Småskaligt kustfiske ger levande skärgård i Sverige

– Med det småskaliga fisket har vi ändå en levande skärgård, säger fiskaren Bobo Roysson.

Bobo Roysson har tidigare arbetat med trålfiske men sedan många år tillbaka fiskar han i stället med burar efter framför allt hummer och havskräfta. Tidvis blir det också fiske med nät efter bland annat fjärsing, makrill och andra fisksorter.

Med sig ut på havet har han sin mamma Kerstin som också är yrkesverksam fiskare. Även hans far fiskar, vilket han gjort sedan 1980-talet. Under delar av fiskesäsongen tar han med turister från ett närliggande hotell. De får då möjlighet att lära sig lite mer om vad som finns i havet och livet som fiskare.

Bobo växte upp med småskaligt kustfiske men under några år prövade han på lite olika typ av fiske, i både Sverige och Norge.

– Det är helt enkelt detta fiske som ligger mig varmast om hjärtat. Jag har också möjlighet att komma hem varje dag till familjen, till skillnad från de som ligger ute och fiskar från söndag till torsdag eller torsdag till tisdag, som är vanliga arbetsscheman, konstaterar Bobo Roysson.

Bobo Roysson tar sillfisket i Simrishamn som exempel på hur storskaligt fiske kan slå ut det småskaliga. En gång i tiden genererade sillfisket arbete för många familjer i Simrishamn. Numera fångas den sill som finns av en stor trålare som lossar fångsten i Danmark.

– Även om det är fiskare från Sverige och svenskägda båtar som är utflaggade genererar det vare sig mer arbete för fler på land i Sverige eller skatteintäkter för Sverige, säger Bobo Roysson och fortsätter:

– Från myndigheternas håll kanske det rent praktiskt är enklare att kontrollera tio större båtar än 100 mindre.

Bobo Roysson ser ändå en tydlig svängning som talar för det småskaliga fisket. Fler privatpersoner, uppköpare för restauranger och fiskaffärer efterfrågar burfångat. Med detta följer också ett behov av spårbarhet och att kunna känna sig säker på att det som säljs som verkligen är burfångat inte är trålad fångst som har märkts om.

Bobo Roysson förespråkar skyddade zoner, där det under delar av året kan bedrivas fiske med burar. Denna fiskemetod innebär liten påverkan på miljön och djur- och växtlivet på bottnarna. Det erbjuder också en möjlighet för fler att kunna livnära sig på ett småskaligt fiske som är hållbart i ett längre perspektiv.

En fördel med burfiske är att skaldjur som inte håller måttet kastas levande tillbaka. Den möjligheten ges inte djuren som fångas i en trål, där bifångst kastas tillbaka död i havet.

Att de storskaliga fiskeflottorna ofta prioriteras i fiskeripolitiken tror Bobo Roysson bland annat beror på att de är lättare för EU att kontrollera och passar dem som handen i handsken i många lägen. Men stora fiskebåtar som trålar långt ute till havs bidrar inte på samma sätt till de gamla, klassiska fiskelägena.

– Den dagen du åker till Smögen. Det finns inga fiskebåtar längre att se på. Och de räkor som finns att köpa, de kommer frysta från Grönland. Då förstår vi ju att fisket och båtarna har en viktig del i detta, konstaterar Bobo Roysson.

För egen del ser Bobo Roysson positivt på framtiden. Möjligheten att ändra inriktning på fisket och rikta det mer precist på utvalda sorter minskar också trycket på fiskarter som behöver skyddas. På så sätt kan bestånden växa sig större och starkare.

– I vissa regioner kanske det inte går att vara samspelta över burfiske och trålfiske. Men för vår del, så som det är här nu, tycker jag att det fungerar bra. Skulle det bli att trålfiske upphör, blir begränsat eller flyttar ut tror jag att det är vissa utav trålarna som kanske sadlar om. Vi ser positivt på att många ändå kommer kunna anpassa sig.

Text, film och foto: Johan Mikaelsson