Skogsbränder och klimatförändringar – hur hänger de ihop?
Rapporter om skogsbränder världen över kommer allt oftare. Vad beror bränderna på? Är det ett förändrat klimat som ligger bakom? Och blir vilda skogsbränder det nya normala?
Varmt och torrt är idealiska förhållandena för skogsbränder. Varmt och torrt väder blir också allt vanligare i takt med klimatförändringarna. Du minns säkert skogsbränderna i Sverige under den extremt varma och torra sommaren 2018.
Forskare över hela världen är överens: jorden har värmts upp under flera decennier. Sedan 1880, då temperaturmätningarna började, har jordens medeltemperatur höjts med en dryg grad. De senaste fem åren var de varmaste åren som någonsin uppmätts.
Forskarna är också överens om att extremt väder, som värmeböljor, torka eller ökade stormar, blir vanligare som en följd av klimatförändringarna. Ett varmare klimat är mer instabilt och kan ge olika konsekvenser i olika delar av världen. Värmeböljor har blivit vanligare i vissa områden, till exempel vid Medelhavet.
Ett varmare klimat ger inte bara smältande polarisar och glaciärer, höjning av havsytan och torka. Ett varmare klimat ökar också risken för skogsbränder på flera olika sätt:
- Mer extremt väder med hetta och torka blir vanligare, just de förhållanden som gynnar bränder.
- Antalet skogsbränder – och även brändernas intensitet – ökar.
- Brandsäsongen har blivit längre. På en del ställen, som i Kalifornien, har brandsäsongen utökats så mycket att det är risk för bränder under nästan hela året.
- Risken för åskväder ökar och därmed ökar antalet blixtnedslag. Blixtnedslag är den största naturliga orsaken till bränder. Forskare har visat att ett ovanligt högt antal blixtnedslag bidrog till bränderna som härjade i Alaska 2015.
- Snötäcket smälter tidigare på året, och lämnar marken torrare och mer mottaglig för bränder.
- Högre nattemperaturer gör också att elden kan fortsätta dag efter dag.
Även om bränderna inte bara beror på klimatförändringar är det utan tvivel en bidragande orsak. Allt tyder på att vi kommer att få se ett ökande antal bränder på många ställen i världen, och bränder som är mer intensiva och svårsläckta.
Hur påverkar skogsbränder klimatet?
Det är inte bara den globala uppvärmningen som ökar risken för skogsbränder. Bränderna eldar i sin tur på klimatförändringarna – en ond cirkel:
- Bränderna frisätter stora mängder kol från växtligheten i form av koldioxid - en växthusgas, som ökar den globala uppvärmningen ytterligare. Det bidrar till en ond cirkel med fler bränder och ökad global uppvärmning.
- Torvbränder i synnerhet släpper ut stora mängder koldioxid från de halvförmultnade växtdelar som lagrats i jorden under hundratals eller tusentals år. Det räcker alltså inte att skogen växer upp igen för att kompensera koldioxidutsläppen.
- När sot lägger sig över snö absorberas mer värme från solen, vilket också ökar den globala uppvärmningen eftersom en mörk yta absorberar mer värme än en ljus.
Blir vilda skogsbränder det nya normala?
Klimatforskare och andra experter varnar för en framtid med ökade skogsbränder. En framtid där ett varmare klimat har ökat risken för värmeböljor och torka och även ökat risken för bränder. En framtid där extremt varma och torra somrar med skogsbränder har blivit det nya normala.
Är det här framtiden vi vill ha?
Hur startar en skogsbrand?
Det brinner alltid någonstans i världen – och de allra flesta bränder har startats av människor. Ibland medvetet för att röja mark för bete, åkrar eller plantager. Ibland av oavsiktligt: en nedfallen kraftledning, en gnista från ett tåg eller en grill som lämnats obevakad kan räcka för att starta en brand. Speciellt om det är varmt och torrt, och brandrisken är hög.
Bränderna i regnskogsområden beror oftast på att skogsmark röjs för att ge plats för jordbruk. Bränderna i Arktis och Australien är mer kopplade till rekordvarma somrar med torka i klimatförändringarnas kölvatten.
