Senegal: Hård konkurrens tömmer havet på fisk
I takt med att allt fler industriella fisketrålare – ofta utländska – beviljats fiskelicens har de en gång så rika vattnen runt Senegal snart tömts på fisk. I dag är flera av fiskbestånden överfiskade vilket slår hårt mot lokalbefolkningen. Kvinnor som i generationer har salta, torkat och sålt fisk är särskilt drabbade.
Kusterna runt Västafrika tillhörde en gång världens rikaste fiskevatten. Men nu håller fisken på att ta slut.
– Trålarna tömmer haven och det vi erbjuds att köpa är fisk som inte hunnit växa till sig. Det är inte ens lagligt att dra upp så här liten fisk, men det är allt vi får tag i, säger Anta Diouf som säljer fisk utanför Mbour i Senegal.
Georgia Gueye och hennes kollegor som torkar, saltar och säljer fisk för den lokala marknaden saknar fisk, när industriella trålar konkurrerar ut det småskaliga fisket och fisken går till fiskmjölsfabriker för export.
En salt, frän doft dröjer sig kvar bland torkställningar på stranden. Några katter stryker omkring borden där kvinnorna fjällar och rensar dagens fångst. Anta Diouf, som har jobbat med att förädla och sälja fisk i flera decennier, håller upp en torkad plattfisk.
– Ni ser? Den är alldeles för liten. De måste vara 18 centimeter för att ens få fiskas. Men den här är inte mer än hälften så stor, säger hon.
Överfiske och en ökad konkurrens av industritrålare har gjort det allt svårare för småskaliga fiskare att livnära sig. För att få det att gå ihop tvingas de ibland ta upp för små fiskar. De har helt enkelt inget val.
– De lägger en massa pengar på fiskeutrustning, bränsle och annat, och kan inte komma hem tomhänta, säger hon.
Matfisk för miljontals människor mals ner till fiskmjöl
Omkring en halv miljon ton fisk plockas årligen upp längs Västafrikas kust för att malas ner till djurfoder, näringstillskott och kosmetika. Fisk som kunde ha mättat flera miljoner människor hamnar i stället i fiskmjölsfabriker som exporterar sina produkter. En del går till EU som är världens största marknad för fisk och skaldjur.
– Vi kan inte betala lika mycket som fabrikerna. Det lilla jag tjänar på att sälja fisk räcker inte till mer än mat för dagen, säger Georgia Gueye som sitter på stranden i Toubab Dialaw, ett pittoreskt fiskesamhälle sex mil söder om Senegals huvudstad Dakar.
Hon väntar på att någon av de långsmala, handsnickrade båtarna ska komma in med dagens fångst. Den mest populära fisken skickas till Dakars restauranger och ibland hela vägen till Europa. Kvar blir mest skaldjur och fisk som inte håller måttet för export.
Fiskebåtarna i Senegal tvingas långt ut till havs
Hela 70 procent av Senegals befolkning är beroende av fisket. Traditionellt är det männen som fiskar, medan kvinnorna förädlar, tillverkar och säljer fisken. När resurserna tryter tvingas männen ge sig långt iväg från sina traditionella fiskeområden för att fylla sina nät, ibland ända till grannländerna Mauretanien eller Guinea-Bissau. Men detta är riskfyllt och under de senaste åren har hundratals småskaliga fiskare förlorat livet till havs.
Minskade fångster har också gjort att mycket av fisken som säljs på marknaderna runt om i Senegal idag måste importeras från länder som Marocko och Mauretanien. Det berättar Gaoussou Gueye, som är president för Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation CAOPA. Nätverket mobiliserar och organiserar småskaliga fiskeorganisationer i Afrika, och arbetar för ett hållbart fiske och bättre villkor för småskaliga fiskare.
Gaoussou Gueye betonar att det är viktigt att sätta press på Senegals regering att inte sälja fiskerätter till utländska fiskefartyg. Och nu finns ett gyllene tillfälle i och med att FN utnämnt 2022 till året för småskaligt fiske.
– Vi vädjar till våra politiker och till omvärlden att låta fisken utanför vår kust bevaras för de småskaliga fiskarna. På så vis kommer resurserna hela Senegals befolkning till godo, säger Gaoussou Gueye.
Text: Sara Assarsson
Film och foto: Johannes Tegner
