Vad är bekämpningsmedel?

Bekämpningsmedel är ett gemensamt namn för olika produkter som används mot skadegörare. Det kan till exempel vara råttgift, myggmedel, preparat mot mögel eller medel mot ogräs, insekter och svamp. Preparat som används inom skog-, trädgårds- och jordbruk kallas för växtskyddsmedel.  

Preparaten är i sin tur indelade i olika grupper beroende på vad de ska användas för, till exempel: 

Bekämpningsmedel innehåller alltså ämnen som påverkar vissa typer av organismer och dessa ämnen brukar kallas för verksamma ämnen eller aktiva substanser. Olika aktiva substanser har olika effekter och verkar på olika sätt. Vissa medel tas upp av växten eller frukten medan andra stannar kvar på ytorna där de sprutats. 

Bekämpningsmedel innehåller också andra tillsatser som till exempel förstärker effekten av den aktiva substansen eller ämnen som gör att preparatet fördelar sig jämnare över en yta.   

Man brukar skilja mellan kemiska och biologiska bekämpningsmedel. Biologisk bekämpning bygger på naturliga processer och använder sig av naturliga fiender eller andra nyttoorganismer för att kontrollera skadegöraren. Det kan handla om mikroorganismer som bakterier, virus och svampar eller större organismer som insekter, spindeldjur och nematoder.  

Kemiska bekämpningsmedel kan innehålla ämnen som förekommer naturligt, men som extraherats och koncentrerats i en produkt, eller ämnen som är designade av människan och som annars inte förekommer i naturen. Bekämpningsmedel som innehåller den senare varianten kallas för naturfrämmande bekämpningsmedel. 

Bekämpningsmedel, eller växtskyddsmedel, har använts relativt länge inom jordbruket. Redan i slutet av 1800-talet användes medel som innehöll koppar och svavel mot svampangrepp i frukt och potatisodlingar. Insektsmedlet DDT – ett miljögift som många hört talas om – introducerades under 1940-talet.  

Användningen av bekämpningsmedel ökade snabbt efter andra världskriget, bland annat på grund av att forskningen och teknikutvecklingen gjorde att många nya preparat kunde tas fram. I Sverige ökade användningen, av framförallt ogräsmedel, kraftig fram till 1970-talet. På den tiden hade man ännu inte förstått vilka konsekvenser bekämpningsmedelsanvändningen hade för djur och natur. 

År 2023 såldes 1 806 ton aktiv substans växtskyddsmedel till jordbruket (inklusive frukt och trädgårdsodling) i Sverige. Den största delen var medel mot ogräs, cirka 82 procent.   

Hur mycket och ofta man sprutar beror på hur stora problem som finns med skadegörare och ogräs. För vissa grödor blir bekämpningen därför intensiv, som exempelvis i potatis som ofta besprutas upp till åtta gånger under en säsong medan andra som till exempel vall besprutas mindre. Användningen skiljer sig också åt i landet, mycket beroende på vilka grödor som odlas och hur stora problem man har med skadegörare.

Det finns olika sätt att mäta hur användningen av bekämpningsmedel utvecklats över tid. När man ska jämföra försäljning eller användning av bekämpningsmedel över tid är vikt (kilo) ett trubbigt mått. Det beror på att nya verksamma ämnen kan vara mer potenta – det behövs alltså en mindre mängd för att få samma effekt som med ett mindre effektivt medel. Ett bättre mått är därför antalet hektardoser, antalet besprutningstillfällen. Siffror från Kemikalieinspektionen visar att försäljningen av antal doser bekämpningsmedel i Sverige är ungefär dubbelt så stor idag som i början på 90-talet.

Godkännandet av bekämpningsmedel sker i flera steg. Det verksamma ämnet måste först vara godkänt i EU för att ett bekämpningsmedel med det ämnet ska kunna godkännas i Sverige.  

När ett eller flera företag ansöker om godkännande för ett nytt aktivt ämne måste ansökan, enligt EU:s växtskyddsmedelsförordning, redovisa bland annat ämnets effekter på människors hälsa och om det riskerar att spridas och samlas i miljön. När ett verksamt ämne blir godkänt i EU kan företag sedan ansöka om att få sälja preparat som innehåller ämnet. 

I Sverige bedömer Kemikalieinspektionen riskerna och beslutar om villkoren för hur produkten får användas för att minimera riskerna för människor och miljön. Det kan till exempel handla om att skyddsutrustning måste användas vid applicering och att besprutning inte får ske vissa tider.  

Att ett preparat inte är godkänt i Sverige medan det är godkänt i andra EU-länder, kan både bero på att Kemikalieinspektionen har gjort bedömningen att medlet inte kan användas på ett tillräckligt säkert sätt i den nordiska miljön eller att inget företag har ansökt om att få sälja sitt preparat här. Vad som anses vara “säkert”, alltså vad som är en acceptabel risknivå bestäms i lagstiftningen och jämförs med nytta av användningen i lantbruket.  

Efter en viss tid, för de flesta ämnen handlar det om max 10 år, så löper godkännandet för det aktiva ämnet ut i EU och företag måste då ansöka om ett förnyat godkännande.  

Att det idag ändå används aktiva ämnen med oönskade egenskaper, som till exempel cancerframkallande, reproduktionstoxiska, hormonstörande, biskadliga eller svårnedbrytbara ämnen, kan bero på att det inte anses finnas några mindre farliga och lika effektiva alternativ till dessa medel.  

Ekologisk odling tillåter inga naturfrämmande bekämpningsmedel på grund av deras negativa effekter på miljön. Istället jobbar man med förebyggande åtgärder för att undvika ogräs och skadegörare. Det finns till exempel inga bekämpningsmedel mot ogräs som är godkända för ekologisk odling. Istället används metoder som att ha en varierad växtföljd med många olika grödor, odla sorter av grödor som kan stå emot skadeangrepp, mekanisk ogräsbekämpning, biologisk bekämpning genom naturliga fiender till skadegörare och ibland även medel som innehåller ämnen som förekommer i naturen, exempelvis olika typer av oljor, växtextrakt, kaliumbikarobonat eller järnfosfat.  

En lista över bekämpningsmedel som är godkända inom ekologisk odling går att hitta på Jordbruksverkets hemsida. Totalt sett används bekämpningsmedel i mycket liten omfattning inom det ekologiska lantbruket.

Idag används kemiska bekämpningsmedel i jordbruket i en sådan omfattning att det påverkar den biologiska mångfalden negativt. Naturskyddsföreningen förespråkar en omställning till ekologiskt jordbruk, inte minst för att möta den pågående naturkrisen. Dessutom behöver det konventionella jordbruket minska sin användning av bekämpningsmedel. 

Men ekologiskt har många andra fördelar, läs mer om det här.