Uttalande från Naturskyddsföreningens riksstämma 2021

Läget för den biologiska mångfalden är akut. Sverige lyckas inte nå de 20 så kallade Aichimålen som sattes upp av FN för att skydda den biologiska mångfalden. Vi är också långt ifrån att uppnå de svenska miljökvalitetsmålen.

En viktig orsak till att de vattenrelaterade miljömålen inte nås är att känsliga livsmiljöer för växter och djur längs hav, sjöar och rinnande vatten påverkas negativt av exploatering och fragmentering av strandmiljöer. Samtidigt fortsätter byggandet i strandnära lägen i hela landet och antalet strandskyddsdispenser ökar för varje år.

Vid sidan av den biologiska mångfalden är också klimatet i kris. I Sverige står vi tack vare det generella strandskyddet bättre rustade att möta klimatförändringar än många andra länder. Det generella strandskyddet, som funnits sedan 1950-talet, innebär att det fortfarande finns många orörda stränder i vårt land. De utgör en viktig buffertzon vid de skyfall och översvämningar som förväntas bli allt vanligare framöver.

Nyligen gick remisstiden ut för den statliga utredningen Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd (SOU 2020:78). Utredningens uppdrag var att lägga fram förslag som gör om strandskyddslagstiftningen i grunden. Utredningen har presenterat förslag som innebär omfattande försämringar i skyddet av våra stränder. Bland annat föreslås att strandskyddet vid små sjöar och vattendrag tas bort. Kommunerna ska även kunna avsätta stora områden som så kallade ”landsbygdsområden” där det blir mycket lättare att få dispens, alternativt att strandskyddet upphävs helt i dessa områden.

Om utredningens förslag blir verklighet innebär det att tiotusentals kvadratkilometer stränder förlorar sitt skydd. Detta går stick i stäv med såväl nationella som internationella mål om att vi måste skydda mer – inte mindre – natur för att bevara artrikedomen. Förslagen leder till att det blir mycket svårare att nå både Sveriges miljö- och friluftsmål och våra internationella åtaganden vad gäller artbevarande och god vattenkvalitet.

Om strandskyddet vid små sjöar och vattendrag upphävdes skulle det få en mängd negativa konsekvenser för växt-, djur- och friluftsliv. Mycket höga naturvärden är ofta knutna till små sjöar och vattendrag, både som livsmiljöer och som strukturer i landskapet. De små vattenmiljöerna i landskapet är dessutom känsligare för störningar än större vatten.

När fler stränder privatiseras leder det till att allmänhetens tillgång till stränder för bad och friluftsliv minskar. Redan på 1950-talet då strandskyddet i Sverige infördes var just den allemansrättsliga tillgången till stränder det viktigaste argumentet. I dag när allt fler människor söker sig ut i naturen blir det uppenbart hur viktigt det är med god tillgång till orörd natur och fria stränder, inte minst i närheten av våra tätorter.

Antalet dispenser från strandskyddet ligger idag runt 7000–8000 per år. 35 procent av den svenska kusten är redan exploaterad – i de mest tätbefolkade delarna av landet ligger exploateringsgraden på nästan 50 procent. Då orörda stränder bebyggs är det en irreversibel process. Orörda stränder går inte att få tillbaka. När beslut fattas om att ge dispens beaktas sällan de så kallade kumulativa effekterna – det vill säga den samlade effekten av olika typer av mindre påverkansfaktorer som tillsammans riskerar att orsaka stor negativ påverkan på miljön. Dessutom medför bebyggelse på en tidigare skyddad strand att vägar och annan infrastruktur tillkommer vilket öppnar upp för ytterligare exploatering.

Med detta uttalande vill Naturskyddsföreningens riksstämma 2021 påtala att det förslag som nu ligger på bordet innebär en historisk nedmontering av strandskyddet i Sverige. Om förslaget blir verklighet kommer många stränder att bli bebyggda och oåtkomliga för allmänheten, växt- och djurlivet kommer drabbas hårt och vår förmåga att möta klimatförändringarna försämras kraftigt. Ett starkt, generellt strandskydd är i dag viktigare än någonsin.