Vad är en kolsänka?

Vi människor släpper ut en mängd koldioxid bland annat när vi bränner fossila bränslen, gör cement, plöjer jordbruksmark eller hugger ner skogar. All den ”extra” koldioxiden hamnar dock inte långvarigt i atmosfären. Av varje ton antropogen (mänskligt orsakad) koldioxid som släpps ut tar haven upp mer än en fjärdedels ton och landbaserade ekosystem tar upp nästan en tredjedels ton. Resten av koldioxiden – alltså mindre än hälften – blir kvar i atmosfären.  

Allt som tar upp mer koldioxid än det släpper ut kallas för kolsänkor (från engelskans carbon sinks), i motsats till utsläppskällor som fabriker och kolkraftverk. Exempel på kolsänkor är skogar, hav och våtmarker. 

Skogar och hav gör oss alltså en gigantisk ekosystemtjänst i att reglera klimatet och utan dessa kolsänkor hade klimatmålen sannolikt redan missats. Kolsänkornas upptagningsförmåga har varit relativ konstant över tid, ungefär 56 procent av utsläppen har tagits upp, även när utsläppen ökat. Det beror på att ekosystemen reagerar på den stigande koldioxidhalten och ökar sitt upptag på olika sätt.  

När koldioxid tas upp i havsvattnet omvandlas den till kolsyra. Det bidrar till att göra vattnet surare. Det medför en lindring för klimatet men kommer med ett högt pris för haven. Det kallas havsförsurning och innebär att många marina arter som kräftdjur, koraller, musslor och andra vattenlevande arter har svårare att bilda skal eller skelett.

Man beräknar att vid århundradets slut kommer haven vara surare än de varit på 20 miljoner år och det kan ha svåra effekter på livet i haven. Haven tar även upp kol genom biologiska processer, allt från små plankton till stora valar har en roll i att kol rör sig från ytan ner mot djuphaven. Vissa miljöer i haven, som ålgräsängar, är speciellt bra på att ta upp och lagra kol i havsbotten. 

Skogar utgör den största delen av kolsänkan på land. Men även naturliga gräsmarker är viktiga, samtidigt som både skogar och gräsmarker har en stor potential att ta upp mer kol. Medan kolsänkan i skogar (framför allt de tropiska) till stor del handlar om att ta upp kol i plantdelar ovan jord, så lagras kol i gräsmarker främst in under jord. 

En viktig process är att växterna på land har växt fortare när koldioxidhalterna ökat. En ökning av koldioxidkoncentrationen har vissa positiva effekter på fotosyntesen vilket över lag ökar tillväxten. Växterna behöver inte ha sina klyvöppningar (små öppningar där de utbyter gaser) öppna lika mycket för att suga in en viss mängd koldioxid, vilket gör att de förlorar mindre vatten genom avdunstning och därför klarar torra förhållanden lite bättre. Ökade temperaturer har också gjort att växter kunnat sprida sig och växa bättre i kalla klimat. Dessa effekter har gjort att man kunnat se en ”greening”, alltså ”förgrönande”, effekt på jorden. 

Att tillväxten i växter ökar av ökad koldioxidhalt innebär inte att det blir bättre ju mer koldioxid vi släpper ut. Vid en viss nivå av koldioxid kommer andra effekter att ta över, som brist på andra näringsämnen och de negativa effekterna av klimatförändringarna. Till exempel förväntas torka bli både vanligare och kraftigare på grund av klimatförändringarna. När växter stressas av torka blir de sämre på att utnyttja solljus för sin fotosyntes och växer därför sämre. Dessutom ökar naturliga störningar som torka, bränder samt svamp- och insektsangrepp med ett förändrat klimat, vilket kan få en mycket stor påverkan på inte minst skogars överlevnad. Risken är stor att framtida klimateffekter kan underminera kolsänkan och möjligheterna att bedriva både skogs- och jordbruk. 

En nyligen publicerad studie visar att den globala kolsänkan på land minskade kraftigt under 2023. Nettoupptaget minskade med fyra femtedelar, och det berodde till stor del på extremtemperaturer. Det var under påverkan av väderfenomenet El Niño, vilket brukar ge mer torka i vissa områden men effekten var oväntat stark sett till att det var en normal El Niño. Studien visar att även om trenden av ”förgröning” av jorden består så motverkas den av mindre områden med kraftiga utsläpp från torka och bränder. Det är troligt att kolsänkan ökar igen när El Niño slutat men det som hände 2023 riskerar att få långvariga effekter och återupprepa sig oftare i framtiden.

De negativa effekterna av klimatförändringar på land förstärks av hur människor avskogar (gör om naturliga skogar till exempelvis jordbruksmark eller trädplanteringar) och på andra sätt brukar skog och mark. Störning av mark och avskogning har pågått under tusentals år och har gett upphov till en betydande del av den extra koldioxid som finns i atmosfären, sedan 1850 är det 32 procent (övrig koldioxid kommer från fossila bränslen).  

Den pågående avskogningen fortsätter att försvaga ekosystemen och underminera kolsänkan. Till exempel var de negativa effekterna på Amazonas av väderfenomenet El Niño i 2015-2016 extra påtagliga i skogar som var kraftigt påverkade av mänskliga aktiviteter. Detta gäller också i Sverige. En studie har visat att relativt opåverkade naturskogar klarade den allvarliga torkan i Sverige 2018 bättre än de skogar som planterats efter kalhuggning. Jord- och skogsbruket har inriktats mot stora fält med enskilda träd eller grödor, vilka ofta förädlats till att växa fortare, för att det ska vara ”rationellt”. Det skapar dock en stor sårbarhet, inte minst när klimatet nu förändras. 

Ett exempel på hur den kombinerade effekten av klimatförändringar och mänsklig påverkan kan få kolsänkan på land att minska, rent av kollapsa, är Finland. Skog och mark har där gått från att netto suga upp cirka 20-40 miljoner ton per år till att bli en netto utsläppskälla. Därmed har Finland svårt att nå sitt mål att vara klimatneutralt till år 2035. 

Även för haven finns det återkopplingsmekanismer som minskar kolsänkan. En är att jämviktsbalansen påverkas av temperaturen, så att mindre koldioxid löses in när havstemperaturerna ökar. En annan är att högre temperaturer gör så att haven blandas sämre. När inte tillräckligt med djupvatten kommer upp för att ersätta ytvattnet, som är mättat med karbonatjoner, minskar inlösningen av koldioxid. Därför kan upptaget av kol i haven minska efter hand som den globala uppvärmningen ökar. 

De naturliga kolsänkorna är av enorm vikt för att minska effekten av våra utsläpp. De globala klimatmodellerna bygger dessutom på att kolsänkorna ska kunna dra koldioxid ur atmosfären när utsläppen gått ner, så att planeten långsamt kan återhämta sig efter uppvärmningen.  

För att det ska vara möjligt behöver vi värna och stärka våra kolsänkor, alltså våra naturliga ekosystem. Det handlar dels om att snabbt minska de fossila utsläppen så att den klimatrelaterade stressen minskar. Dels handlar det om att skydda, bevara och restaurera miljöer och arter av högt värde, från gamla skogar, via örtrika ängar till grunda vikar med ålgräs.  

Att återskapa torvrika våtmarker som dikats ut är också en viktig åtgärd då de läcker ut stora mängder kol som lagrats in under tusentals år. Att gå över till ekologisk odling och naturnära skogsbruk har också en viktig roll i att stärka motståndskraften mot klimatförändringar och bevara kolsänkorna.