel vilket också kraftigt minskar påverkan på klimatet. 

Falskt. Om vi tittar på Sverige så har Jordbruksverket kommit fram till att det ekologiska regelverket innebär; minskad spridning av kemikalier, ökat livsutrymme för vilda växter och djur samt ett bättre liv för lantbrukets djur. 

Enligt Jordbruksverket bidrar ökad ekologisk produktion dessutom till att uppfylla flera av Sveriges miljömål. Till exempel hjälper den begränsade användningen av bekämpningsmedel inom ekologisk odling till att nå målen Giftfri miljö och Grundvatten av god kvalitet. Ekoproduktionens varierade växtföljder och med större inslag av vall bidrar till miljömålen Ett rikt odlingslandskap och Ett rikt växt- och djurliv. Att man inte använder konstgödsel i ekologisk odling bidrar även till miljömålet Begränsad klimatpåverkan, eftersom produktion av konstgödsel är en stor källa till växthusgasutsläpp.   

Det finns också flera forskningsrapporter som visar på att ekologiska gårdar har 30 procent högre biologisk mångfald, och upp till 50 procent för de viktiga pollinatörerna. På så sätt har eko sammantaget många fördelar. 

Även globalt ger ekojordbruket viktiga miljöfördelar. Det visar världens hittills största tvärvetenskapliga utvärdering av det globala jordbruket, beställd av FN och Världsbanken. 

Falskt. För att ta det från början: växter behöver näring för att växa och frodas. Ett viktigt näringsämne är kväve. Trots att kväve är ett av de vanligaste kemiska ämnena på jordklotet, så finns det mycket lite kväve tillgängligt i marken som växterna kan ta till sig. I början av 1900-talet lyckades människan skapa kväve på ett industriellt sätt, genom att fixera kvävgas från luften med hjälp av fossilenergi. Konstgödsel var uppfunnet. Det verkade smart till en början, men idag skapar människan mer kväve än vad naturen gör. Det har rubbat hela det globala kvävekretsloppet och är grundorsaken till övergödningen av haven, och även en av de tunga faktorerna bakom klimatpåverkan, försurningen och ozonhålen. Minskning av konstgödsel är alltså en nyckel till att lösa flera stora miljöproblem.  

Enligt forskning måste jordbrukets tillförsel av kväve minska med hela 59 procent på global nivå. Annars riskeras planetens hälsa. Dessutom innebär konstgödselanvändningen dyra pengar för oss skattebetalare. I Europa kostar samhällskadorna från kvävegödslingen mellan 20 och 150 miljarder euro. Denna samhällskostnad är högre än vad lantbrukarna tjänar på kvävegödslingen i form av ökad skörd.  

I den ekologiska produktionen är konstgödsel förbjudet. Istället krävs noggrann planering, där grödor varieras och baljväxter är viktiga för att tillföra näring till marken. Varken ekologiskt eller oekologiskt jordbruk har löst problemen med näring, men att inte använda konstgödning är ett steg på vägen. I framtiden måste jordbruket hushålla ännu mer med växtnäringen och undvika nytillförsel av kväve.  

Falskt. På Sveriges Lantbruksuniversitet är man tydlig: risken för läckage av kväve beror inte på vilken typ av gödsel man använder utan på den totala mängden samt gödslingstidpunkt. Den ekologiska produktionen har en lägre nivå av näringsämnen i marken, vilket ger lägre risk för de övergödande ämnena ska läcka till våra vatten. Slutsatsen blir därför att ekologisk produktion sannolikt minskar risken för övergödningen av hav och sjöar.  

Falskt. Påståendet stämmer visserligen om man enbart väljer att titta på de grödor som har hög användning av kemikalier i Sverige. Enligt en studie i tidskriften Agricultural Systems från 2012 ger en ekologisk odling i höginkomstländer i snitt 80 procent av den skörd som oekologiska odlingar ger. Alltså inte hälften så mycket mat. 

Däremot ser det annorlunda ut i andra delar av världen. I de områden där behovet av mat är stort är det vanligt att skördarna ofta ökar med ekologiska metoder. Miljontals småbrukare i Afrika, Asien och Latinamerika har övergett kemikaliejordbruket och börjat satsa på ekologiskt istället. De lyckas odla ekologiskt i kruttorr mark, med hjälp av kompostering och snillrika bevattningssystem. Det ger ofta lika stora eller större skördar, bättre betalt och lägre utgifter. 

Falskt. Teoretiskt skulle den mat som produceras idag kunna räcka till alla. Idag lider över 690 miljoner (FAO och WFP) människor av hunger. Men orsaken är inte brist på mat - på global nivå handlar problemen snarare om fattigdom, handelspolitik, infrastruktur, jämställdhet och demokrati. 

Just denna fråga har 400 experter och forskare studerat på uppdrag av FN och Världsbanken. Deras slutsats är tydlig. Det handlar inte om att fortsätta i jordbrukets gamla hjulspår. Lösningen är istället att hitta nya produktionsformer som tar sin utgångspunkt i ekologiskt hållbara metoder. Det är odlingsmetoder som utgår från platsens förutsättningar och inte förutsätter användning av kemiska bekämpningsmedel eller konstgödning. Det är bland annat utifrån denna internationellt erkända och brett förankrade forskning som Naturskyddsföreningen driver frågan om ekologiskt i Sverige.  

Globalt kan skördarna öka genom att förbättra odlingsjorden. Världens småbrukare försörjer redan runt halva världens befolkning. FN:s hungerexpert, Olivier De Schutter, menar att deras skördar kan dubbleras på tio år med ekologiskt hållbara metoder.   

Dessutom används hela 60 procent av jordbruksmarken i världen för att föda upp djur. Delar av den marken skulle istället kunna användas till odling av mat som människan kan äta, vilket skulle ge betydligt mer mat på samma yta.  Samtidigt slängs 30 procent av all mat som produceras. Vi skulle alltså behöva använda bättre odlingsmetoder, minska konsumtionen av animalieprodukter från djur som är uppfödda på spannmål och ta tillvara på maten på ett mycket mer effektivt sätt.