Ungefär 90 procent av alla bränder startas av människor, avsiktligt eller oavsiktligt. Den vanligaste naturliga orsaken till bränder är blixtnedslag.
Bränder i Sverige
Historiskt har stora delar av den svenska skogen brunnit regelbundet. Att tallar har tjock bark och högt placerade trädkronor är en direkt anpassning till att överleva brand, och i tallnaturskogar kan man ofta se spår av historiska bränder på träd och stubbar.
När skogen fick ett stort ekonomiskt värde på 1800-talet började man bekämpa eldens spridning mer effektivt, vilket lett till en kraftig minskning av skogsbränder i Sverige.
Samtidigt finns det flera växter, svampar och insekter som är helt beroende av brand för sin överlevnad. Ett exempel är brandnävan, vars frön behöver värmas upp av en brand för att kunna gro. Den effektiva brandbekämpningen har skapat brist på viktiga livsmiljöer, och därför utförs naturvårdsbränningar. Sådana bränder är alltid noggrant planerade och kontrollerade, och genomförs ofta i skyddade områden med lämpliga miljöer.
Naturvårdsbränning är något helt annat än de oönskade och svårkontrollerade vildbränder vi riskerar att få se mer av i ett varmare och torrare klimat.
Skogsbränder i världen – och vad de oftast beror på
Bränder i Australien:
Allt varmare och torrare somrar bäddar för fler extrema bränder i Australien. Australien är ett av de länder i världen med störst biologisk mångfald. Mellan 600 000 och 700 000 olika arter finns på kontinenten och många av dem finns inte någon annanstans. Bränder är vanliga i Australien, men vanligtvis är de mindre och vissa områden skonas, vilket gör det lättare för djuren att överleva. Men många djur drabbas ändå hårt när bränderna rasar – under bränderna i Australien 2019 beräknas 1 miljon djur ha dött i bränderna, och många sällsyntare arter hotas av utrotning.
Bränder i Sibirien och Alaska:
Under de senaste åren har medeltemperaturen ökat kraftigt i både Alaska och Sibirien, och allt mer av permafrosten har smält. Som en följd torkar marken ut, och sätts lättare i brand. Bränderna i Alaska 2019 kom efter en rekordvarm sommar, med de högst uppmätta temperaturerna någonsin i området. Det var också ovänligt torrt. Varma temperaturer och starka vindar gjorde skogsbränderna i Sibirien 2019 värre än vanligt. Röken bredde ut sig över ett område på 700 kvadratkilometer, ett område betydligt större än hela EU, och nådde så långt bort som till Alaskas nordkust.
Bränder i Indonesien och Amazonas:
Torvmarker i Indonesien sätts i brand för att röja mark till nya plantager för att möta världens behov av palmolja. Bränderna i torven är speciellt svåra att släcka, och släpper ut 10–100 gånger mer kol i atmosfären än en vanlig skogsbrand. Regnskogen på ön Borneo är världens äldsta urskog, och när den brinner upp förloras biologisk mångfald med oersättliga värden. Den går bokstavligen upp i rök.
Den fuktiga regnskogen i Amazonas är inte en naturlig plats för bränder. Bränderna är ett led i avskogningen av Amazonas. De stora regnskogsträden huggs ner, lämnas att torka och sätts sedan i brand för att röja mark för bete, odling eller till och med gruvor. När skogen huggits ner ökar risken för att bränderna ska sprida sig, eftersom mark och växtlighet torkat ut.
Bränderna i Indonesien och Amazonas är inte ett tecken på klimatförändringar, men de bidrar till att öka klimatförändringarna genom stora utsläpp av koldioxid som är en växthusgas. De våldsamma bränderna är också ett stort hot mot den helt unika biologiska mångfalden i dessa regnskogar.
Bränder i centrala och subsahariska Afrika:
I svensk media hör vi mest talas om bränder i Europa, Australien, USA och Amazonas, men det brinner allra mest i Afrika. Bränderna där är dock annorlunda, de förekommer i odlingslandskap, och kan vara anlagda för att röja mark för odling. De anses i större utsträckning vara en del av ekosystemens naturliga kretslopp.
