Vad gör EU:s förbjudna bekämpningsmedel i Sydafrika?

Ändå fortsätter de att tillverkas i EU för export till länder med svagare lagstiftning, framför allt låg- och medelinkomstländer. Sydafrika, som importerat 67 förbjudna bekämpningsmedel från EU, är ett sådant land.

Företagen som producerar bekämpningsmedel hävdar att deras produkter uppfyller hög säkerhetsstandard när de används på rätt sätt och att produkterna är lagliga i mottagarländerna.

Men närmare 40 FN-experter på mänskliga rättigheter har uppmanat rikare länder att sluta exportera förbjudna bekämpningsmedel till låg- och medelinkomstländer. Experterna ansåg inte att mottagarländerna har kapacitet att kontrollera riskerna.

– Det är miljörasism att EU tillåter export av förbjudna bekämpningsmedel, säger Rico Euripidou från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation groundWork i Sydafrika.

Tre lantarbetare sitter i en möteslokal i vindistriktet Swartland utanför Kapstaden. De tre hostar och är rödögda. För att inte utsättas för repressalier är de anonyma.

Anton (fingerat namn) är traktorförare och har sprutat bekämpningsmedel på vinrankorna i 34 år, minst 60 dagar om året. Han börjar klockan sex på morgonen och jobbar till sex på kvällen. Lönen är 24 rand i timmen, 15 kronor. Han hostar fram sina svar.

– Jag har ont i bröstet och det svider i ögonen, speciellt efter att jag har besprutat.

Han har på sig skyddsglasögon och ansiktsmask när han besprutar, men det hjälper ändå inte. Han har läst varningstexterna på Afrikaans.

Anton säger att han tror han förstod vad han läste, men kan nu inte förklara innebörden.

– Men jag vet att bekämpningsmedlen är farliga.

Han har själv fått skaffa sig en blå tygoverall för arbetet. Overallen måste hans fru tvätta, vilket sprider resterna av bekämpningsmedel ännu mer. Det finns skyddskläder, men de används inte utan hänger på väggen för att visas upp om det blir inspektion. Skor och handskar saknas.

– Jag frågade om skyddskläderna en gång, men min chef jordbrukaren svarade inte ens. Om jag skulle göra en sak av det får jag sparken.

De två andra lantarbetarna har liknande historier. En av dem blev sjuk när han rensade ogräs samtidigt som hans kollega besprutade med glyfosat. Han fick ingen förvarning och andades in bekämpningsmedlet.

De berättar också om en lantarbetare på en närliggande gård. Han besprutade vinrankor en hel morgon och mådde sedan dåligt och behövde vila under lunchrasten, men vaknade aldrig upp – han avled.

Det gjordes ingen undersökning och det blev inte bevisat vad mannen dog av, men forskare uppskattar att globalt orsakas ca 11 000 dödsfall varje år av bekämpningsmedel.

De tre lantarbetarna och Jan Booysen, som organiserar lantarbetarna i trakten, är övertygade om att det var bekämpningsmedlen som gjorde att deras kollega dog. Mannen hade inte visat några sjukdomstecken tidigare .

De blir ännu mer upprörda när de berättar om hur vinodlaren vräkte den avlidnes änka från parets personalbostad efter dödsfallet.

– För oss lantarbetare har inget ändrat sig här sedan apartheid, säger de tre.

Det är svårt för lantarbetarna att hävda sina rättigheter. Arbetslösheten i Sydafrika är skyhög, hela 35 procent och för unga så mycket som 65 procent. Närmare 700 000 lantarbetare utan egen mark är anställda i något av de tiotusentals kommersiella jordbruken. Många har inte ens minimilönen som motsvarar 15 kronor i timmen, men alla är rädda om sina arbeten.

Det är inte bara lantarbetarna som drabbas hårt av bekämpningsmedlen, utan även deras familjer och andra som bor i närheten av odlingarna.

– 30 procent av befolkningen här i Swartland lider av astma. De använder även flygplan för att bespruta fälten, då får vi giftet på oss, säger Booysen.

Moln av bekämpningsmedel kan driva in över bostäder och skolor utan förvarning. I Sverige är det förbjudet att sprida bekämpningsmedel från flygplan sedan 1986, men det är fortfarande vanligt i Sydafrika. Då är det lätt hänt att farliga bekämpningsmedel hamnar utanför fälten.

