Urfolk skyddar den biologiska mångfalden och klimatet

För många urfolk är marken en del av vem de är. De kan läsa av floderna, träden och djurens beteenden. De använder skogarna hållbart samtidigt som skogarna behålls intakta för mat och skydd åt framtida generationer. Speciellt kvinnorna från urfolk och lokalsamhällen spelar en nyckelroll i att förvalta och bevara gemensamma resurser. 

Den biologiska mångfalden i områden som förvaltas av urfolk och lokalsamhällen är bättre skyddad och minskar långsammare än i andra områden, enligt IPBES, FN:s expertpanel för biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ett viktigt perspektiv att lyfta eftersom en miljon av världens arter är hotade och riskerar att utrotas. 

Utrotningen av arter och den globala uppvärmningen tillhör vår tids stora ödesfrågor. De är akuta och kräver radikala och snabba lösningar. Världens urfolk är viktiga aktörer i bevarandet av den biologiska mångfalden och de ekosystemtjänster som vi människor är beroende av för att överleva. Tack vare urfolks och lokalsamhällens kunskap har mycket värdefull natur bevarats. 

Urfolk finns över hela jorden och har laglig rätt till 11 procent av världens skogsmark. Mer än 60 miljoner människor är helt beroende av skogen för sin överlevnad. Det gäller framför allt för de tropiska skogar i Asien, Afrika och Amerika. 

Dessa skogar innehåller inte bara en stor del av världens växt- och djurarter, de är också intrikata ekosystem som spelar en stor roll i regleringen av jordens klimat. Något som är speciellt viktigt i ljuset av de globala klimatförändringar vi står inför.  

Att säkra gemensamma nyttjanderättigheter är en nyckelfaktor för att rädda såväl biologisk mångfald som klimatet. Forskning visar att mark som förvaltas av urfolk och lokalsamhällen med säkrade gemensamma nyttjanderättigheter (inte individuellt ägande) leder till lägre avskogningstakt, högre biologisk mångfald och större kolinlagring. Mängden inlagrad kol, ett av flera mått på vad som bidrar till klimatnytta, på dessa marker är nästan 300 miljarder ton kol vilket motsvarade 33 gånger de globala energiutsläppen år 2017. De förmåner dessa gemensamt förvaltade marker genererar kommer fler människor tillgodo än mark som förvaltas av staten eller företag.  

Jordens urfolk skyddar naturen, men de är själva i fara. Urfolk är överrepresenterade i statistiken över miljöförsvarare som mördats. De kan arresteras och ställas inför rätta som kriminella när polis och myndigheter ställer sig på industrins sida i kampen om naturresurserna, trots exempelvis de internationella överenskommelser som stärker urfolks rättigheter. 

När urfolk tvingas bort från sin mark, förlorar de inte bara sina hem. Identitet och kulturell hemvist är förknippad med territorium. Värdighet och själva identiteten förloras. Om de gör motstånd kallas de för kriminella och blir till och med dödade. Varje år sätts ett nytt, tragiskt rekord i antalet mördade miljöförsvarare, personer som försvarar sin rätt till mark. Urfolk kriminaliseras och mördas för att de försvarar något som hela mänskligheten är beroende av för välmående och överlevnad. Risken är överhängande för pandemier av zoonotiska sjukdomar när buffertzonen i form av friska ekosystem mellan det vilda djurlivet och människor trasas sönder eller försvinner. 

Naturskyddsföreningen har länge uppmärksammat hoten mot miljöförsvarare och det krympande utrymmet för civilsamhället på många håll i världen. Konsumtion och livsstil är ett stort hot mot värdens natur och miljö. På alla möjliga plan måste åtgärder vidtas för att minska de negativa konsekvenserna och vända rovdrift till ett ansvarsfullt brukande och långsiktigt skydd av naturområden. En viktig väg är att säkra gemensamma nyttjanderättigheter och skydda miljöförsvarare. 

Urfolk eller ursprungsbefolkning – är det samma sak? Nej, de två begreppen skiljer sig faktiskt åt. Ursprungsbefolkning kan ha befolkat ett område i generationer men ändå inte klassas som urfolk av särskild etnicitet och kultur. Urfolk har istället unika rättigheter erkända i olika ramverk.