Stockholm+50 – femtio år av global miljöpolitik
Stockholmskonferensen 1972 blev startskottet för den globala miljöpolitiken. 50 år senare står Stockholm återigen värd för en miljökonferens inom FN, Stockholm+50. Så vad har Sverige och världen åstadkommit för miljön de senaste 50 åren? Vi reder ut!
Stockholmskonferensen satte miljöfrågor på agendan
På knagglig svengelska ledde Sveriges jordbruksminister Ingemund Bengtsson förhandlingarna på den första FN-konferensen med miljöfrågor i fokus. Det var den 5–16 juni 1972 och det fanns ännu inga miljöministrar eller särskilda miljöministerier i världens länder.
Stockholmskonferensen kom till på förslag av Sveriges FN-ambassadör Sverker Åström och satte för första gången miljöfrågan på agendan inom FN-systemet. Konferensen ledde inte till så många konkreta åtaganden från världens länder, men resulterade i att FN:s miljöorgan UNEP bildades. Dessutom inrättades världsmiljödagen den 5 juni varje år, samma datum som konferensens invigningsdag.
Några miljöfrågor fick också sitt internationella genombrott på Stockholmskonferensen. Till exempel presenterade den svenske kemisten Svante Odén nya rön om hur svavel och kväveoxider i regnet orsakar försurning av mark och vatten. Hans upptäckter fick stort genomslag internationellt och satte i gång förhandlingar för att minska svavelutsläppen från bland annat kol- och oljeeldning i Europa.
Vilka framsteg har skett sedan Stockholmskonferensen 1972?
- Ozonhålet
I början av 1970-talet upptäckte den holländske atmosfärkemisten Paul Crutzen, verksam vid Stockholms universitet, att kväveoxider kunde påskynda nedbrytning av ozon (O3) i atmosfären. Ungefär samtidigt fann de amerikanska forskarna Sherwood Rowland och Mario Molina att även klorfluorkarboner ,CFC, bidrog till nedbrytningen av ozonet. CFC:er användes bland annat som kylmedel i kylskåp och som drivgas i sprejflaskor. Alla tre forskarna fick senare nobelpriset för sina upptäckter.
Det växande ozonhålet över Antarktis väckte farhågor om att det kunde öka fallen av cancer hos människor och ha en storskalig påverkan på naturen. Debatten ledde 1987 fram till Montrealprotokollet, som reglerar användningen av CFC:er globalt. Överenskommelsen har uppdaterats flera gånger och har av FN:s tidigare generalsekreterare Kofi Annan kallats ”kanske det mest framgångsrika avtalet hittills”.
- Surt regn
Försurningen var på dagordningen i Europa under hela 1980-talet. Skogsdöd i Centraleuropa och döda sjöar i Sverige och Finland gav tydliga vittnesmål om problemen. Orsaken var bland annat tyska och brittiska kolkraftverk.
Sverige hade en aktiv roll när FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP) kom till. Den reglerar långväga luftföroreningar från svavel, kväveoxider, tungmetaller och flyktiga organiska föreningar. Bakgrunden var svenska forskares arbete med att visa sambandet mellan det sura regnet och de försurade sjöarna. Till konventionen hör åtta protokoll. Det mest omfattande är Göteborgsprotokollet som reglerar utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider, flyktiga organiska ämnen och ammoniak. Det undertecknades 1999, trädde i kraft 2005 och uppdaterades 2012.
- Rio de Janeiro 1992
Det internationella miljöarbetet under sjuttio- och åttiotalet ledde fram till FN:s miljökonferens i Rio de Janeiro 1992. Till skillnad från Stockholmskonferensen 20 år tidigare resulterade Riokonferensen i att världens länder gjorde flera viktiga åtaganden för miljön. De antog Agenda 21, en handlingsplan med mål för hållbar utveckling på alla samhällets områden. Dessutom antogs klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald, CBD.
Arbetet inom de båda Riokonventionerna – klimatkonventionen och konventionen om biologisk mångfald – drivs genom regelbundna partsmöten, där världens länder samlas för att utveckla alltmer detaljerade protokoll och regler för hur klimat- respektive mångfaldsarbetet ska bedrivas och redovisas.
- Stora klimatmöten och klimatavtal
Klimatkonventionens partsmöten har utvecklats till megastora klimattoppmöten, så kallade COP-möten. Ofta finns många av världens största ledare med, i alla fall under delar av mötena. I praktiken pågår förhandlingarna nästan året runt i olika expertgrupper.
Det har varit svårt att nå resultat i förhandlingarna, men 2015 kunde världen ändå enas kring Parisavtalet, med mål om att hålla den globala uppvärmningen långt under 2 °C och sträva efter att begränsa den till 1,5 °C. Den dåvarande miljöministern Åsa Romson hade en betydande roll som medlare för de känsliga frågorna om klimatanpassning, vilket bidrog till att utvecklingsländerna kunde tänka sig att skriva på avtalet.