Sedan Jan Booysen börjat organisera lantarbetarna 2020 för att förbättra deras villkor har han mottagit flera hot.

– Under en tid var jag tvungen att flytta mellan olika tillfälliga bostäder på grund av hoten, minns Jan.

Professor Leslie London vid University of Cape Town har vunnit pris för sin forskning om riskerna för lantarbetare när det gäller bekämpningsmedel.

Två av de bekämpningsmedel som Anton och de två andra lantarbetarna använder är klassade som ”highly toxic”, (”mycket giftiga”). Ett av dem är 2,4-D Amine som var en del av Agent Orange som USA använde under Vietnamkriget.

– Dessa två bekämpningsmedel skulle jag vara orolig över. Forskningsstudier har visat att det finns risker med de här som är relaterade till långsiktiga hälsoeffekter. Att de är cancerframkallande och skulle kunna ge lever- och gallvägscancer.

– Sedan finns det andra som orsakar andra typer av problem och som kan utlösa eller förvärra astma.

När han får höra att Anton har hållit på med besprutning i 34 år blir han bekymrad.

– Han kan ha blivit utsatt för alla möjliga saker under sin livstid och problemet är ackumulerad exponering.

Under sin forskning i jordbruksbygden har professorn sett många exempel på att apartheids mekanismer fortfarande lever kvar.

– Swartland är långt borta från allmänhetens ögon och tillsyn. Det faktum att den delen av Sydafrika lever ett eget liv kvar i det förgångna gör det lättare att använda bekämpningsmedel utan kontroll.

Det finns inga regler om hur man kontrollerar spraydrift från flygplan. Professorn genomförde en undersökning där en skola på en vingård fick spraydrift från en annan gård. Man fann rester av gifter i luften, på fönsterkarmar och på skolgårdens gräs. Barnen togs ur skolan.

Rico Euripidou från Naturskyddsföreningens samarbetsorganisation groundWork har precis plockat upp Kwanele Msizazwe, som är representant för den närliggande kåkstaden Blackburn Village norr om Durban. Vi kör på en dålig grusväg längs floden. Överallt finns död växtlighet och tankbilar som suger upp vätska och lera.

När upplopp och plundringar drabbade Sydafrika i juli 2021 sattes en gigantisk lagerbyggnad i brand. Ingen visste vad som fanns därinne tills giftig rök fyllde himlen.

En dödlig cocktail blottlades, röken bolmade och giftig vätska rann ut med brandmännens släckningsvatten. Den fann sin väg till Ohlangafloden, genom kåkstaden Blackburn Village och till en lagun innan den nådde ut till Umhlanga Beach, Durbans mest berömda badstrand.

Där släckvattnet nådde ut i Indiska oceanen slogs allt liv helt ut inom en radie av flera mil och närmare 4 ton med fisk dog.

Det fanns inga tillstånd för lagerbyggnadens dödliga innehåll av importerade bekämpningsmedel, och inga miljöprövningar hade gjorts. UPL, ett indiskt multinationellt företag ägde lagerbyggnaden, som likt ett hjärta pumpade ut bekämpningsmedel till jordbrukare över stora delar av Afrika.

Hit kom bekämpningsmedel från hela världen, inklusive från flera länder inom EU.

När branden startade innehöll lagerbyggnaden sex miljoner liter flytande och ytterligare 122 ton andra bekämpningsmedel. Enligt en detaljerad lista fanns 724 bekämpningsmedel, varav många är förbjudna i EU och andra länder. Bland annat fanns fyra sorters neonikotinoider, däribland imidacloprid som är förbjudet i EU för att det är så farligt för bin.

Kwanele visar vägen, kåkstaden går ända ned till floden. Här brukade byborna fiska, det var fullt med fisk och många fick bra fångster. Men nu är Ohlangafloden helt död.

Den strida strömmen av gifter från UPL har slagit ut allt liv. Även de ståtliga vilda fikonträden är helt döda. Några hönor vågar sig ändå ner och dricker av floden. När det kommunala vattnet nyligen tog slut var det ändå här man hämtade vatten.

