Vad är resiliens och ekologisk resiliens?
När behovet att ställa om till en hållbar värld blivit allt mer akut har begreppen resiliens och ekologisk resiliens blivit aktuella. Men vad betyder de och hur kan människan med hjälp av social-ekologiska innovationer stärka naturens motståndskraft?
Vad är resiliens?
Resiliens är ett begrepp som kan användas i många olika sammanhang för att beskriva den långsiktiga förmågan att stå emot och återhämta sig från motgångar och kriser. Det kan gälla människor och samhällen, men också ekonomier och ekosystem. Ursprungligen användes begreppet främst som ett ramverk inom forskningen, men tillämpas idag allt mer som ett praktiskt verktyg för att skapa hållbara samhällen som har bättre förutsättningar att möta klimat- och naturkrisen.
Vad är ekologisk resiliens?
Med ekologisk resiliens menas förmågan hos ett ekosystem att motstå och återhämta sig efter en störning, till exempel stormar, bränder och föroreningar. Ekologisk resiliens beskriver dels ekosystemets kapacitet att stå emot förändringar, dvs motståndskraften. Dels förmågan att fortsätta utvecklas och anpassa sig till nya förutsättningar när förändringen väl är ett faktum. Ekologisk resiliens används också som ett mått på hur mycket störningar ett ekosystem kan hantera utan att tippa över till ett oåterkalleligt tillstånd, till exempel:
- Regnskog som omvandlas till savann på grund av avskogning, torka, bränder och klimatförändringar.
- Sjöar som blir övergödda och hamnar i ett tillstånd med blomning av giftiga alger och fiskdöd.
Grunden för ett fungerande ekosystem är att dess biologiska mångfald bevaras. Det ökar ekosystemets resiliens eftersom det sprider riskerna. Om en art försvinner kan en annan med likartade egenskaper ersätta den. Det är anledningen till att ekosystem med låg biologisk mångfald, till exempel trädplanteringar eller odlingar med samma typ av gröda, har en lägre resiliens och därför blir känsligare för störningar.
De pågående klimatförändringarna förväntas leda till att vi får mer av extrema väderhändelser som skyfall, torka och bränder. Om vi vill skydda oss behöver vi bevara och återskapa resilienta ekosystem och vidta åtgärder för att skapa hållbar balans mellan människans behov av naturresurser och vårt sätt att utnyttja jordens ekosystem.
Social-ekologiska innovationer stärker resiliensen
Idag kan vi konstatera att människans avtryck på planeten gjort att risken för globala förändringar bortom vår kontroll inte längre kan uteslutas. Vi har möjlighet, och ansvar, att utnyttja vår innovationskraft till att vända utvecklingen i en positiv riktning. En grundläggande förutsättning för detta är förståelsen att människan och samhällen är en del av, och beroende, av naturen och de ekosystemtjänster naturen tillhandahåller. Begreppet social-ekologisk innovation innebär att människans uppfinningsrikedom användas för att utveckla lösningar där sociala- och ekologiska system samspelar och gynnar varandra.
