Uranbrytning i Sverige: Regeringen öppnar för gruvor – vad händer nu och vilka blir konsekvenserna?
Efter ett kortvarigt förbud kan uranbrytning snart bli verklighet i Sverige igen. Regeringen har aviserat att de vill häva förbudet som infördes 2018 och öppna upp för gruvdrift i bland annat Västergötland och Jämtland. Detta väcker starka reaktioner och aktualiserar frågan om kärnkraftens roll i den svenska energimixen.
2018 förbjöds uranbrytning i Sverige av riksdagen efter att Centerpartiet fått med sig Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Innan dess var det i teorin tillåtet och uran behandlades som andra koncessionsmineral i minerallagen. En viktig skillnad var dock att kommunerna hade en stark vetorätt och kunde specifikt stoppa urangruvor. Denna vetorätt var en viktig faktor för att stoppa tidigare planer på uranbrytning och ansågs av många som en garant för lokalt självbestämmande i miljöfrågor.
Denna vetorätt kan nu vara i fara. Regeringen överväger att ta bort kommunernas möjlighet att stoppa mindre gruvor, vilket kan leda till att urangruvor etableras mot lokalbefolkningens vilja. Detta har väckt starka protester från bland annat Naturskyddsföreningen och lokala opinioner i de berörda områdena.
Regeringens argument och kritiken mot förslaget
Klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) har uttalat att det är "hyckleri" att förbjuda uranbrytning i Sverige samtidigt som vi har kärnkraftverk som är beroende av uran. Regeringen argumenterar för att inhemsk uranbrytning skulle kunna bidra till ökad energisäkerhet och minska Sveriges beroende av importerat uran.
Uranbrytning är möjlig i de delar av landet där berggrunden består av alunskiffer, som Skåne, delar av Västergötland och Östergötland samt Jämtland. Områdena kring Falbygden och Oviken är särskilt intressanta för gruvbolagen, och flera har redan undersökningstillstånd som kommer att inkludera uran om förbudet hävs.
Naturskyddsföreningens perspektiv och miljöriskerna
Vi på Naturskyddsföreningen är starkt kritiska till regeringens planer. Redan i ett remissvar från 2017, gällande ett förslag om förbud mot uranbrytning, motsatte vi oss möjligheten till kommersiell försäljning av uran som utvinns som biprodukt. Vi betonade även då att uranbrytning är förknippat med betydande miljö- och hälsorisker, då metallen är både radiotoxisk och kemiskt toxisk. Uranbrytning kan leda till skador på mark, vatten och den biologiska mångfalden, samt ha negativa klimateffekter. Vi påpekade också att värdefull jordbruksmark riskerar att tas i anspråk.
I vårt remissvar uppmanade vi regeringen att säkerställa att lagtillämpningen tydligt skulle förbjuda all form av uranutvinning i Sverige, oavsett om det var huvudsyftet eller som en biprodukt. Vi föreslog även ett generellt förbud mot prospektering och utvinning av uran i alunskiffer.
Framtiden för uranbrytning i Sverige
Regeringens förslag kommer att skickas ut på remiss, och det återstår att se hur det slutgiltiga beslutet kommer att se ut och vilka aktörer som kommer att få möjlighet att påverka processen. En sak är dock säker: debatten om uranbrytning i Sverige är långt ifrån över och kommer med all sannolikhet att intensifieras under de kommande månaderna. Frågan berör inte bara energipolitik utan också lokal demokrati, miljörisker och Sveriges roll i den globala uranmarknaden.
