Sverige skyddar inte haven i praktiken
Sverige skyddade havsområden är inte skyddade i praktiken. Över hälften saknar tillräckliga regler som förhindrar bottentrålning och annat storskaligt fiske. Det visar vår nya rapport som släpps i dag, skriver Naturskyddsföreningens generalsekreterare Karin Lexén i Altinget.
Havens ekosystem påverkas av klimatförändringarna i en aldrig tidigare skådad takt. De svenska havens tillstånd är inte bättre än i resten av världen. Rovfiskarna i västkustens hav har i stort sett försvunnit, Kattegatt och Skagerrak är tillsammans ett av världens mest bottentrålade områden och i Östersjön har torsken kollapsat.
För att bromsa utvecklingen har forskare och beslutsfattare enats om att skapa marina skyddade områden. Tanken är att skapa oaser i havet där mänskliga aktiviteter är begränsade och där djur och växter kan återhämta sig. Det kan också göra livet i havet mer motståndskraftigt mot klimatförändringar.
Sverige skyddar i dag 14 procent av sina havsområden och tycks därför ha uppnått målet på 10 procent, som världens länder enats om, med god marginal. Men skyddet innebär inte ett verkligt skydd, visar Naturskyddsföreningens nya rapport ”Skydd på riktigt”. Där pågår bottentrålning och annat storskaligt fiske som får allvarliga konsekvenser för känsliga arter och livsmiljöer i våra hav.
Fiske pågår i nästan alla Sveriges omkring 300 skyddade havsområden. Trots att fiske är det största hotet mot känsliga arter och livsmiljöer i våra hav enligt Artdatabanken. I flera områden är det dessutom tillåtet med bottentrålning, en fiskemetod som förstör havsbottnen och riskerar att få allvarliga konsekvenser för extremt känsliga livsmiljöer.
Även om forskning och fiskenäring tillsammans gjort framsteg i Sverige för att minska bottentrålningens skadliga effekter så medför metoden, även med mer skonsamma och selektiva trålar, att livet på havsbottnen får svårt att återhämta sig.
Svensk och europeisk lagstiftning kräver ett speciellt tillstånd för att få bedriva verksamhet som kan komma att skada miljön i Natura 2000-områden (EU:s skyddsområden).
För att få tillstånd måste det göras en grundlig prövning enligt miljölagstiftningen. Men detta sker inte i dag för fisket. I stället tillåts både bottentrålning och storskaligt industrifiske helt utan prövning i omkring 65 procent av Sveriges skyddade havsareal. Det innebär att Sverige bryter mot både EU-rätten och svensk miljölagstiftning.
Med januariavtalet, som presenterades av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna, kom den glädjande nyheten att partierna enats om ett generellt förbud mot bottentrålning i marina skyddade områden.
Detta är ett steg i rätt riktning. Nu ligger frågan på Havs- och vattenmyndighetens bord. Men hur det kommer att verkställas återstår att se. Vi befarar att undantagen kan bli för många och för omfattande.
I vår havskampanj Under Ytan har vi samlat in över 11 000 namnunderskrifter för ett bättre skydd av haven. Tillsammans uppmanar vi miljöminister Isabella Lövin (MP) och landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) att:
- Följa lagen. Se till att allt potentiellt skadligt fiske i marina Natura 2000-områden tillståndsprövas.
- Införa bottentrålningsförbud i skyddade områden. Både i befintliga och framtida områden.
- Skapa ännu fler fiskefria områden. Forskning visar att fisken kan öka med 600 procent i områden som är fria från fiske.
- Ge mer resurser till marint skydd. I dag finns stora kunskapsluckor om det marina skyddet fungerar och om rätt områden skyddas. Därför behövs långsiktig, tillräcklig och riktad finansiering.
Om vi ska ge havens ekosystem en möjlighet att hantera påverkan från klimatförändringarna måste vi skydda dem på riktigt.
Sverige har skrivit under på att minst 30 procent av världshaven måste skyddas från skadlig verksamhet senast år 2030. Då måste även våra havsområden på hemmaplan få ett verkligt skydd.
Våra hav är i kris och samtidigt går svenskt småskaligt fiske på knäna. Det är hög tid att politikerna vågar fatta tuffa beslut som gynnar både levande hav och ett hållbart fiske. Det är helt nödvändigt för att kunna hantera effekterna av klimatkrisen på våra hav.