- Mål för biologisk mångfald
Konventionen om biologisk mångfald trädde i kraft 1993. Två protokoll har förhandlats fram: Biosäkerhetsprotokollet (Cartagenaprotokollet) om hur spridning av genmodifierade organismer ska hanteras på ett säkert sätt och Nagoyaprotokollet om rätten till genetiska resurser. Den strategiska tioårsplan som antogs 2010, med de så kallade Aichimålen för bevarad biologisk mångfald och skydd av ekosystemtjänster, har kanske varit mer betydelsefull. Nu har dessa mål löpt ut och nya förhandlas fram vid konventionens femtonde partsmöte i Kunming, Kina i augusti-september 2022.
I vilka miljöfrågor har Sveriges haft en viktig roll?
Sverige har varit aktiva i en rad miljöfrågor globalt. Här listar vi några exempel:
- En viktig röst mot försurning
I arbetet med att stoppa försurningen har Sverige varit en viktig röst. Svenska forskare var tongivande och den svenska regeringen drev på för att få till protokollen som reglerar luftföroreningar från svavel, kväveoxider, tungmetaller och flyktiga organiska föreningar.
Organisationen Internationella försurningssekretariatet (idag Airclim) spelade en viktig roll som medlare när de olika protokollen skapades. Sverige hade en tacksam position som offer för försurningen men med relativt små egna utsläpp, och kunde därför driva på ganska fritt.
- Pådrivande i klimatförhandlingarna
Vid klimatförhandlingarna hade Sverige också en viktig roll, inte minst 1997 när världen skulle besluta om den första konkreta överenskommelsen under klimatkonventionen, Kyotoprotokollet. För att protokollet skulle börja gälla krävdes att länder som tillsammans stod för minst 55 procent av utsläppen ratificerade det. USA förklarade att de inte tänkte vara med. EU:s dåvarande miljökommissionär Margot Wallström och dåvarande svenske miljöministern Kjell Larsson reste då jorden runt för att övertyga fler länder om att skriva på och förklarade att EU tänkte driva processen vidare. Utan den insatsen hade Kyotoprotokollet aldrig kunnat implementeras. Det trädde till slut i kraft 2005. Dock omfattade protokollet bara en minskning av utsläppen på 5,2 procent och innehöll enbart åtaganden för de rika länderna.
En annan av Sveriges miljöministrar, Birgitta Dahl, var delaktig när FN:s klimatpanel, IPCC, skapades 1988. Initiativtagare var den svenska klimatforskaren Bert Bolin, som också blev organisationens första ordförande. Klimatpanelen har med sina regelbundna utvärderingsrapporter varit avgörande för att ge klimatfrågan en allt större tyngd i miljöpolitiken världen över.
Sedan EU-inträdet 1995 har Sverige ingått i EU:s förhandlingsdelegation. Vid klimatmötet i Köpenhamn 2009 var Sverige ordförandeland i EU, men lyckades ändå inte hindra att mötet blev ett nederlag. Samtidigt ledde Köpenhamnsmötet till en omsvängning från att fördela bördor mellan länder, vilket visade sig vara helt oframkomligt, till att i stället samla in löften från varje enskilt land om vad de kan tänka sig att bidra med. Uppifrån och ned byttes mot nedifrån och upp, vilket fastställdes i Paris 2015. Sverige var en pådrivare för denna omställning.
- En initiativtagare för en giftfri miljö
Sverige har kanske varit som mest aktiv i kemikaliefrågor. Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar undertecknades vid en FN-konferens i Stockholm 2001. Den reglerar i dag ett trettiotal särskilt farliga ämnen vars användning ska avvecklas eller strikt begränsas.
När EU:s gemensamma kemikaliepolitik REACH togs fram hade Sverige också en aktiv roll. Principerna för REACH fanns rentav angivna i en svensk statlig utredning (Varor utan faror, SOU 2000:53) långt innan de blev verklighet i ett EU-direktiv 2006.
Trots detta nådde inte Sverige miljömålet ”Giftfri miljö” till år 2020 som det var tänkt. De särskilt farliga ämnena är fortfarande inte borta och visionen om giftfria varor har inte förverkligats. Människors exponering för farliga kemikalier har inte minskat.
