”Sverige bryter mot både EU-rätten och svensk miljölagstiftning”

Det är svårt att bemöta då han inte specificerar vad han menar utan i stället konsekvent undviker att svara på våra sakargument gällande det bristfälliga skyddet i marina skyddade områden. 

Vi håller med om att det är jättebra att trålning inte bedrivs innanför trålgränsen (nära kusten), även om vi anser att området borde vara betydligt större och utan de undantag som finns i dag. Men trålgränsen är inget marint skyddat område skyddat under miljöbalken – vilket är vad vår debattartikel och rapport “Skydd på riktigt” handlar om.

Problemet är att skadligt fiske i dag pågår i våra marina skyddade områden. I områden som syftar till att just skydda känsliga och värdefulla arter. Det är tråkigt att Peter Ronelöv Olsson inte ens bemöter det i sin replik. 

Det är inte bara svenska fiskare med skonsammare trålar som fiskar i Sveriges skyddade områden – även våra grannländer tillåts tråla i flera av dem. Så länge storskalig pelagisk trålning och intensiv bottentrålning, med eller utan artsorterande rist, tillåts i några av våra mest värdefulla marina skyddsområden är det vår roll som Sveriges största miljöorganisation att belysa problemet. 

Vi håller med om att  det är tur att det finns domstolar. EU-domstolen har slagit fast att licensierat fiske som riskerar att skada naturvärden kräver en grundlig prövning innan tillstånd ges. Trots det sker detta i regel fortfarande inte i Sverige. Det gör att Sverige bryter mot både EU-rätten och svensk miljölagstiftning. Det anser vi borde tas upp i EU-domstolen för en rättslig prövning.

Peter Ronelöv Olsson hänvisar till SLU Aquas rapport om bottentrålningens påverkan (Aqua reports 2018:7) och skriver att Naturskyddsföreningen inte verkar vilja känna till den. Faktum är att samma rapport också visar att bottentrålning påverkar biologisk mångfald negativt, vilket kan få konsekvenser för de ekosystemtjänster haven bidrar med.

Havs- och vattenmyndigheten konstaterar utifrån samma rapport att inte heller skonsammare trålar helt kan undvika negativ påverkan.

Enligt IBPES, FN:s panel för biologisk mångfald, står vi inför en utarmning av biologisk mångfald som aldrig tidigare skådats i människans historia. FN:s klimatpanel IPCC konstaterar att ett bättre skydd av haven är en väldigt viktig åtgärd för att minska påverkan från klimatförändringarna.

Samtidigt visar den svenska inrapporteringen under EU:s art- och habitatdirektiv att ingen av livsmiljöerna i de svenska haven når gynnsam status. Fiske pekas ut som ett hot mot nästan alla. Bara i Västerhavet står bottentrålning för 50 procent av den totala miljöbelastningen. Med den siffran är det svårt att hävda att Sverige gör tillräckligt för att skydda våra hav.

Det behövs krafttag för att motverka utvecklingen. Sverige måste leva upp till sina åtaganden både inom EU och globalt för ett verkligt skydd av våra hav. Det borde ligga även i SFPO:s intresse att verka för detta om vi ska kunna få ett livskraftigt fiske i framtiden.