Plötsligt dyker en traktor upp, den har en stor tank av bekämpningsmedel bakom sig. Sockerrörsfälten ska få sig en ny dos.

Folket i kåkstaden förstod inte vad som hände när tjock rök började välla in under branden förra året, berättar Kwanele. Röken låg kvar i två veckor och de flesta kunde inte stänga den ute för bostäderna är mest dragiga skjul.

Många drabbades av andningsproblem.

– Jag blev svag, torr i strupen och det var svårt att andas, säger Kwanele.

Rico Euripidou, som är kampanjkoordinator för groundWork, har bakgrund som miljöepidemiolog, och vet vad han talar om när han fördömer situationen.

-EU har förbjudit bekämpningsmedlen på grund av hälso- och miljöskäl. Men här i Sydafrika och i resten av Afrika är de tillåtna. Varför är inte bevisen från EU tillräckligt bra?

Den enda motivering han kan komma på till att dessa kemikalier fortsätter att exporteras är för vinstsyftet.

– Det är miljörasism att EU tillåter export av förbjudna bekämpningsmedel, det diskriminerar arbetare och befolkning i låg- och medelinkomstländerna med dålig tillämpning av miljölagar. Det är förutsägbart att det leder till att samhällen exponeras oproportionerligt mycket för giftiga bekämpningsmedel.

– Det är dessutom dubbelmoral att tillåta export av bekämpningsmedel som är för farliga för användning för EU:s bönder. Här är regler och villkor för användning inte lika rigorösa som i EU.

– Om du säljer ett bekämpningsmedel till mig måste du vara ansvarigt för det du säljer.

Många av bekämpningsmedlen är dessutom så farliga för bin att de förbjudits inom EU, medan de fortfarande används i Sydafrika där de skadar både vilda bin och tambin.

Rico menar att industrin inte tar sitt ansvar, de har sin paraplyorganisation CropLifeSA.

– CropLifeSA:s enda funktion och avsikt är att sälja så mycket kemikalier de kan.

Det finns inga tecken på att bekämpningsmedel som är förbjudna i EU och används i jordbruket i Sydafrika kommer att förbjudas. Samtidigt exporterar Sydafrika jordbruksprodukter till Europa, vin, frukt och nötter som kan ha odlats med bekämpningsmedel som är förbjudna inom EU. Rico Euripidou är trött på dubbelmoralen.

Bekämpningsmedelsindustrin har hittills lyckats stoppa alla försök att förbjuda de farliga bekämpningsmedlen i Sydafrika.

– Industrin är otroligt mäktig, vi har inget politiskt ledarskap för att stå upp mot dem, säger professor Leslie London.

Lagen som reglerar bekämpningsmedel är från 1947. Professor London berättar om processen hur nya bekämpningsmedel registreras och hur gamla som är farliga inte avregistreras. Den kommitté som övervakade det hela finns inte längre.

– Lagen är uråldrig, den kom ett år före apartheid infördes. Det har gjorts några ändringar sedan dess och några förordningar, men i huvudsak är det samma lag, säger professor London.

Bekämpningsmedelsindustrin med CropLifeSA i spetsen har länge försökt att ha en egen organisation som kan godkänna nya bekämpningsmedel. Rico Euripidou skräder inte orden:

– Det låter väldigt mycket som att CropLifeSA lobbar hårt för att positionera sig som "räven som ansvarar för hönshuset". Det händer inte bara här – globalt positionerar CropLife International sig på ett liknande sätt med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).

Samtidigt växer protesterna i Sydafrika. Redan 2019 marscherade 200 kvinnliga lantarbetare till parlamentet och krävde att Sydafrika skulle bannlysa de 67 bekämpningsmedel som EU förbjudit.

I maj 2022 i vinstaden Worcester i Västra Kapprovinsen demonstrerade de kvinnliga lantarbetarna igen mot användandet av bekämpningsmedel.

Vi behöver minska användningen av farliga bekämpningsmedel både i Sverige och globalt för att skydda människors hälsa, naturen och de viktiga pollinerarna. Naturskyddsföreningen jobbar för att uppmärksamma frågan och för att rädda bina, våra viktiga pollinerare.

Du kan göra en insats genom att handla ekologiskt och skriva på vår namninsamling!