- En aktiv roll för att skydda haven
Haven har länge varit bortglömda i miljöpolitiken. För att belysa deras akuta tillstånd tog Fiji och Sverige initiativ till FN:s första stora havskonferens som ägde rum 2017 i New York. Ett av de viktigaste resultaten av konferensen var att hoten mot haven lyftes upp på den globala politiska agendan. Konferensen resulterade även i över 1 300 frivilliga åtaganden, varav Sverige bidrog med löften om 26 olika insatser. Några exempel var ett ökat stöd till FN:s arbete mot illegalt fiske och inrättandet av en ny fond för att stärka skyddet av havsmiljöer.
Sverige har även varit en stark röst för haven på EU-nivå. Inte minst genom arbetet för ett hållbart fiske av EU:s långdistansflotta, alltså det fiske som EU bedriver i andra delar av världen.
- En bromskloss i skogsfrågor
Skogen är Sveriges akilleshäl. Bevarandet av jordens skogar debatterades hett på Riokonferensen 1992, men länderna kunde inte enas om mer än allmänt hållna principer om världens skogar. Naturskyddsföreningen presenterade i Rio de Janeiro kritik mot den svenska skogsbruksmodellen, och fick starka reaktioner från bland annat skogsindustrin.
Sverige har både globalt och inom EU haft en dubbel roll i skogsfrågor. Å ena sidan har svenska regeringar gärna velat se minskade avverkningar i de tropiska regnskogarna, å andra sidan har de torgfört det svenska skogsbruket – med kalhyggen och intensivt brukande – som en hållbar modell för utnyttjande av skogen som naturresurs.
Sveriges oförmåga att se problemen med den svenska skogsbruksmodellen blir särskilt tydlig i försöken att påverka EU mot att tillåta högre avverkningsnivåer i skogarna. Sverige försökte bland annat trixa med siffrorna för att få till en referensnivå som maximerade virkesuttaget långt utöver vad som är hållbart. Sverige fick bakläxa av EU-kommissionen och fick göra om hela arbetet med att sätta en gräns för hur mycket skog som ska få avverkas varje år.
Även när EU under 2020-talet har försökt arbeta fram lagar för att skydda världens skogar har Sverige agerat bromskloss. För att undvika regleringar av det svenska skogsbruket har Sverige försökt urvattna förslag som är menade att stoppa skövlingen av till exempel Amazonas.
Vad är förväntningarna inför Stockholm+50?
Under de 50 år som gått sedan den första miljökonferensen i Stockholm har det globala miljöarbetet utvecklats kraftigt, men miljöproblemen har inte minskat. Tvärtom så har klimatkrisen och naturkrisen blivit allt allvarligare med tiden. Vissa föroreningsproblem har vi klarat av, men ständigt nya kemikalier släpps ut i miljön, med okända konsekvenser.
I juni 2022 står Sverige ännu en gång värd för en global miljökonferens. Behovet av ökade ambitioner för bevarandet av ekosystem och krafttag som både minskar omfattningen av skador som redan skett, liksom hanterar bakomliggande drivkrafter är stort. Världen har en unik chans att i återhämtningen efter covid-19-pandemin kombinera en snabb omställning med att lägga grunden för långsiktig hållbarhet.
Sverige måste visa ledarskap i miljöpolitiken
Sverige bär en stark tradition av ledarskap inom många miljö- och utvecklingsfrågor, men trots att temat för Stockholm+50 är att ta ledarskap brister nu den svenska regeringen på flera viktiga områden. I stället för att ta ledartröjan inom miljöpolitik och internationellt utvecklingssamarbete tar regeringen pengar från klimatbiståndet och motarbetar lagar som syftar till att skydda all världens skogar.
Om Sverige på allvar vill visa ledarskap inom klimat och miljö bör regeringen stoppa nedskärningarna inom biståndet och agera för att skydda världens skogar inom EU.
Naturskyddsföreningen efterlyser djärva och ambitiösa åtgärder för att skydda och återställa den biologiska mångfalden, mildra klimatförändringar och säkerställa mänskligt välbefinnande.
Läs mer
Vad är Stockholm+50?
Stockholm+50 är ett FN-möte med miljöfrågor i fokus. Det äger rum i Stockholm den 2–3 juni 2022, 50 år efter den så kallade Stockholmskonferensen 1972. Mötet har inget mandat att fatta bindande beslut, men syftet är att skynda på det globala hållbarhetsarbetet. Temat för Stockholm+50 är att ta ledarskap.
Det här gör Naturskyddsföreningen på Stockholm+50
Naturskyddsföreningen deltar i Stockholm+50 med flera delegater, bland andra generalsekreterare Karin Lexén och ordförande Johanna Sandahl. Vi är med och anordnar två sidoevenemang på konferensen, ett om hållbar ekonomi och ett om miljöförsvarare och rätten till en hälsosam miljö.
Dessutom anordnar vi två seminarier som är öppna för allmänheten, på förmöten till Stockholm+50. Det ena är på Kulturhuset och det andra i ABF-huset.
