Spår, sår och enformighet: En beskrivning av den svenska skogen

Också skogsområden alldeles inpå bostäder, skolor och förskolor kalavverkas. Många tätortsnära skogar som är viktiga för människans hälsa och välbefinnande ersätts av hyggen eller bebyggs med vägar och hus. 

En av skogsbrukets mest sorgliga lämningar i naturen är körspår. De djupa, vattenfyllda diken som skogsmaskinerna lämnar efter sig är ett stort och välkänt problem sedan länge. Spåren blir värre när marken inte är frusen under avverkning eller när det regnar rejält. När marken körs sönder följer jord och näringsämnen med vattnet. Också tungmetaller i jorden, till exempel kvicksilver, kan hamna i vattnet. 

Ett annat bekymmer med de tunga skogsmaskinerna är att marken pressas ihop så att nya skogsplantor och annan växtlighet som ska läka hygget, kan få svårt att växa. För djur och för skogsvandraren blir ibland körskadorna meterdjupa barriärer i naturen. 

Även om andelen gammal skog över 120 år enligt Skogsstyrelsens statistik ökar, så minskar naturskogen, den skog som aldrig tidigare kalavverkats och som fötts, dött och utvecklats under månghundraåriga processer. Det är fortfarande tillåtet att avverka sådana skogar, trots att de blir allt mer ovanliga och att varje sådant ingrepp i naturen aldrig kan göras ogjort. 

De hyggen som skapas vid avverkningar är inte bara fula, de splittrar upp landskapet i fragment så att många djur får svårare att sprida sig. Markägare ska enligt lagen ta naturvårdshänsyn vid avverkningen, men den består oftast av kvarlämnade små trädgrupper och enstaka träd som aldrig ersätta värdet av och mångfalden i den naturskog som har försvunnit. I naturskogen kan det finnas olika skikt med träd i olika åldrar, buskar och ris. I luckor där döda träd ligger skjuter nya plantor upp. En riktigt vild naturskog är inte alltid lätt att gå i för människor, men den innehåller en rikedom av levande varelser som tillkommit under skogens långa historia. 

På ett kalhygge ersätts den skogs som fällts av plantor av samma art som växer upp till en skog där i stort sett alla träd blir lika gamla. Skogen gallras efter 30-40 år och avverkas så småningom igen, ibland redan efter 60 år. Det varierar med trädslag och var i landet skogen ligger. Det är den typen av skog vi kallar produktionsskog. Den kan ibland vara lätt att gå i och även hyggesmarken täcks av olika växter. Men den skog som planteras efter avverkningen blir en helt annan sorts skog än den skog som många känsliga arter är helt beroende av. 

Dagens skogsbruk skapar ett landskap som blir mer och mer enahanda. I stora delar av landet planeras så gott som enbart tall och gran. Det blir ont om blandskogar, och ännu mer ont om skogar som till största delen består av lövträd, utom i delar av sydligaste Sverige. 

Naturskyddsföreningen arbetar med att försöka rädda den vitryggiga hackspetten kvar i Sverige. Idag finns endast omkring 25 fåglar kvar i landet. Vitryggen som lever i lövskogar med mycket död ved är en så kallad paraplyart. Det innebär att omkring 200 andra hotade arter är beroende av samma slags skogar. 

Vitryggen är beroende av stora lövskogsområden med gamla och döda träd. Skogsstyrelsens statistik visar att andelen lövskog ökar i Sverige, men den säger ingenting om vilken kvalitet det är på lövskogen. Av all skogsmark i landet består enbart 0,11 procent av gammal lövskog med mer än 65 procent lövträd som är äldre än 60 år och innehåller mycket död ved. 

Skogsbolagen planterar numera oftast gran och tall. Det är mest lönsamt. Förr kunde naturliga översvämningar och bränder skapa större områden med den lövskog som vitryggen lever i. Men med den landskapsomdaning som sker idag, måste lövskogsområden ofta huggas fria från granar och död ved skapas genom att man ringbarkar eller kapar av träd. Det är nödvändigt om vitryggen ska överleva – och med den alla de andra arterna. 

För att hitta vägar för naturvård, olika sociala behov av skog (till exempel urfolks rättigheter) och skogsbruk skapades skogscertifieringen FSC, ett internationellt regelverk. Naturskyddsföreningen var med när FSC startade i Sverige och drev på för ett nationellt regelverk. Naturskyddsföreningen har emellertid lämnat FSC i Sverige. 

Ett avgörande skäl var att markägare som är certifierade alltför enkelt kan bryta mot certifieringarnas regler år ut och år in.  

Om inte ideell naturvård hade larmat om brott mot certifieringen hade många av dessa avvikelser gått obemärkt förbi och naturvårdsvärdefulla skogar avverkats och sålts på marknaden som certifierat virke, trots att det certifierade skogsbruket granskas av sin certifierare varje år.   

Vi anser att certifiering är ett viktigt verktyg för konsumenter som vill köpa varor som producerats på ett ansvarsfullt sätt . Därför är det viktigt att inte bidra till att certifieringens trovärdighet urholkas. Den ska vara en garanti för att trä- och pappersprodukter kommer från ett hållbart skogsbruk. 

Vi tycker att för lite skog skyddas och undantas från skogsbruk. Det finns markägare som gör frivilliga insatser för att skydda värdefulla små eller stora områden i sina skogar, bland annat genom att frivilligt avsätta skogsområden för naturvårdsändamål. Dessa frivilliga avsättningar kan vara ett viktigt komplement till formellt skyddad skog.  

Men idag finns det ingen garanti för att sådana avsättningar eller praktiska insatser blir bestående. Om marken säljs kan den nye markägaren bestämma om hon eller han vill förändra skyddet, ta ner gamla och döda träd eller avverka ett helt område.  Vi vill att all skog som är undantagen från skogsbruk ska vara garanterat, kvalitetssäkrat och långsiktigt skyddad, oavsett om det är frivilligt eller formellt. 

Det finns i praktiken ingenting som hindrar en markägare att kalhugga sin skog ända in till tomtgränsen vid ett hus. Kommunerna har sällan några tydliga målsättningar för hur skogen nära bebyggelsen ska skötas för att främja lek, friluftsliv eller utomhusundervisning. Ändå är det kommunerna som har ansvar för att skapa en hållbar planering för hur mark och vatten ska användas. I praktiken det kommunens fysiska planering som avgör om och hur kommunens innevånare får tillgång till skogen runt knuten. 

Skogsvårdslagen ska se till så att skogsbruket balanseras mellan miljö och produktion. Hänsynen till naturvården ska, förutom skydd för växter, djur och miljöer, också omfatta behov av skog för människors rekreation och friluftsliv.  

Men det finns fortfarande stora brister hos myndigheter och bolag om helheten, både när det gäller naturvården och när det gäller hur skogen nära bostäder sköts i praktiken och människors behov och möjligheter att använda skogen. Det vill vi ändra på. Vi vill, bland annat, att alla barn, ska ha en skog att leka i nära skolan eller förskolan.