Svensk fiskepolitik: ett brott både mot EU-rätten och svensk lag
Haven är i kris och hotas från många håll. Arbetet med att skydda dem går visserligen framåt, men mycket arbete återstår. Naturskyddsföreningen anser att Sverige bryter mot EU-rätten och svensk miljölagstiftning genom att tillåta skadligt fiske i nästan alla skyddade områden.
Världens hav är i kris och tyvärr är situationen inte bättre i Sverige. Våra stora rovfiskar har i stort sett försvunnit från kustområden på västkusten, torsken håller på att kollapsa i Östersjön och utvecklingen ser dyster ut i områden runt både Kattegatt och Skagerack.
Att fiskar från Östersjön kan innehålla så mycket gift att de är farliga att äta eller att samma hav ofta drabbas av giftig algblomning är det många som känner till. Färre vet nog att Sverige bryter mot lagen genom att tillåta skadligt fiske, ofta storskaligt, i våra skyddade områden.
Så här ligger det till: För att stoppa den oroväckande utvecklingen till havs har flera länder infört skyddade områden med syftet skapa oaser i havet där djur och växter kan utvecklas och återhämta sig. 2019 var 13,8 procent av haven i Sverige skyddade och vi har därmed med god marginal uppnått FN:s mål att 10 procent av våra havsområden skulle vara skyddade till 2020. Så långt är allting bra. Men skyddet fungerar inte på riktigt. Många områden är bara utmarkerade rutor på en karta utan regler som förhindrar skadlig verksamhet såsom fiske och sjöfart Skyddet behöver även utökas för att kunna bli ett nätverk av skyddade områden som tillåter arter att förflytta sig mellan olika områden.
Så bryter svensk fiskepolitik mot lagen
Fiske är den verksamhet som utgör det största hotet mot känsliga växt- och djurarter i havet. Ändå tillåts fiske i nästan alla svenska skyddade områden, även storskaligt fiske. För att tillstånd ska ges till verksamheter som kan vara skadliga, så som fiske, i ett skyddat område, måste det bevisas att verksamheten inte orsakar långsiktig skada. En så kallad tillståndsprövning enligt miljöbalken inom svensk rätt måste genomföras, det görs inte för svenskt fiske. Sverige bryter därför mot både EU-rätten och svensk miljölagstiftning.
Bottentrålning är den mest förödande fiskemetoden som finns i svenska vatten och har klassats av miljöjurister som miljöskadlig verksamhet. Trots det tillåts bottentrålning i mer än hälften av den yta som skyddats i Sverige. Värst är det på västkusten. 75 procent av allt fiske efter räka på västkusten mellan åren 2013-2017 skedde i fyra skyddade områden.
Ett exempel är Bratten i Skageracks utsjö, ett Natura 2000-område, som samtidigt är Sveriges mest trålade område. I Bratten trålar både svenska, danska och norska båtar efter bland annat räka och havskräfta. Här hotas unika arter koralldjur, svampar, hajar och rockor som inte finns någon annanstans i svenska vatten.
2012 uppmärksammade Greenpeace problemet med den intensiva trålningen i Bratten tillsammans med lagbrottet att fisket inte heller tillståndsprövas. Dåvarande miljöminister Lena Ek var tydlig med att fiske är en verksamhet som ska prövas – väldigt lite har hänt sedan dess.
Hög tid för politik som skyddar haven
I januariavtalet kom regeringspartierna tillsammans med Centerpartiet och Liberalerna överens om att minska bottentrålning i känsliga områden i Sverige och EU, samt ett allmänt stopp för bottentrålning i skyddade områden. I september 2020 redovisade Havs- och vattenmyndigheten hur ett generellt förbud mot bottentrålning i skyddade områden skulle kunna se ut. Det ligger nu på regeringens bord att se till att förbudet blir verklighet.
Dessutom har Miljömålsberedningen föreslagit att 30 procent av svenska hav ska skyddas till 2030 och att 10 procent av haven ska ingå i så kallat strikt skydd. Det är därför hög tid för att det svenska skyddet blir skydd på riktigt.
Under de senaste åren har regeringen satsat mer pengar på marint områdesskydd och detta måste fortsätta. Havs- och vattenmyndigheten och länsstyrelserna arbetar kontinuerligt med att reglera fiske i skyddade områden. Arbetet går framåt, men det har tagit alldeles för lång tid och resurserna är fortfarande för små.
Det är hög tid att våra politiker går från ord till handling. Naturskyddsföreningen vill att Sveriges politiker tar ansvar för att säkerställa att skyddet fungerar på riktigt. Och trots protester från det svenska fisket och fiskerinäringen i våra EU-grannländer måste Sverige våga stå upp för förbudet mot bottentrålning i skyddade områden.
En glädjande nyhet i detta arbete är ett förslag om både förbud mot bottentrålning och fiskefria områden i fyra skyddade områden i Kattegatt, något Naturskyddsföreningen jobbat aktivt för. För att säkerställa att svenska hav får riktigt skydd behövs fler områden som dessa. Det är en viktig väg framåt för friska hav.
